tisdag eller var det lördag..

såklart det är lördag, evigt tacksam att jag har så underbara arbetskamrater som jobbar åt mig idag,,

tänkte ändå att jag skulle gjort lite nytta idag, trots att morgonen var något värre än det brukar med värre kramp och en olustig känsla efter en dröm som jag tack och lov inte minns något ifrån..
ibland kan det vara skönt att inte minnas de där jobbiga mardrömmarna..

ännu en dag som jag varit helt ensam, då mannen håller på med sin turneringen..
han brinner för sin amerikanska fotboll och utan honom är jag tveksam till att det skulle bli någon turnering.

Visst blir jag ensam en hel helg, men jag skulle inte mått bättre om han varit hemma så jag hoppas att han inte tänker för mycket på mig för jag vill verkligen att han ska ha det så trevligt det går, och det verkar som om de undslapp regnet idag också, så mer perfekt för deras del kan det väl inte bli..

så min dag, ja min goda vän Mr Cappuccino och jag hade en trevlig stund på morgonen och jag tog det lite lugnt, sedan börjar problemen hopa sig lite...

eftersom vi åker iväg till Öland nästa vecka, så måste vissa saker som ska med tvättas, man måste röja lite då man lämnar hemmet med tillsyn av sin mamma och sina svärföräldrar som ska se till våra katter när vi är borta...
och det kan inte se ut som ett bombnedslag...

så jag tänkte jag skulle ta tag i det lite och började städa, efter 45min mådde jag så dåligt att jag la mig och vilade en stund, sedan tvättade jag en maskin och tog bara ned tvätten som redan hängde och detta gjorde mig också trött...
förbannade skit säger jag...

sedan när jag återigen hade vilat, bestämde jag mig för att försöka bli kompis med min spinningcykel så jag satte mig ned på den och cyklade en halvtimme, inte mycket motstånd, ingen musik utan bara ett dåligt teveprogram, blev inte så svettig och det kändes som om jag kommit ett steg närmare att börja spinna på riktigt, men en sak i taget...

sedan skulle jag ta min runda med soporna som jag undvikit i några dagar, och det gick bra fram till containern, men på vägen tillbaka, kände jag paniken komma, och när dörren gick igen bakom mig föll jag ihop på hallmattan och grät.
Visst mötte jag några personer på vägen, personer som jag vanligtvis brukar kunna prata med, men sedan kom någon annan som jag inte riktigt visste vem det var och kanske var det där mitt problem låg idag...
att jag mötte någon jag aldrig tidigare sett...

ja, man vet aldrig riktigt hur det ska gå. det är som en berg och dalbana och just nu börjar jag känna mig panikslagen inför Öland...
för om jag inte kan gå till containern utan att få panik...
ja ni förstår ju själva...

en av Sveriges största campingplatser och så lilla jag...
ingen idé att börja få panik nu...
för då kommer paniken att spela ut det kortet mot mig med en gång...
och då har jag gjort det igen...

alltså det här håller inte...

nu ska jag ta det lugnt, dricka en kopp te och se de 3 sista avsnitten av Grey´s anatomy del 6...
jag har ju vissa föraningar så jag tror ju inte jag undslipper tårarna den här gången heller...

kom ihåg alla mina underbara vänner att i mitt hjärta finns ni alltid och utan er så skulle världen vara en tråkig plats, glöm aldrig bort hur fantastiska ni är både för mig och alla andra runtomkring er..
älskar er alla från djupet av mitt hjärta <3

/XOXO