inte så att jag inte har något att skriva, snarare tvärtom..
men nu har jag upptäckt saker om mig själv som jag har jobbat med i så många år att dölja, förtränga...
att jag är fullständigt skräckslagen för vad jag ska ta mig till med dem...
en av anledningar till att jag inte orkar ta upp dem här just nu, är för de starka reaktionerna de framkallar och innan jag vet hur jag ska förhålla mig till dem, får ni ge er till tåls, inte ens säkert att ni orkar läsa det ens när det är dags, vet inte ens om jag vågar berätta...
när det väl är ute där, så finns inga masker längre, då är man helt naken och oskyddad,
och jag är inte säker på att jag klarar av att visa mig så sårbar..
kanske börjar ni tänka, att jag har ju redan börjat lägga ut saker, redan börjat nysta i än det ena och det andra, är det då inte lika bra att fortsätta..
det är ju inte så att man blir lycklig och glad precis..
jag vet att det är så, men just det här nystanet är så trassligt och påminner om så starka minnen från barndomen/tonåren att jag förträngt dem under alla år.
Inte ens människorna i min närhet vet hur illa det är..
jag är så förbannat trasig att varje dag är en plåga...
och en bra dag..
ja kanske tänker jag på självmord bara 3ggr den dagen, men det är det ingen som vet,
för ingen kommer in i huvudet på mig...
jag ska understryka att det är tankar, inget annat och även om jag inte får attacker och klarar mig hyfsat bra med andra människor, så är ju tankarna liksom ändå där, ingen kan ta bort dem,
kanske om de får börja skära i min hjärna, men det är väl kanske inte det som är frågan är...
frågan är hur länge till jag orkar..
när blir jag hel igen..
jag ska inte nysta i detta just nu, i sinom tid kommer jag kanske orka nysta i det och dela med mig,
för tillfället har jag bara lyckats öppna mig delvis för min man, min psykolog hoppas jag ska hjälpa mig med resten..
för nu lämnar vi detta bakom oss ett tag, och pratar om saker som är trevliga...
min underbara man fyller år i morgon och jag berättade om paketen...
så här härligt snygga blev de på 40min
tro mig, att slå in paket, i den här storleken är inte svårt,
när impulserna från hjärnan styrs av en vaken individ,
när det gäller mig...
undrar ens om impulserna gick fram...
det blev paket tillslut i alla fall...
och vad har hänt mer idag, än att meditationen slutade i tragiska händelserna från barndomen/tonåren.
jo blixten är borta, saknar den faktiskt, men med allt det gråa och även bruna som lyckats ta sig fram var det dags för en förändring...
så nu är jag svarthårig igen, funkar bra, inget grått i alla fall..
men saknar min röda blixt lite grann, men man kan inte få allt..
och till något helt annat, början av juli har alltid varit en månad fylld av pyssel,
kort till bröllopsdagar och födelsedagar...
det har inte pysslats på månader tyvärr, hur gärna jag än vill så går det inte..
men jag har ju ett litet lager här hemma så jag lyckas nog få iväg några kort ändå ska ni se, ni som väntar på dem i veckan...
resten kommer när det kommer, nu vet jag varför jag inte kan göra det, för det kommer inte att bli tillräckligt bra och då blir jag bara sittande med det det vet jag...
men inspiration är något man inte kan pressa fram det kommer när det kommer...
och sist men definitivt inte minst....
Stort Grattis Petra, en stor dag för dig idag, inte nog med att du fyller 25, din underbara lilla dotter ska namngivas och du har fått en ring på ditt finger, stort grattis till förlovningen :)
/kram ni som orkar lyssna till mitt liv som verkligen är på djupets botten, men kanske kan jag ta mig upp med mina läckra skor som min man köpte till mig på födelsedagen..
hur snygga som helst eller hur, rekommenderar inte att använda dem på grus, men kanske kan funkar de som simfötter på väg upp..
"who knows"
man måste orka skämta genom tårarna, kanske blir jag aldrig mer den samma när jag börjar nysta upp mig själv, men någonstans måste man börja...
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar