Tandläkarbesök och nygamla jeans..

Ja ett tandläkarbesök beställt...
nja..
om de hade fått som de velat så skulle jag varit där i augusti..

man kan väl säga att jag skjutit på det en aning..
för vem gillar att gå till tandläkaren..?
inte jag och dyrt brukar det vara också..

men jag blev faktiskt överraskad...
300 kr billigare än väntat och det kändes knappt när hon tog bort tandstenen..
Känns skönt att det är gjort och man behöver inte gå dit på något år...

så nu har vi kommit fram till sista november..
och inget telefonsamtal från VUP...
får väl ringa dit, för att inte veta är skit jobbigt..
man blir liksom lämnad åt sitt eget öde, och det har vi ju sett vad det leder till...

Kaos och än mer kaos...

och hur mycket mer kaos orkar jag med...
vet jag faktiskt inte..
och hur sugen är man på att börja om från början igen..

inte alls...

så vad gör jag...?

jag lägger ned en massa energi på att gå ned i vikt..
att hamna där igen...

alltså vad fan...?

kaos föder bara mer kaos...
och det värsta är att det faktiskt känns bra..

känns bra och bra, men ni vet vad jag menar..
vi har alla de där speciella jeansen, klänning eller annat..
som vi bara ska komma i en vacker dag..

ett mål med ett syfte..
att gå ned i vikt, börja träna eller helt enkelt byta livsstil..
jag har tappat några kilo.. Ok

och jag kommer i mina jeans slim fit...
och då är man lite nöjd...
med betoning på lite, kan bli mer eller..?

det får ju inte bli det...
det vet väl jag också...
men det är ju inte så att jag svälter eller slutat unna mig saker...
jag tänker bara lite mer på vad jag stoppar i mig...
och tränar lite också...

en evighetskamp utan slut måhända..
men jag försöker släppa lite för varje dag..
lite, lite grann så får vi se var vi hamnar sedan..

nu väntar lite vardagsmys med mitt hjärta..
som alltid finns vid min sida..
i nöd och lust, sjukdom och hälsa...
mest nöd och sjukdom...
men han har stannat vid min sida hela vägen och är den klippan som man kan luta sig emot..
hans kärlek har gjort mig starkare...

ta vara på alla era speciella ögonblick, de kommer inte tillbaks..
säg en extra gång "jag älskar dig" för imorgon kan det vara för sent...

Älskar er alla, familj och underbara vänner <3

/Åsa idag

ute i kylan igen..??

Jag är jätte glad för hennes skull, att hon fått barn och så...
men det hade varit bra om jag fått veta det innan jag åkte till stan igår..
men jag hade tydligen försvunnit ur systemet..?

så nu är jag där igen..
vet inte vad som kommer att hända nu..
vem kommer jag att få träffa nu..
hon skrev upp mitt namn på en liten lapp med bokstäverna brådskande..
men kanske försvinner lappen lika lätt..
who knows??

det känns bokstavligen som om jag hamnat ute i blåsten..
utan kläder på..
och det är förbannat kallt...

när jag sedan kom hem igår, var vi utan värme..
så jag gick runt och tände en massa ljus för att få upp värmen igen..
den kom tillbaka senare, så ingen större skada....

och sedan var jag på jobbet med mysiga Caroline..
och vi gjorde en hel del nytta..
inte så mycket folk, men vi hade det riktigt bra ändå..
finaste Colleen var hemma med sin dotter...

var inte säker på hur den här dagen skulle bli..
om man siktar in sig på en sak man ska göra,
och sedan räknar allt annat som bonus..

ja då har jag tagit bonus -rekord i dag vänner...

dammsugit hela huset..
körde ett tufft spinningpass efteråt..
en skön dusch på det, sedan lite disk..
och en del tvätt efter det...

och sedan tänkte jag att då jag redan var trött och hade slut på energi..
så kunde jag ta mig an de zombiefierande rosa tabletterna..
eftersom allt ändå var gjort tänkte jag..

och nu mår jag piss igen..
mannen han snarkar bredvid..
han har sovit sedan halv nio...

får väl gå och lägga mig också..
finns inte så mycket annat att göra..

trött och less på skiten säger jag..
och inte nog med det imorgon ska jag till tandläkaren..
varken billigt eller speciellt trevligt...

förbannade skit..
vill slå huvudet i bordet och hoppas jag däckar..

God natt eller något liknade..

/å

första advent..

ja så blev det visst ändå, även om man är med på det eller inte..
det blåser storm utanför fönstren och regnet smattrar mot rutan,
ingen snö så långt ögat kan nå..

stämningen infinner sig inte riktigt kan man säga,
inte ens det faktum att att stjärnorna lyser fint i fönstren,
gardinerna är uppsatta och det första ljuset tänt i adventsstaken...

och inte ens doften av saffran som sprider sig i huset,
efter mannens bak av saffranslängd med vit choklad..
och jag då hur delaktig har jag varit..??

inte alls och nu har jag kommit på vad de rosa tabletterna faktiskt gör..
de gör mig till en sömndrucken zombie, som stapplar fram..
ingen energi att ta mig upp ur soffan, så man kan väl säga att allt det jag vill bli av med,
det förstärker tabletterna... SUCK!!!

är så trött på tabletter hit och dit...
man blandar hit och dit och vet egentligen inte vad det gör mot kroppen,
man måste ju någonstans lita på att läkaren vet vad han skriver ut..
men kan man det...?

undrar....

jag vill ju bli av med krampen och få energi..
energi att orka leva varje dag..
energi att ge mina underbaraste vänner kärlek och omtanke...
energi att vara vaken och umgås med min familj och speciellt med min man..

min kropp den styrs inte av vad jag vill...
kanske saknas några kopplingar någonstans..
kanske måste jag bara stå ut...

men hur länge har jag inte stått ut..'
och ingenting händer..
jag ligger fortfarande här..
drömmer mardrömmar..
lever i Zombieland...

Mannen har pyntat allt inför advent...
och hur känns det egentligen..
för någon med stort kontrollbehov...
och som ser sig själv som totalt misslyckad..

herre gud, det är ju mitt jobb att ta hand om hemmet..
vad är min uppgift egentligen...
har jag någon uppgift, ska jag bara finna mig i det...

jag funkar ju inte så..
att leva på sparlåga..
på gränsen till dimman där allting är suddigt..
hatar det...
hatar mitt liv...
hatar mig...

en hel helg i soffläge...
och tro inte att jag inte försökt,
men energin är slut när man tagit sig nedför trappan,
och sedan måste man sätta sig och vila för att orka gå upp igen..

HALLÅ!!!

ge mig tillbaka mitt liv...
min glädje, min gnista..
för även om man spelar ut sin roll som man ska,
så tar den än mer energi än när man får vara sig själv..

kunna säga,
Hej, här är jag och jag mår faktiskt ganska bra..
skulle ge allt för att må ganska bra..
allt för att kunna se MIG igen..
nu ser jag bara ångesten...
ser bara allt det där jobbiga, kaotiska som numera är JAG...

för övrigt var det en hel del folk på bio i fredags..
och det blev både det ena och det andra att ta tag i...
några som roat sig med att boka upp platser så att ingen annan kan boka..
fattar inte hur korkad man är när man gör så...
men det finns folk till det mesta..

ett löfte bröts också i fredags..
som gjorde mig besviken och ledsen..
men man kan säga att det är mer än gottgjort...

fick också en liten present av finaste Colleen...
mysiga tofflar i...

just precis rosa..!!

och i morgon är det dags att jobba igen..
men skulle ju kunna tro att man blir utvilad av att inte göra något en hel helg,
men här är det precis tvärtom..
då man redan stressar för att man borde göra det och det..
och när man sedan inte orkar, så ligger det som en tung slöja över dig,
och det blir man knappast utvilad av...

får se hur utvilad jag blir..
med den enda medicinen som faktiskt gör det den ska..
propavanen som får mig att somna inom loppet av två timmar..

hoppas ni haft en bra första advent...

/xoxo

idag blev inte som planerat..

första gången på ett tag nu som jag sovit i soffan, men så blev det..
varken tre eller sex stycken snygga tabletter kunde få mig att må bättre..
och ingen sömn, eller väldigt lite på det..

ja inte den bästa av mornar precis..
och jag hade en tid att passa, som dessvärre blev inställd..
hade nog behövt ett samtal..

men jag kunde inte somna om, så jag var vaken vid åttasnåret..
fick lite lugn på morgonen och kunde dricka min cappuccino..
och sedan skulle Mamsen komma och hämta mig och vi skulle ta en sväng på stan..

det blev ju lite senare än jag tänkt mig så det var en del folk på stan..
och mamsen skulle ha ett par stövlar, inte lätt att hitta rätt par kan jag meddela..
hon och jag har definitivt inte samma smak..

men hon hittade ett par riktigt snygga faktiskt på dna som hon till sist köpte..
sedan gick jag in i väskaffären och suktade lite över väskan jag skulle vilja ha..
men det blir nog inget mer än det, lite dyr... eller extremt dyr beroende på vem man frågar..

sedan kom lilla mamma på att hon ville ha en långärmad tjockare tunika..
och den fick inte vara som en vanlig jumper, inte för mönstrad, inte stickad, ja
listan kan göras lång där också..
och vi gick runt och kikade och till sist blev det..
tro det eller ej.. inte en tunika..
utan en snyggare tröja med guld invävt och som slutade i strax vid höften..

jag är bara glad att hon hittade något som inte var en blå eller grön tröja, med ränder..
och att mamma handlar till sig själv är också ganska unikt..
så på det hela taget en bra shoppingtur för henne..

jag blev bara så trött att jag inte kunde gå när jag skulle till frissan..
så det var skönt att sitta hos världens bästa Ida och få en frisyr igen...
även om det gråa syns mer nu, men det är bara att färga..

så trött efter dagens strapatser att jag däckade ned i soffan när jag kom hem..
har ont i hela kroppen, och snart väntas lite goda varma mackor..
och imorgon kommer bli en tuff dag på jobbet..
men jag är i alla fall snygg i håret..

förbannar tabletterna lite och hoppas få sova inatt,
annars blir det nog jobbigare i morgon än jag räknat med...
och då räknar jag med att det blir ganska kaotiskt och mycket folk...

tack mamsen för skjuts och sällskap idag..
och tack Ida för att toppen klippning..

sedan ett stort tack för alla snälla kommentarer, styrka och kramar ni skickar..
värmer i höstmörkret kan jag meddela..

kram finaste vänner och min älskade make <3

/xoxo

rosa hit och rosa dit..

..men den lilla rosa tabletten vad gjorde den.. egentligen.
Ok jag tog 3st, fick ta upp till 6 och vad hände..??
ingenting, kände ingenting och kunde inte somna heller..

lite pissigt tycker jag med en tablett som är så snygg,
men ikväll då slår vi på stort och tar hela dosen..
då däckar jag väl och får en psykos eller nåt...

att det ska vara svårt att få rätt medicin..
och nu fick jag så lite utskrivet av stesolid
att jag inte känner att jag kan ta den heller när jag mår dåligt..
alltså hur svårt kan det vara..
jag behöver en tablett som hjälper nu!!!

kände redan i morse att det skulle bli en tung dag..
kroppen var inte riktigt min..
gick liksom på sparlåga som i en otäck dimma..
man ser liksom inte ordentligt
kanske abstinens från stesoliden eller dålig sömn eller biverkning av den nya rosa..
ja listan kan göras lång..

men trots att jag var sent uppe och mådde kaotiskt..
så har jag varit igång hela dagen faktiskt, borde ha vilat..
har tvättat, dammsugit, yogat och plockat med en order till webshopen..
och nu är jag trött i hjärnan, blir man trött i hjärnan??
skitsamma det är jag i alla fall...

och så fick jag precis läsa att grannen har fått något skit i ögat..
är det aldrig nog för den familjen säger jag..
blir så trött när de finaste vänner man känner bara drabbas av tråkigheter..
man vill finnas till för alla, bamse kramen Linda L. och en massa kärlek..

idag upptäckte jag en annan sak också när jag skulle tvätta Rosa..
Man MÅSTE dra igen dragkedjan helt..
för annars kära vänner lossar den och hej och hå..
går inte att stänga..

så nu har vi "the light pink one" på oss..
en julklapp till mig själv visserligen..
men vad gör man när det är sådant här väder..
och kylan äter upp en inifrån liksom, även om det kanske inte är så kallt ute..
men det gråa därute tränger liksom in i en och sätter sig på humöret..

jag tog ett beslut för morgondagen..
och nu ångrar jag mig..
varför gör man så..

jag låtsas att jag mår bättre än jag gör..
och bygger upp en fasad som inte är jag..
jag mår inte bättre av att jag känner mig som den sämsta dottern,
sämsta vännen, sämsta frun, sämsta systern... ja jag kan göra listan tusen gånger längre..
och just nu har jag inget att erbjuda någon..

ingen gnista kvar..
all ork är borta..
Jag är kanske borta också..
kanske aldrig kommer tillbaka..

inget är roligt..
allt bara händer och passerar förbi..
mitt liv går förbi mig, utan mig..
hur kan det vara så...

man ska ju leva, älska livet och bla.. bla..bla..
jag vill inte ha det här livet..
jag vill faktiskt inte vara mig..
och kanske vill jag inte vara en del av det här livet..

igen är vi där..
ser ingen ände på det..

hoppas det vänder snart..
hur länge har jag inte tänkt så och bara gått tillbaka..

Kommunicera säger min psykolog..
visst..
men hur.??
så svårt att sätta ord på känslor,
svårt att säga vad man vill utan att bli ifrågasatt och göra folk ledsna eller upprörda..

varför är jag så dålig på det..
måste ta reda på det, annars kommer jag förgöra mig själv..
och det vill jag inte...

hoppas ni är bättre på det vänner att kommunicera med varandra..
visserligen kan man leva nära varandra, men tankeläsare är ingen av oss..

ta aldrig varandra för givna...

/xoxo

tisdag..

så då var man hemkommen från jobbet,
många vill se hur det går för Bella och Edward i Breaking Dawn..
måste ta mig tid att se den..
mannen är väl inte överförtjust, men kanske kan jag få med mig någon som är det..

inatt sov jag lite bättre med propavan,
men tyvärr kommer drömmarna som på beställning ändå..
ikväll ska jag testa de rosa och se hur de fungerar..
då jag börjar få slut på idéer...

imorgon ska jag inte göra något speciellt..
även om man känner att det börjar närma sig advent..
en massa att fixa och trixa med..

på torsdag blir det en tripp till frissan..
och fredag biojobb igen som vanligt..

men i min lilla värld är och blir ingenting som vanligt..
men vill hoppas och önskar..

att något i min värld inte alltid är belagt med skuld,
att jag kunde sänka mina krav så att de inte blir så kaotiska..
men det verkar vara så just nu..

och frustrationen växer..

man kan inte ta hem folk för då börjar jag städa
och får panik när det inte är kliniskt rent..
spelar ingen roll att man vet att folk inte bryr sig,
utan bara vill träffas...

och jag undviker fester..
undviker familj och vänner..
för jag klarar inte att bryta ihop framför dem..

hur ska då julen bli..
vet inte, men det kommer att bli tufft oavsett vad..

blir trött på mina känslor och överanalyserande..
men vem är jag egentligen utan det..
det är ju en del av mig..
men jag blir ju aldrig hel...
bara skärvor här och där..

SUCK!!

dags att testa lite rosa meds..

/å

vad hände här nu då..???

hmmm..
fick som sagt ett telefonsamtal i morse,
av en läkare som visste mindre än jag..


"du hade bett om det här telefonsamtalet" ??
Ja men självklart vill jag att en läkare som inte jag inte känner,
som inte känner mig ska ringa upp mig för att kolla att min medicinering,
som han inte bestämt, fungerar bättre än den andra..

naturligtvis var det så jag ville ha det..!!!

HALLÅ!!
han visste inte ens vad jag hade för styrka på mina tabletter,
och när jag förklarade att krampen var jobbig för mig,
ja då fick jag nya tabletter utskrivna..
1-6tabletter får jag ta och jag ska försöka hitta rätt dos för mig..

inget av det här ville jag..
jag ville ha något som hjälper mig vid skarpt läge..
snabbt in och ingen tablett man ska vänja sig vid..

Vad är detta för skit..

det enda som talar för att den nya tabletten är för mig..
är att den är rosa, precis som jag..

kan inte bli fel eller..??

alltså vad trött jag blir på all skit..
så nu dags att mixa och matcha...

gillar inte att behöva äta en massa tabletter,
men någon gång kanske något lyckas..

who knows...

så nu gick vi två steg bakåt och ett framåt eller..??
det är standard just nu känns det som..

och att det snart är jul underlättar inte trycket i skallen precis..
julklappar, julpynt, pepparkakor, julgodis, julfest, julbord...
JUL JUL JUL...

får jag säga det..
BLÄ!!!

jag vill verkligen ta till mig allt det här..
jag har klarat det andra år, men nu...
pressen och stressen ökar...

och jag säger, som min man inte vill jag ska säga..
MEN JAG VILL INTE!!

det kommer att bli jul även om jag är med på det eller inte..
även om jag inte går på julfester och trängs i affärer...
för nu är jag inte där...
kanske inte hamnar där heller...

jag har tappat bort en bit av mig själv..


julen ska vara mysig..
inte ge ångest..
men panik uppstår..


hur kommer det att bli..
var ska vi vara..
vad ska vi köpa...
hur ska jag hitta min känsla igen..??


ge mig styrka..


så idag, har varit omvälvande..
känslosam..
och så hittade jag till råga på allt en julklapp till mig själv..

en guess -väska..
drömma kan man eller hur..

en annan julklapp redan inhandlad...

ja jag kunde inte låta bli..
älskar ju den jag har, så varför inte...


suck..
har jag nu blivit den där shopping galna igen..
varför ska allt handla om pengar..


blir man lyckligare med en massa pengar,
ju mer man handlar desto lyckligare ... eller??
snarare tvärtom skulle jag säga..


för allt jag handlar tänker jag en, två och tre gånger om jag verkligen behöver det..
sedan kommer jag hem och har ångest i alla fall..


så vem är jag nu..
spillror som inte passar ihop..
drömmar där jag alltid skadar mig själv..
är det där vi är..??


vet inte..
hoppas inte..


men stark är jag inte..
hel är jag inte..


en annan dag..
en annan tid..


/å

sängläge..

det slår emot en som en vägg, när allt bara slutar fungera..
inte beredd,
totalt slut har jag tillbringat det mesta av dagen sovande i sängen..

det är ju helg och man vill umgås med sin man..
och så blir det så här..
blir så trött..

man ger upp känns det som...
och det vill jag inte..
men utan energi och ork..
vad kan man göra...

hade betydligt mer planer för dagen..
och nu är den snart slut,
och en vecka med ganska mycket i görningen..

och telefonsamtalet i morgon..
vet inte riktigt vad som kommer att hända..
men kan det bli värre,
andra mediciner eller högre doser..
den som lever får se...

ni hör säkert ifrån mig imorgon..
för er som hänger med i svängarna..

och till slut ett sorgligt farväl av allas vår Kurt Olsson

RIP Lasse Brandeby..

/å

helgledighet..

om man inte räknar fredag dit vill säga,
för fredagar är som bekant biojobb -dagar..

nya biomater har vi fått,
riktigt fina och underlättar trycket på kassorna betydligt..
tyvärr går inte informationen ut till allmänheten så bra,
så de flesta vet inte om dem, men ju fler man visar desto mer brukar det ju spridas..

tyvärr fungerar inte allt så bra som de nya biomaterna,
men nya datorer är på gång, så vi får väl hålla alla tummar vi har..

jag har haft tuffa dagar, och de fortsätter..
sömnen och drömmarna spökar ju rätt mycket,
och samtal som rör upp så mycket känslor att man inte riktigt förstår vart de har gömt sig förut..

man hittar saker i sitt förflutna som skrämmer,
och det är inte lätt att få grepp om saker man inte riktigt förstår,
men man måste väl ge det tid antar jag..
men det är mycket stress i min kropp...

snart advent..
HALLÅ, hur gick det till..
10 plusgrader och ingen snö på långa vägar..

ok jag är inget fan av snö och vinter,
men det här grå, det äter på en inifrån..
även andra saker som tär på en..

vad händer när jag inte längre kan träffa min psykolog längre,
det är över ett halvårs väntetid på en ny..
men kanske kan jag få träffa en sjuksyster..
de kan ju också sina saker, men det underlättar ju inte när man inte vet..

när för mycket förändras så höjer sig stress och panik -nivån ganska rejält..
fasta rutiner som helt plötsligt bryts..

NO FAN of them at all

och på måndag ska en läkare ringa till mig..
som jag aldrig träffat och kolla upp hur medicineringen fungerar..
alltså, han vet väl inte vem jag är..
vad jag behöver och inte behöver..
och hur lätt är det att läsa av folk på telefonen..

Me no like this either

när är det nog egentligen..
tar skiten aldrig slut..
ska jag vara rädd att somna, för drömmarna skrämmer skiten ur mig,

ÄR DET DÄR VI HAR HAMNAT NU!!
tänk om det blir verklighet, för när man vaknar då är det verklighet..
då sitter man på golvet i hög av glasskärvor och skär sig själv..
och det är en massa blod överallt, nu snackar vi splatterfilm..

BLÄ...

men jag måste kämpa..
har jag något val, den halvan av mig får aldrig ta över..
och idag ännu en fight med spinningcykeln..

naturligtvis kan det alltid gå bättre,
men så skönt det är efteråt, en stund ska tilläggas..
innan adrenalinet lagt sig och tröttheten tar över..
och jaha soffläge igen...

efter att ha räddat taket från att börja brinna,
ett värmeljus som fick fnatt och började brinna lite varstans..

..så ska vi nu se på "så mycket bättre"
och mysa med lite vin och några ljus som inte brinner någon annanstans
än där det är meningen att de ska brinna..

mycket att tänka på..
såklart..

Tack för att Du tittar in i min värld!

/xoxo

Vampyrer i zombieland..

så är det just nu, dagsformen är zombie av äkta rosa kvalité..
vampyrerna kommer som på beställning denna vecka..
onsdagens premiär av allas våra favoritvampyrer Bella och Edward..
och morgonens säsongstart av vampire diaries..

tyvärr så kommer inte "må bra"-känslan på beställning..
och i morse satt jag och analyserade det senaste mötet med min psykolog..
och vad insåg jag..
jo hennes mening, och igen överanalyserade jag situationen..

naturligtvis är vi på samma våglängd,
det gäller bara att höra allt som sägs och inte sålla ut och "göra om" vissa saker..
som jag ALLTID gör, för jag ser det mesta som ett påhopp..
och känner att jag måste försvara mig..
VARFÖR...

för att ingen kan vilja mitt bästa eller..
alla är ute efter att sätta dit mig..

jag vet naturligtvis att det inte är så..
men det är många känslor i omlopp..
och allt rörs upp igen och igen och igen..

vad kommer att bli kvar..
och kommer jag att acceptera det..
kommer jag att acceptera att vissa saker kan jag inte ändra på..

antagligen inte,
jag känner ju mig själv..
men jag måste bli hel..

nu är jag bara små fragment som inte håller ihop..
och jag vet inte hur jag ska få ihop mig själv..
det rör upp så mycket smärta och tårar..

Hur läker man sig själv..?
hur gör man när man är så trasig att ingenting hjälper..
jag blöder inuti..

det är svårt att sätta ord på hur det känns..
och jag vet att jag måste röra upp vissa saker..
saker som varit dolda så länge..
och JAG måste konfrontera min demoner..

finns ingen återvändo, om jag ska bli hel..
kanske inte frisk direkt,
men jag kan börja jobba bättre med mig själv om jag är hel..

livet är orättvist i många fall,
och ja jag tycker att det varit orättvist mot mig också..
jag tycker det och jag måste få tycka det..

även om så många andra mår så mycket sämre,
men det här är Jag och mitt "inte" liv, zombieland..

orkar inte och vill inte..
men jag biter ihop och försöker att inte explodera..
försöker ge mig själv lite tid..
men det verkar inte finnas nog med tid..

en annan dag, i en annan tid
kanske...?

/å

..och så var man där igen

negativa tankar, för höga krav och hela huvudet kommer snart att explodera..
jag skulle fundera på någonting som min psykolog sa,
tills vi träffas igen imorgon..

och jag kan inte riktigt sätta ord på det hon vill veta,
för jag har inget svar,
och ärligt det gör mig lite arg faktiskt..

för helt plötsligt känner jag att vi kanske inte befinner oss på samma våglängd längre..
jag vet att hon vill hjälpa mig och att jag ska försöka se saker på ett nytt sätt..
och beta av mitt bagage, men vissa saker..
det blir bara för mycket och jag känner att hon kanske inte borde begära det av mig..
inte nu..
för jag orkar inte med den biten än..

jag kan inte ens ta upp den här än..
förrän jag är helt säker på vad jag känner och vill..
tankarna hamnar liksom huller om buller nedskrivet på andra ställen..
för just nu så smärtar det att läsa det...

känner kanske att jag borde kommit längre med mitt bagage..
men det har jag inte..
och kanske väntar jag på det där genombrottet..
den där aha -känslan man får när man äntligen har fattat något viktigt..

jag har för bråttom antagligen..
men snart måste jag ju få en annan psykolog..
och då börjar allt om från början igen..

BLÄ!!!!

så trött på skiten och igår ska vi inte prata om..
var så uppgiven när jag kom hem att jag fick gå och lägga mig..
kändes som den säkraste platsen att vara på..
då det enda jag kunde se framför mig var hur jag slog huvudet blodigt i väggen..
blir lite rädd när de tankarna dyker upp,
även om det numera är mer sällan..

idag..
ja efter att jag slocknade strax efter 21.00 igår,
inte av mig själv, utan nya mirakelmedicinen propavan..
sover oftast en hel natt utan avbrott..

kunde inte somna efter att mannen gått upp,
låg vaken en stund, men strax efter kl 6 gick jag ned och åt frukost.
har knappt gått upp en dag före 11 förut..

kan inte förneka att jag var lite trött,
men det är inget som inte en god kopp cappuccino kan råda bot på..

såg lite på teve, plockade i ordning lite tvätt
och sedan tog vi upp kampen med spinningcykeln igen..
lite tuffare och ännu tröttare..

sedan en härlig dusch,
och tvättade en maskin och diskade lite..

ja, man kan ju se det som vardagliga saker..
men JAG gjorde dem av mig själv..
och ser man tillbaka är det en stor grej för mig..

väntar på att mannen ska komma hem,
och kanske blir det lite vardagsmys ikväll..
skulle nog behöva det..

får se hur det går imorgon..
jag borde berätta för henne hur jag kände..
inte borde, jag ska berätta för henne vad jag kände..
annars är ju allting bortkastat..

SUCK!!!

kanske är jag bortkastad..
ingen att slösa energi på..
det är ju så jag ser på mig, så varför inte..?

önskar jag kunde se genom dimman..
önskar att livet inte vore en sådan balansgång..
önskar...

jag ger upp snart..
orkar inte hur mycket som helst..
och just nu känns det som om livet är emot mig..

/å

det går upp.. och sedan nedför med en smäll..

jag vågar knappt säga att det går åt rätt håll..
för då verkar det som om jag faller med en väldans fart.
allt blir bara luddigt, gränsen mellan att må piss och bra, hårfin

det var biojobb igår med finaste Colleen..
inga konstigheter, inte mycket folk..
men jag ville bara kräkas på alltihop...

olja som läcker, lysrör som inte fungerar..
biomat som inte fungerar och då står 2st nya på plats inplastade..
och alla vet väl vilken premiär som stundar inatt..

breaking dawn del 1 ur, sista delen av twillight -sagan..
och man skulle ju önska att saker och ting skulle fungera..
och man förstår ju kundernas frustration, men vad ska man göra..
man gör ju så gott man kan, men man tar allting på får stort allvar egentligen..
eller hur var det nu..

man kan ju låtsas att man inte bryr sig..
lägga skulden någon annanstans..
man kan frånsäga sig ansvaret..
men hur skulle det se ut, jag har inte lyckats..

SUCK!!!

önskar också att drömmarna inte vore så verkliga..
och att jag får SOVA!!!

jag är trött för jämnan och energilös..
varje kraftansträngning gör mig nästan till ett kolli..
och jag behöver verkligen röra på mig..

ska väl försöka med ett spinningpass här i veckan igen..
och hoppas att vi kan fortsätta vara kompisar..
får ibland är det svårt att komma överens med sina träningsredskap..
de kan ofta få en att känna "jag kan bättre än så här" eller
"förra veckan klarade jag ju så mycket mer"..

men man ska lyssna till kroppen..
för allmäntillståndet talar om för dig var du befinner dig..
och det är det du ska lyssna på inte, vad du klarade förra veckan..

men hur många gör det..??
jag har struntat i det så många gånger..
men då har jag också fått betala ett högt pris för det..

just nu är jag inte kompis med livet..
men vad ska man göra..??

jag gråter lite och sedan får vi se om det blir bättre..
troligtvis inte..
men tårarna de kommer ändå..


/å

Fars dag..

ett litet ljus brinner på kyrkogården..
skulle gett vad som helst för att få höra hans röst, försöker febrilt hitta den någonstans däruppe bland dammiga bokhyllor, skitiga golv och ett allmänt kaos..
jag vill tro att ljuset gör skillnad, att han ser det och vet att mina tankar finns hos honom..

naturligtvis ett stort grattis till er andra underbara pappor därute..

var hemma hos svärfar med lite godis,
lakrits ska det vara så klart..
lite mumsig äppelkaka fick vi och en liten pratstund..
det var ingen lakrits i äppelkakan för er som undrar..

igår när vi såg "så mycket bättre" som är ett väldigt uppskattat program här hemma,
och när Laleh uppträdde, ja vad ska man säga allt hon gör blir till guld typ..
men det var inte dit jag ville komma, utan låten hon hade valt..

Jasons alias Timbukto låt "alla vill till himlen, men få vill ju dö"..
alltså jag tänker så här, vill man inte dö just för att komma dit..
alltså vad man än tror händer efter döden så vill man ju tro att man ska träffa alla man förlorat,
och kan då inte det var en anledning till att man just vill dö..
jag vet inte, men ibland tänker jag lite knasigt..
så häng inte upp er för mycket på det nu bara...

för övrigt, om vi bortser från idag,
så mår jag nog lite bättre, åtminstone säger min man att han märker stor skillnad..
jag är ju pessimist och märker inga stora skillnader, men kanske några små..

jag har börjat läsa igen...
jag har börjat skriva igen..
och igår ni som var här vet att jag började träna igen..

kanske har det varit en vecka med lite mycket aktivitet,
och därför jag inte kom upp helt ordentligt och har varit helt slut idag,
kan naturligtvis bero på att det är fars dag också,
många känslor i omlopp...

eller så mår jag bara piss.
PUNKT!

hursomhelst, nästa vecka blir nog något lugnare..
hoppas ni alla får en bra vecka..

/xoxo

fortsatt helg..

visste inte riktigt hur det skulle bli idag,
sömnen som ni vet spökar ju för mig, vaknar varannan timme..
inte alltid mardrömmar, men man befinner sig i något parallellt universium
och vet inte vad som är vad..

nu har jag läst ut Issas bok Verklighetsprojektet som finns att köpa på bokus,
och jag gillade den skarpt, min första bok på evigheter och jag är stolt att jag kunde hålla fokus,
för ibland blir allt så okontrollerat dimmigt..

det blev melodikrysset i morse, gick bättre än förra veckan..
HURRA för oss!!

sedan skulle Linda komma över, tyvärr blev det ingen fika..
men det skulle vi ta nästa vecka..
ser framemot det, bara tjöta av sig lite skit och så..

Fick våra nya ljusstakar om ni kommer ihåg, kommer bild på dem senare..
lite besviken på ljusen dock, som trots allt kostar nästan 15kr/st och det ena
dränkte sig själv och dog ut, två höll ut..
men lite besviken måste jag säga att jag är...

hjärtat mitt har röjt ute i vårt förråd idag och fått slängt en massa skit
och ställt in en gammal hylla från posten som mamma hade i sitt garage innan hon flyttade,
han hivade även ut en gammal frysbox, en helt dagsverke kan man väl säga..
inte konstigt att han drar timmerstockar här bredvid..

Jag har tagit upp kampen igen..
med spinningcykeln..
tog det lite lugnare, men det gick väl ok
kan alltid gå bättre så är det ju..
var lite darrig efteråt, och kommer förmodligen ha ganska kraftig träningsvärk..
men vill man vara fin...
ja ni vet hur det går..

hoppas ni alla haft en fin lördag,
här har dimman inte lyft på hela dagen..
man känner att vintern är på väg..

/sov gott och ta hand om er var ni än är och vad ni än gör
xoxo

helg..

man säger att tiden bara rinner iväg,
men ibland står den faktiskt helt stilla..
ett litet ögonblick och allt bara stannar upp..

visst känns det så ibland..
mitt ögonblick var den 7:e augusti 2004..
då min vilsna själ fann sin drömprins..
och han sa "JA"...

det var mitt ögonblick då världen stod helt stilla..

sedan när jag fick veta att min pappa dött..
då stannade tiden i min värld..
och ingenting skulle mer bli som förut..

så är det..
man har sina ögonblick, då tiden faktiskt står still..
då man hör sina egna andetag som i ett vakuum..

nu har jag filosoferat klart för ikväll..
och låt oss se vart kvällen har lett oss..

trodde det värsta om jobbet ikväll,
väntade mig kaos..
men ingenting...

hade en jätteskön och trevlig kväll tillsammans med Cecilia..
inga arga besökare och alla kom in i tid..
skönt med sådana fredagar, mer sånt säger jag..

så trots att jag sovit med propavan gick arbetet utmärkt..
och jag lyckades till och med dammsuga lite hemma,
och jag började på Isabellas bok "verklighetsprojektet" har snart läst ut den..

Hon kan skriva den tösen..
inte konstigt hon fick lilla augustpriset...
kommer förmodligen bli mer priser om hon fortsätter att skriva..

själv blir jag inspirerad att ta upp mitt eget skrivande..
älskar ju att skriva..
och har länge haft drömmar om att ge ut en bok..

den som lever får se...

imorgon...
Melodikrysset, hoppas det går bättre än sist,
då var vi riktigt dåliga...

puss och kram vänner..
och krama varandra i trafiken...

/kärlek och tack för ordet

sova...

ja vad ska man säga om läget..
ingen sömlös natt i alla fall, även om jag var lite orolig ett tag..
men efter en stund på spikmattan så däckade jag totalt..

skönt, utvilad och lite trött..
men jag är ju å andra sidan trött jämnt,
så skillnaden är inte alltför stor..

idag fick jag en bok på posten som jag är mer än sugen på att dyka in i..
Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson..


extra spännande då man har haft äran att träffa henne,
och faktiskt jobbat ihop med henne, nu väntar bara en liten signatur i den också..

ska man summera dagen så har den över lag faktiskt varit ok..
jag har fungerat..
tvättat både stor och lill-rosa..

varit hos doktorn..
bara för att säga att jag fått ny läkare och hjälp på närmare håll,
känns som att säga hej då till en gammal vän...
men jag var välkommen tillbaka om det skulle krisa..

så hur är läget egentligen..
frågar man mannen så säger han att han märker en skillnad..
och jag kan väl känna en viss skillnad..
men i vissa situationer så fungerar jag inte..

vissa tankar dyker upp mer sällan..
medan andra nya dyker upp istället..

man gör ju så gott man kan..
och jag tänkte försöka komma igång med spinningen till helgen också..
och nästa vecka är lite lugnare..
så jag kan börja jobba lite med mig själv..

nu har det mest handlat om att sova eller inte..
att vara orkeslös, deppig och trött..
kramp i hela kroppen och inte röra sig mer än nödvändigt..

men alla bitarna måste falla på plats..
en bit i taget..
ett litet steg och vägra ge upp..

snart kommer väl snön också..
så det är bara att förbereda sig..
inte kompis med vinter, kyla och halka precis..

men vem är jag kompis med egentligen ??
ångesten, depressionen, ???

imorgon kväll vankas det biojobb..
med goaste lilla Cecilia..
kommer att bli en lite speciell kväll, då alla våra priser och menyer ska höjas..
och biomaten som inte fungerar..
kommer att bli spännande, kaotiskt...
som en vanlig dag på bion..

det gäller bara att inte ta åt sig..
för det är ju inte vårt fel..
och sedan att lämna problemen där de hör hemma..
Just på bion...

det kommer väl att gå så där..
som allt annat när det gäller mig..
men så är det..

ibland är det svårt att älska livet..
för vissa prövningar vill man inte gå igenom..
och det är svårt att älska sig själv..
speciellt när man inte mår bra..
och fokus ligger på allt som man misslyckas med..
och det är ju massor..
för man har redan satt ribban så högt för att man just ska..

MISSLYCKAS!!

det är svårt det där..
och jag gör det aldrig lätt för mig..
en dag kanske jag kan acceptera mig själv..
men det är en lång väg dit än, och det är något jag måste jobba på...

Tack för ordet idag och ett stort..


GRATTIS TILL EDVIN PÅ 5ÅRSDAGEN!!!

sover gott med meds ikväll också..
så om ni går på bion imorgon så vet ni vad ni har att vänta..
Skämt åsido..

skönt att få nattsömnen orubbad i alla fall och kanske vem vet..
blir det lättare att bemöta alla arga kunder som inte kan acceptera våra priser eller att biomaten inte fungerar, för det kommer att vara några sådana imorgon kan jag garantera..

ha nu en fortsatt skön torsdagskväll underbara vänner som tittat in hos mig

/xoxo

Kommunikation och sömnlösa nätter

har egentligen ingenting med varandra att göra..
men är ändå vad det här inlägget kommer att handla om..

just nu har mina sömnproblem tagit över mitt liv känns det som.
Vet inte om det var att jag började tänka en hel del efter föreläsningen igår,
eller för att vi ska ha schemamöte ikväll..
ni som följt min resa vet att detta inte är det roligaste jag vet precis..

hur som helst så har min natt varit en aning jobbig,
för att uttrycka det milt..


jag skyller inte på att mannen snarkade för högt, för så himla farligt var det inte..
visst snarkade han, men det har varit mycket värre..
nej så illa var det inte..

jag gick igenom alla mina sömnappar utan att kunna komma till ro..
tankarna for runt i huvudet på mig, vi snackar inte om tennis,
nej nu snackar vi pingismatch på högsta nivå...

jag kan inte direkt säga något specifikt..
utan det handlade om allt som hänt, som förmodligen kommer att hända
och som man inte kan förändra eller göra något åt..
det handlade om jobbet, mötet, chefen och alla som jobbar där,
handlade om mamma, brorsan och alla runtomkring mig..

och ja att somna..
hm inte direkt..
när klockan var halv fem gick jag upp..

Huvudvärk och törstig...
gick ned i köket och mannen kom efter och undrade vad som var fel..
jag förklarade för honom, tror jag i alla fall för han gick och lade sig igen..
och jag...
jag plockade ur diskmaskinen..

sedan gick jag upp och lade mig..
tittade efter skuggor i taket tills hans klocka ringde och han gick upp..
somnade väl någon gång när han åkte iväg till jobbet..

så till sist 3 och en halv timmes sömn..
det har liksom gått i slow motion i dag kan man säga..
ett besök hos min psykolog och sedan mötte jag Marjo på stan,
har inte sett henne på evigheter fick en värmande kram av henne..

sedan hem och fram med datorn,
för efter mötet så tror jag inte jag kommer orka blogga..
nu eller aldrig typ..

så till huvudämnet egentligen..
KOMMUNIKATION!!

att det ska var så himla svårt att säga det man vill..
vissa har absolut inga problem och jag avundas dem faktiskt..
visst ibland kan det kanske vara bra att hålla inne vissa saker, som blir svåra att ångra..
men att inte kommunicera alls det är värre, för man vet ju ingenting..!!

jag är lite sådan, som har svårt att kommunicera..
bara för att jag och hjärtat redan gått igenom allt det här förut,
så tror jag att han ska kunna tolka mig utan att jag behöver säga något..

och säg något förhållande som fungerar så..
INGET..!!

så jag måste lära mig att försöka säga saker på rätt sätt,
svårt kanske på rätt sätt, men prata det både behöver och måste jag..
hur ska det annars fungera..

folk kan ju inte gissa hur man mår,
om man inget säger..

och tyvärr kan man uppfattas som tvär, när man kanske bara känner sig missförstådd..

ett tydligt exempel var igår när vi skulle på föreläsningen..
mamma hade beställt våra biljetter, till mig och mannen och henne och en väninna..
och jag trodde ju att vi skulle gå tillsammans då..

men igår visade sig att det var inte riktigt fallet..
mamma blev hämtad av sin väninna och jag åkte med mannen..
och vi satt långt bak för att slippa allt folk..
medan mamma och hennes väninna satt långt fram..

mamma frågade om vi skulle sitta alla ihop för min skull..
men jag snäste nog av henne lite mer än jag tänkt och sa att sitt du där framme,
så sitter vi här i bak..

för mamma handlade det om min ångest och göra det lättare för mig,
och för mig handlade det mer om att umgås och sitta tillsammans och lyssna..

men när man inte kommunicerar så blir det så här tyvärr..
och man vill ju inte ha det så..
man vill inte uppfattas som tvär och sur..
för sådan är jag inte..
åtminstone så tror jag inte det..

likadant är det på jobbet..
kommunikation som inte fungerar..
och det blir kaos..
mer kaos än vad man klarar, då man har sin beskärda del ändå..

ska sova gott i natt..
proppad med sömntabletter..
för jag orkar faktiskt inte tänka mer..

en dag i taget
en natt i taget
en förändring tar tid
ge det tid annars trillar man tillbaka


Tack för ordet och lycka till med träningen Therese :)

/xoxo

att acceptera förändringar..

Det är inte lätt alla gånger..
och vi försöker hålla oss fast vid
"så har det alltid varit och varför förändra något som alltid har fungerat"

men jag undrar är det så..??
fungerar det verkligen när allt går på rutin..
man låter allt rulla på och åren går och plötsligt vaknar du upp och halva livet har gått..

ja jag fick en tankeställare på föreläsningen vi var på idag.
det var på många sätt ett litet uppvaknande, samtidigt som man kände igen mycket..

Håkan Andersson gör föreläsningar genom sensus..
han är psykolog och har haft många föreläsningar..
väldigt duktig, man fick sig några härliga skratt,
samtidigt som man började tänka på sin egen situation rätt mycket

livet är föränderligt så är det bara..
och mycket kan vi inte kontrollera..
det bara händer..

och vad gör vi..
vi oroar oss för sådant som kanske kommer att hända..
vi är livrädda för sådant som vi inte har kontroll på..
men olyckliga hemska saker händer..

människor vi älskar dör ifrån oss,
och det finns ingenting vi kan göra åt det..
vi kan inte kontrollera döden..

tillslut så fastnar man i katastroftänkandet och tänker att varje situation leder till döden..
så fort du går utanför dörren kan du bli påkörd..
åker du flygplan så kommer det att störta..

vem orkar leva så här..??
det är förbannat jobbigt kan jag säga..

jag är inte rädd för min egen död..
den kommer det vet jag..
men alla andra runt omkring mig..

man kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara..
men ändå har man gått igenom sin beskärda del av förluster och överlevt..
men inga fler..
NEJ!!

jag är inte Gud och kan bestämma det,
men jag skulle inte klara det..

det är svårt med förändringar, små som stora..
men utan dem så står man ju kvar på samma ställe och trampar.
ett litet steg i taget och man är på rätt väg..

att älska livet är svårt och tufft..
att älska sig själv är ett helvete
att se sig själv som andra gör är nog det svåraste,
men det är en bit på vägen..

och kanske kommer man ut som en hel människa..
som kan andas, leva..
kanske finns det hopp för mig..

som sagt ett litet steg i taget..
och kärlek till er alla som lyssnar..
och ger mig ett själ att orka fortsätta..

TACK!!!

/xoxo

ny vecka..

det är konstigt hur hjärnan kan spela en stora spratt ibland..
nästan som om man lever i någon sorts illusion..

idag när jag satt i väntrummet och väntade på min psykolog,
så hade jag blicken ned i golvet, allt för att slippa någons blick..
ja ni vet ju hur det går...

och då såg jag en massa rödbruna fläckar..
genast så går tankarna till att någon har suttit här och skurit sig..
någon har kanske suttit precis där jag sitter och försökt ta livet av sig..
och helt plötsligt såg jag mig själv framför mig, med avskurna handleder..

alltså hur kommer det sig..??
varför så självdestruktiv...??
och varför kan inte fläckarna få vara intorkad lera..??

hjärnspöken..
kan man beskriva det på något annat sätt..

JA JAG BEHÖVER SOVA!!!!!
utan avbrott, för hjärnan är ur funktion när det gäller att sålla bort vissa saker,..
saker som jag inte behöver gå och tänka på..

det har gått en hel helg utan att jag kommit upp ur soffan..
och nu kommer en vecka med en hel del aktiviteter...

biojobb ikväll..
och då har jag lovat mig själv att jag ska försöka tagga ned lite..
det är inte mitt ansvar att saker och ting ska fungera..
det är inte bara jag som jobbar där...
får se hur det går..??

imorgon kväll ska vi faktiskt gå på en föreläsning på Valhall,
anordnad av sensus..
det ska bli spännande samtidigt som det känns jobbigt med en massa folk..

blir att sova med propavan inatt...
så att batterierna får lite mer energi..

önskar bara att kroppen inte var så motsträvig..
så mycket mer jag vill att den ska orka..
men den säger ifrån så fort man gör någonting..

och jag vill börja träna igen..
få igång mig själv..
men det verkar långt borta just nu..

en annan tid..

/xoxo

Alla helgons dag..

Ett besök på kyrkogården,
alla ljusen som lyser upp den..
så vackert..

ett ljus för varje ängel som inte längre finns hos oss,
men ljuset står för hopp och man vill hoppas och tro..
att det gör skillnad..

att varje tanke på en familjemedlem som inte längre finns hos oss,
någonstans ändå ska nå fram,
och vart än själen tar vägen så ser den alla vackra ljus..
och vet att där finns många som inte glömt..

aldrig kommer att glömma..

jag har varit nere hela dagen och inte orkat,..
kanske just för att besöket på kyrkogården rör upp så mycket,
man känner saknad och sorg..

men samtidigt är det faktiskt rofyllt med alla ljusen,
och man blir trots allt lite varm i själen..

respekten för de som inte längre går på vår jord,
som är änglar och följer oss i våra tankar och minnen...

Vila i frid pappa

farmor & farfar,
mormor & morfar,
faster..

tack för ordet idag och skänk en tanke till era egna änglar..

/xoxo

ledig fredag..

så skönt att få sova ut, visserligen inte helt av mig själv men ändå..
Tack Cathrine för att jag fick den här dagen att vila upp mig på,
det var verkligen vad jag behövde..

och som sagt idag har jag bara myst med "barnen" i soffan..
och faktiskt inte tänkt så mycket på jobbet..
så kanske har jag lärt mig att jag behöver vila ibland,
och att detta faktiskt kan vara berättigat..

jag hade ju tänkt läsa lite idag,
men jag var väldigt dåsig på morgonen,
så jag kände att det inte var rätt dag att försöka få orden att vara still i en bok..

trots att jag var dåsig och trött så gjorde jag alla mina rutin grejer på morgonen..
skillnaden från igår,
tom kaffekopp på diskbänken..
ingen tvätt idag..
men jag tog in posten och bäddade sängarna..
banala grejer kanske,
men när man inte funkar så blir banala saker riktigt tokjobbiga att göra..

nu tittar vi på idol..
och allvarligt min favorit var rätt kass idag..
Molly, hon har alltid varit min favorit men idag..

VAD HÄNDE...
hon är ju så himla duktig..
hoppas hon får vara kvar...

spelar lite wordfeud under tiden också,
det är det som håller hjärnan igång,
när inget annat funkar...

vill också tacka Håkan och Linda för vår nya kontorsstol,
har inte sett den än eller provsuttit den,
men en pinnstol hade varit bättre än den vi har idag..

blir att lägga sig tidigt ikväll känns det som,
och städningen i morgon,
ja det får nog bli hjärtats jobb..
kroppen säger nej..

behöver sova,
behöver...

nog med det..
hoppas ni som kämpar imorgon förstår..


Kramar en något dimmig Åsa ikväll
/xoxo

grått och mera grått..

det är inte bara i håret som det gråa invaderar..
utan ser man ut så tränger det gråa nästan in i själen på en..

man vill inte mycket..
man orkar inte mycket...
men mötet med psykologen är det viktigaste för mig i veckan..
så JAG måste upp...

men i morse var det grått..
och verkligheten lika grå som drömmen..
vad var vad nu egentligen...

rutiner som följs varje morgon..
och ja det funkar för mig..
bryts det..
ja då står jag där och ser mig förbryllad omkring och vet inte var jag är..

tänkte att jag skulle försöka tvätta lite idag..
tanken var där hela morgonen..
och lite smått förvånad blev jag då jag upptäckte att jag ställt min urdruckna kaffekopp på diskmaskinen när jag kom in i tvättstugan...

hm...

ja det fungerar inte alltid som man tänkt sig..
och imorgon ska jag försöka börja läsa lite..
kanske..
om jag nu kan koppla bort de där tankarna..

frågade mitt hjärta idag hur han tycker att jag verkar må..
om han märkt någon förändring..

det går upp och ned hela tiden..
försöker väl vänja mig vid de nya tabletterna...

kroppen är dock inte min..
det är inte jag som styr den..
jag vill så mycket mer med den..
men den orkar inte..

behöver sova...
behöver få tillbaka energin..
behöver bli mig själv..

fast...
vem är jag då egentligen..
hur är JAG, när jag är jag..

den frågan kan man ju ställa sig..
för ärligt..
vet inte vem jag var eller vem jag kommer att bli..
kanske tar det aldrig slut...

kanske är det så här jag kommer att vara..
kommer jag att kunna leva med det..
förmodligen inte..

men en dag i taget..

/å

dreamreality...

ja just nu är gränsen ganska hårfin..
mellan dröm och verklighet..

då pratar jag inte drömmar om sådant jag önskar eller vill..
inte heller sköna drömmar om natten...

utan i mina morbida drömmar springer man omkring i labyrinter..
jagad av något man inte kan se..
när det hinner ikapp dig ser du dig själv i spegeln...

man vaknar upp till någon absurd verklighet där drömmen fortfarande finns kvar..
man minns inte om det är verklighet eller dröm..
hände det där, sa jag det där eller var det bara en dröm..

och i drömmen kommer verkligheten ikapp dig..
dina värsta farhågor blir plötsligt besannade,
och där i spillrorna av ditt forna jag sitter ett barn..

barnet är JAG..
jag behöver hjälp..
någon som får mig att gå i rätt riktning..
Jag gråter för ingen är där..

ensam mitt i allt och ingen väg ut..
och man vaknar upp och allt känns likadant..

vad hände..
krossat glas, spillrorna av din själ..
ditt liv i någon annans händer..
men det är dina händer..
tårarna rinner nedför kinden..
orkar inte mer..

inte ens propavanen tar bort det..
vad ska jag göra..

drömmar som förgör, krossar..
var är alla fina regnbågar, hästar och allt vackert..
varför är mitt drömlandskap en mardröm gjord av labyrinter..
att inte hitta ut..

varför...??

Har inte rest mig upp från soffan idag..
så det finns ingenting att berätta..

kanske behövde jag det..
men så känns det inte..
kan inte känna det..

jag ligger ju jämnt...

kanske drömmer jag just nu..
ber om ursäkt i så fall för då hänger väl ingenting ihop..
men gör det någonsin det..

vet inte om jag kommer sova inatt..
kanske lika bra att vara vaken..
för då är jag väl här i verkligheten eller..??

ni är tålmodiga som orkar följa mig,
och jag är glad att ni gör det för jag har svårt att säga hur jag mår,
men lättare att skriva om det...

man skriver om sitt innersta och att veta att ni kommer in till min galna värld..
det betyder mycket för mig..

NI är VIKTIGA för mig, glöm aldrig det..

KÄRLEK till er...

/å

..då var det dags igen..

Känns som om jag inte sovit ordentligt på flera veckor..
dålig sömn och frossa på det, ingen höjdarkombination som ni förstår..

och igår ska vi inte prata om...

jag vet att jag sitter här idag och kan skriva om det..
men när jag var där igår på jobbet i över 8h,
och hann knappt sitta i fem minuter då var det kaos och jag hade verkligen svårt att dölja hur jävla dåligt jag mådde och hur gärna jag ville därifrån..

när händerna var som värst fick jag dricka med ett sugrör..
och mitt goda te jag hade med mig det hann jag aldrig dricka..
hela dagen gick i ett och mitt i smeten...

där var JAG...

det var som att befinna sig i en mardröm...
svetten pärlar sig i pannan, hjärtat slår sönder i bröstet på dig..
och vad du än gör så skriker kroppen att "jag vill inte vara här, ta mig härifrån nu"..

jag har skrivit att jag stressar på jobbet och ofta tar för stort ansvar..
att det är en stressig miljö och man vet aldrig vad som kan hända..
men jag går dit och det funkar..

igår var ett helvete, kan inte beskriva det på något annat sätt..
och hela huvudet rörde upp hemska tankar..
och tillslut visste jag inte vilket ben jag skulle stå på..

Tack goa Colleen som var där, lugnet själv..
och en av de bästa vännerna i hela världen..
hade nog gett upp om det inte var för henne..
Kärlek till dig gumman...

men jag överlevde...
men dock kände jag att Nej nu orkar jag inte mer..
så här klarar jag det inte..
och då visste jag att jag skulle dit på fredag..
vilket förmodligen skulle bli ännu värre..

och som en ängel kommer Cathrine och säger att hon kan jobba åt mig om jag vill..
om jag vill..
ville säga ja direkt, men jag behövde ta upp det med min man först..
hans ord betyder mer för mig i sådana situationer än mina egna..
kan inte riktigt förklara det..
men han sa att han tyckte det var bra...
och det var allt jag behövde höra..

Nu är jag ledig en hel vecka..
och jag ska låta medicinen verka och kurera min förkylning,
som verkligen är envis..
och igår rann näsan i ett och så slog det lock för ena örat så jag hörde knappt något heller..
ja en olycka kommer ju sällan ensam..

hoppas nu bara att jag kan sluta känna tvivlet..
tvivlar på om det var rätt beslut att inte gå till jobbet på fredag..
kanske kommer jag känna att jag behöver slippa fler dagar,
och sedan slutar det med att jag inte går dit alls..

fick rådet att jag skulle försöka hitta på något på fredag,
så jag inte bara ligger hemma och tänker på att jag BORDE jobba..
och jag tänkte att jag kanske skulle försöka läsa lite..
och framförallt inse att jag behöver den här veckan, när allt är så kaotiskt..

idag har jag tagit en snabb fika hemma hos Mamsen,
och sedan har jag varit hos min underbara psykolog..
och då upptäckte jag att de nya parkeringsavgifter visst började gälla idag..
så ju längre bort från stan man parkerar desto billigare..

inte konstigt att folk drar sig bort från stan,
och dit där parkeringen faktiskt är gratis..

just nu har jag fått nog av sömnlösa nätter,
och mornar då man vaknar med tårarna rinnande nedför kinderna,
så inatt blir det propavan..

så förhoppningsvis sover jag gott inom en timme..
och kommer vara trött imorgon..
men inga bilfärder eller andra utflykter...

så sov gott allihopa..
så hörs vi kanske imorgon om ni orkar och vill..

/xoxo