lite tjall på bloggen idag kanske...

vet inte riktigt varför bloggen bara visar ett inlägg på startsidan,
men ni som läser vet att ni kan välja inlägg under bloggarkiv om ni har missat något inlägg..

det har varit en hyfsad dag faktiskt...
visserligen en riktigt sen frukost, men det var lite mammas fel...
fel ska jag definitivt inte säga, för det var ett bra sätt att vakna på..
och lite kul att höra att det blir en ny visning på huset, håller alla tummar..
snart måste det hända något, hon stressar upp sig som bara den för detta
och vi vet alla vad som händer om man stressar för mycket..

det är ju dessvärre inte bara huset som oroar och stressar henne..
hon oroar sig för sina barn också, typiskt de flesta föräldrar..
speciellt en annan fin mamma jag känner...

Colleen, underbar mamma och vän - kärlek <3
och ett stort grattis till din store kille som fyller 8 idag..

den här dagen började med solsken och efter min sena frukost...
en promenad i spåret, skönt att få lite luft efter gårdagen..
och får man bara upp lite bättre fysisk styrka och kondition så kanske kramperna släpper lite..
och sedan har jag ett annat mål också naturligtvis...

bra eller dåligt kan ju diskuteras..
men när kondition är tillräckligt bra, tänkte jag börja spinna på riktigt igen..
jag har mycket att tänka på när det gäller den biten..
men min man kommer säkerligen ha koll på mig..
så jag inte börjar överträna igen...

det är ju allt eller inget med mig som ni vet...
just nu funderar jag på att gå på en föreläsning i höst...
med en massa folk, men jag har bestämt mig för att det får vara värt det..
mamma och mannen ska ju följa med...

han ska vara en riktigt duktig föreläsare och även psykiatriker,
så jag hoppas på lite tips för egen del...
och kanske om ingen annan vill ta sig an mig...
så kanske han kan vara något...

än ingen kallelse...
men nu vet jag att det finns andra...

undrar lite över vädret i eftermiddag, och just nu börjar det svartna på igen..
åskan har inte hörts så mycket, bara några småknallar...
men regn, hagel och solsken på samma gång, hallå säger jag...
och då snackar vi skyfall, en flod har bildats utanför trädgården..

börjar känna mig en aning seg...
och ser INTE fram emot att bli torterad i morgon av sprutmarodören..
som hellre sticker, ska säga hugger sprutan i mig än i sina alpackor, för dem är det synd om..
men jag då...

lite gnällig kanske, men det gör verkligen ont...
och det är mycket som ska in, och sist då kände jag lukten av det,
och konstigt nog också smaken av det hela kvällen efter, inte kul alls...

men snart är det slut på dem, bara 2 st kvar..

så nu är augusti snart slut..
hösten är här, gulnade löv och kallare vindar..
vet inte riktigt hur det kommer att kännas..
då alla mina känslor och tankar inte riktigt är i symmetri med varandra..
och speciellt inte jag, jag är någon helt annanstans...

nästa vecka blir det förhoppningsvis lite lugnare...
så vi får hoppas att huvudet och kroppen är med mig...

lite extra omtanke till alla ni underbara vänner <3
kärlek och värme, ni är allihopa så fantastiska för att ni är de som ni är,
glöm aldrig det...

/xoxo

en tröttsam dag...

kan inte beskrivas på något bättre sätt..
och kanske beror det på vädret, kanske andra saker..
oftast kan man inte sätta fingret på en specifik sak..

jag kommer upp på morgonen, och där börjar min dag...
vid frukostbordet känner jag direkt vilken vändning det kommer att ta...
och de dagar jag inte kommer upp...
ja ni förstår ju själva...

man gör så gott man kan, men man är ändå aldrig riktigt nöjd..
visst är det så...
och man jämför sig med andra, hela tiden...
om de kan så borde väl också jag kunna...
varför orkar jag inte, varför tar det stopp...

för det gör det och det med besked...
helt plötsligt så stannar världen upp och allt liksom bara snurrar,
smärtan i bröstet, hjärtklappningen och skakningar, kramper...
det är så verkligt som det kan vara när man befinner sig i tornadons centrum så att säga..
medan det går stunder emellan som man inte riktigt fattar hur illa det var..

ibland så förvarnas man, och då kan jag liksom låta det komma och anfallet blir inte så starkt..
men när varningen inte kommer då hinner man inte reagera och då kommer det med full styrka och slår ut allt annat, för det är när man är rädd och inte förstår som det spelar ut dig emot dig själv och späder på alla dina rädslor...

det lever på fruktan och rädsla...
och det bär vi alla på, kanske inte så att man tänker på det varje dag...
men jag gör det, för mig finns dessa ständigt som följeslagare i min vardag...
och innan jag kommer fram till varför det är som det är...
så kommer jag inte heller att bli fri ifrån det...

ingen kallelse idag heller..
och ska jag vara ärlig börjar jag misströsta lite..
men jag har gjort lite eftersökningar på nätet, så blir det inte där..
så hoppas jag på andra ställen...
det är långa köer överallt, men jag måste ändå hoppas...

hoppet är det sista som överger en är det inte så...
men vad finns det sedan..?

en dag i taget..

idag har jag uppmärksammat mina underbara grannar lite extra..
med kärlek och värme, så de vet att jag tänker på dem och så de vet hur fantastiska de är,
för det är de verkligen.. Kärlek <3

fick en fin teckning idag också av en glad kille som fick en plansch på bilar 2..
härligt att få göra någon glad och tack Axel för den jättefina teckningen..

och sist men inte minst, till min glömska kusin...

Grattis på bröllopsdagen <3

och så den här, måste bara visa...
till äppelskrutten...


 www.zipperall.se


njut av era ögonblick, kan inte sägas för många gånger..
för de kommer aldrig tillbaka...

/xoxo