rosa hela dagen..

ja, fick jag välja så skulle jag ha den på mig jämnt..
varm och gosig, och helt perfekt för två dagar i soffan, där jag har tillbringat det mesta av min tid de senaste dagarna. Fick jag välja så stannar jag här..

men välja nja, det får jag nog inte...
har en jobbig dag framför mig imorgon med mycket biojobb..
och ja det stressar mig..

skulle önska att jag bara kunde bli liksom blank i hjärnan och inte känna någonting inför det, men det vet ni vid det här laget att så fungerar det, och det är allt tänkande, analyserande och känslomässiga som sätter käppar i hjulet för mig..

igår var bara en sådan misär dag, då man vet redan när man går upp att man borde ligga kvar, för allt kommer ändå att gå åt skogen..
somnade tidigt i soffan, sov rätt länge och fick för mig att detta skulle vara en bra dag att mixtra lite med min medicin och ta mindre än rekommenderad dos...

ja ni förstår säkert hur det gick, kvällen var rena katastrofen, och jag var bara så less på allt och hela världen fick helt plötsligt för sig att gå emot mig...
när jag ska somna så brukar jag lyssna på en av mina antipanik appar, har hjälpt mig somna varje kväll, och igår när jag satte på mig mina trädlösa hörlurar, ja då fungerar inte skiten...

mycket mer behövs inte för att bägaren ska rinna över, och jag kastade lurarna åt skogen, mannen kom in och fick sig också en ordentlig salva..
tack och lov vet han att jag inte menar att det inte är hans fel, han känner hur mitt humör svänger bättre än jag själv faktiskt...

så i morse kopplade jag bort lurarna från äppelskrutten och kopplade in dem på nytt och visst fungerade de...

det blev en tidig morgon för mig idag, kunde inte somna om när mannen åkte till jobbet vid sjutiden efter att ha försovit sig, men det är brukligt sista dagen innan semestern eller hur??
så allt blev mycket tidigare för mig idag..

dammsugningen var klar innan elva, och sedan blev det en kort promenad..
man skulle kunna tro att det var en rätt bra dag ändå, men ni känner mig...
det funkar inte så...

och jag känner så väl igen tecknen..
dammsugning, inte för att jag vill utan nu måste jag göra det...
jag måste dammsuga huset så där tre gånger i veckan annars gör jag inget och sedan måste jag ut och röra på mig för jag kan inte ligga på soffan, det är ingen bra medicin...

jag blir så jävla trött på det här, när ska jag kunna känna att jag mår bra av att göra något, för nu känns det som om jag gör saker för att jag måste, för att jag blir tillsagd att så här ska det vara...

och hur kommer det bli nu när mannen är ledig...
allvarligt så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska klara mig i hans tempo. Han vill göra så mycket och har svårt att sitta still, sådan var jag också förr, men nu funkar det inte för mig och jag vill ju göra saker med honom, hålla hans tempo också...

jag går här hemma med mig själv och diskuterar fram och tillbaka, analyserar allting och helt plötsligt är jag inte ensam längre, jag vill inte vara ensam absolut inte, men jag är livrädd att allt jag gör kommer att bli fel..

han säger naturligtvis inte det rätt ut, men jag känner mig värdelös ändå..
är jag värdelös för att jag inte orkar och mår dåligt...
jag mår skit och hela tiden intalar jag mig själv att jag blir bättre, men så känns det inte...

jag vill ha min man hos mig jämt, men vill han ha mig sådan här varje dag och hur kommer han att reagera när han inser hur mina dagar ser ut...

mitt hjärta älskar dig, men jag är som jag är just nu, och även om vi varit här förut, så är det inte samma saker som stör mig.
jag går hela dagarna och analyserar och därför kan det vara svårt för mig att prata när du kommer hem, älskar dig tveka aldrig på det <3

/XOXO