Kontrollbehov..

först vill jag bara skicka så mycket kärlek och styrka det går till Norge, till denna oerhörda tragedi som drabbat dem, världen är en sjuk plats....

ens egna bekymmer är måhända små i jämförelse, men ändå finns de där och skapar oreda och kaos och visst påverkas man av tragedin i Norge och tårarna är sällan långt borta i dessa fall..

den här dagen kunde ha börjat bra, för på något sätt kändes allt ganska okej under morgonen....
men känslor och tankar, ja skulle man kunna styra över dem så skulle allting vara mycket enklare..
och vad gör jag när jag befinner mig i en stort trasslig garnnystan av tankar och känslor...

jag gör saker jag egentligen inte behöver göra just nu, men som får mig lite bort från det som jag behöver ta tag i..
jag får fram dammsugaren för tredje gången den här veckan och börjar dammsuga...

jag känner igen det så himla väl, och så står jag i en situation som jag absolut inte vill ha, och börjar må så fruktansvärt dåligt att jag knappt orkar hålla mig uppe, och sedan så trött att tårarna bara rinner.

en dusch, och sedan var det dags igen...
vad ska man ha på sig, det är ju inte så att man står utan kläder...
men alltså, man provar en tröja, nej den kan jag inte ha, man kastar tillbaka in den, tar en till osv och så håller det på, tills hela garderoben är i kaos, och man sätter sig och gråter på golvet...

tre överfyllda garderober och där sitter man med en hög tröjor över sig och ingen passar..
ni har säkert själva varit där...
få handlar ni säkert som jag, men en rörig garderob är utom min kontroll...

och ni vet att det handlar om det..
och jag tänkte jag skulle förklara lite hur det egentligen fungerar...

som människa är vi utrustade med ett fly eller fäkta beteende när man hamnar i en panikartad situation. som om man möter en björn i skogen, ja man flyr ju...
hjärtat slår, man hyperventilerar, och andas så häftigt att inget syre kommer ut i blodet och hela systemet sätter sig in i ett flykt läge...

detta är ingen konstig reaktion, man kan känna det om man har skräck att prata inför folksamlingar, inför en arbetsintervju, ja vad som helst i livet som man upplever som jobbiga situationer..
skillnaden är att här har vi riktiga konkreta situationer..

i mitt fall, kan en känsla, en tanke ge precis samma reaktion, att bara gå utanför dörren till hemmet är ett stort problem för mig. Allt jag inte kan kontrollera, och världen utanför, bortanför soffan och tryggheten i hemmet är okontrollerbart för mig och detta ger ångest...

jag kan inte kontrollera hur starkt det blir, eller ens om det kommer att märkas, oftast gör det inte det.. men kramp i ben och händer är ett tydligt tecken, och att aldrig möta någon med blicken..
mår du skit, då möter du aldrig någon med blicken..

och detta kan ju uppfattas på helt fel sätt, hoppas ni vet att det inte handlar om ointresse eller något annat dumt, det är bara så det fungerar..

och idag har jag inte fungerat som ni förstår, men inga glömda tabletter idag, så förhoppningsvis är de värsta attackerna över för idag, vi får se..
man gör ju så gott man kan..

tyvärr så pratar jag sällan i situationer när jag mår dåligt...
vad jag tyvärr gör istället, utan att jag menar det är att jag kan snäsa till på mannen som står mig närmast, kanske just för att jag vet att vissa saker han säger stämmer..
men att det kanske inte alltid är en analys av situationen jag vill ha, för oftast vet jag det själv...

vad jag kanske önskar, är någon som håller handen utan att försöka analysera varför, utan bara kan sitta tyst, och ge energi den vägen.
analysera är jag bra på själv, kanske har jag inte alltid rätt, men kanske behöver jag ta reda på det själv.

min man är förbannat smart och vet dessa saker, men iland kan det ärligt få mig att känna mig dum..
jag vet också vad det kan bero på...
han vill ju bara hjälpa, och ja utan honom så skulle jag inte orka..
men vissa saker behöver jag kanske analysera själv, eller så kanske jag kan få bestämma när vi analyserar situationen tillsammans...

älskar dig mitt hjärta, det vet du och du vet också att jag funkar så här..
oerhört tacksam att du står ut med mig <3


och igen kära grannar i Norge...
may you all R I P...


/Å