låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

onsdag 13 juli 2011

en lång natt och tidig morgon..

Ja, det blev en ganska lång kväll/natt på bion med premiären av sista delen av Harry Potter.
Man somnade väl strax efter tvåtiden, vaknade vid halv fem och hade somnat med hörlurarna i öronen och fick för mig att någon pratade till mig i dem, en rätt underlig känsla måste jag säga...
och sedan ringde klockan vid sjutiden...

var ganska väck när jag anlände till min kurator som jag faktiskt är väldigt glad att jag träffade och fick kontakt med, för hon kan se saker som ingen annan ser...
sedan har vi dock kommit fram till att jag behöver mer hjälp, men att prata med henne känns ändå som något stabilt i mitt liv just nu, och det behöver jag..

jag var trött igår, efter över nio timmar på bion så känns det i kroppen och på något sätt hade jag nog förväntat mig att var helt sängliggande idag, och vila upp mig..
efter min dagliga cappuccino som jag tog när jag kommit hem efter mitt besök på vårdcentralen..

visst, jag förnekar inte att jag var trött och låg en stund i soffan, men när jag misslyckades med min meditation för jag var mer rörig i hjärnan än vanligt, så kände jag...
ok jag går ut och går en sväng och försöker släppa lite på spänningarna i kroppen..

till en början gick jag snabbt, jag kände mig arg, förbannad och ville bara skrika åt alla som tryckt ned mig under min uppväxt och sagt att jag inte klarade av något...
men sedan kom jag på mig själv, och andra varvet i spåret gick jag för min skull, och jag tog extra energi från den vackra naturen...

man kan säga att det var en delad upplevelse, och efter en timme när jag kom hem hade jag faktiskt lite svårt att stå på benen..
men alltså ni vet hur det fungerar har man hittat lite energi så suger man ut allt man har, satte igång och tvättade lite, plockade ned lite tvätt, och tog en lång skön dusch...
nu ligger jag i soffan med en god kopp te bredvid mig..

jag vet att det är vackert väder ute, men ni vet ju....
jag går inte ut där andra är, det får vara hur varmt det vill, men jag har faktiskt varit ute och fått ta del av det fina vädret..

snart kommer min älskade gubbe hem, och nästa vecka börjar hans semester..
jag skulle också ha varit ledig, men vi var några få som fick offra oss på vår semester, och då är det ju som det är, det funkar ju när jag är där...
frågan är bara om det alltid kommer att fungera eller om det liksom bara är lite av toppen av isberget, men det får vi ta när det kommer...

ska jag vara riktigt ärlig är jag faktiskt lite orolig över att min Joakim ska vara hemma och se mig hela dagarna, för jag vet hur ont det gör i honom när jag inte mår bra, och samtidigt och motsatt mår jag sämre när han gör en massa saker som jag inte orkar göra tillsammans med honom...

alltså man slår knut på sig själv...

och jag oroar mig över att inte vara den fru han förtjänar, att jag låter honom ta hand om allt..
samtidigt vet jag att gör jag en massa, inte för att han säger att jag ska göra dem, utan för att jag känner mig så värdelös av att inget göra och att inte kunna hjälpa till, och då blir jag bara tröttare för jag gör det inte för mig, utan undermedvetet för honom...

alltså blir man trött eller vad..
nu låter vi det vara så här..
en produktiv dag, trots allt och jag är glad att jag fått uppleva den..

/XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar