det var en bra dag igår, det vet jag och jobbiga känslor eller inte, jag funkade..
så ska man sätta upp en måttstock..
har jag haft en bra dag idag om man jämför med igår...
det har varit en bra dag absolut, men vissa saker har kommit upp till ytan, saker som gör förbannat ont att höra, och även om jag behöver höra dem, för jag behöver göra något åt dem, så smärtar det mig ändå.
vissa sanningar är ju smärtsamma och gör ont, men är det inte just det som vänner är till för att visa på sådana saker, att hjälpa en att förstå att man kanske ska se vissa saker ur ett annat perspektiv...
man ser ju oftast saker på ett annat sätt om man kommer utifrån och inte är mitt uppe i skiten..
det är det som jag älskar så mycket med dig Tina, för du säger vad du tycker, vad du ser och hur du uppfattar situationen och du är ärlig, hur smärtsamt det än är att höra det, så har du ju så himla rätt och därför älskar jag att prata med dig för du tassar inte runt kärnan utan säger rakt på sak vad du tycker..
hade en jätte mysig pratstund med dig idag och en härlig promenad, hoppas på flera..
jag behöver komma ut och få igång muskulaturen en aning...
och jag behöver Dig, för du hjälper mig mer än du tror...
det är inte lätt att vara med mig, det vet jag och jag har många lösa trådar jag måste nysta ihop, men kanske måste jag börja nysta här där jag är nu, och om det förflutna kommer ikapp mig så har jag kanske lättare att hantera det då, för kanske är det inte det jag ska fokusera på, utan det som är här och nu...
och som kanske är på väg att glida mig ur händerna...
kanske är det just det som jag försöker med, för man kan inte hålla fast vid en dröm..
inte ens om drömmen är den underbara maken jag är gift med..
och om han försvinner ur mitt liv, vem är jag då..
störd förmodligen om jag är så dum att jag låter det hända..
jag vet att vi har varit här förut, och att du säger att allt kommer att bli bra...
jag vet att någon måste vara positiv, men hur kan du veta det...
jag vill ha dig hos mig alltid, det vill jag...
men du kan inte lova mig att det alltid kommer att bli så...
du är det bästa som hänt mig, men vet du jag känner att jag inte förtjänar dig..
du är för bra för mig...
och jag lyckas aldrig med något i mitt liv, så varför skulle du vilja stanna hos mig då..
BLÄ...
ja nu sjunker vi till den nivån,
jag vill säga att jag har fel, men det har jag inte..
för det har jag blivit intalad hela livet, att aldrig räcka till att aldrig duga...
så varför skulle det vara någon skillnad nu...
vet faktiskt inte..
men nu orkar jag inte mer, jag ska avsluta med en dikt som jag skrev under en ganska dyster period i mitt liv,
en droppe regn mot en naken kind
en kyla så stark att andedräkten blir till is
vad vore jag utan smärtan
vetskapen om ett liv som var
sörjer för dem som aldrig såg
lider för dem som aldrig ville veta
vad vore jag utan längtan
sanningen instängd i ett hjärtats mörka vrå
lögnen som ser sig själv i spegeln
skyr dem som aldrig vågade
vad vore jag utan drömmarna
minnen som rinner ut i sanden
ett förtvivlat rop på hjälp som aldrig når fram
hatar dem som aldrig lyssnade
vad vore jag utan kärleken
när solen gått upp för sista gången i ett liv
när jorden snurrat sitt sista varv för ett liv
älskar dem som aldrig gav upp
vad vore jag utan döden.
till sist mannen i mitt liv...
Grattis på namnsdagen, Klas :)
älskar dig så det gör ont, glöm aldrig det, trots mina knäppa kommentarer..
och min tystnad när jag inte orkar prata, för skriva det kan jag fortfarande...
/XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar