måndag..

semestern har ju börjat för vissa, medan andra måste gå till jobbet på sin första semestervecka..
känns väl så där, men vad kan man göra åt det..
vi kommer inte att ha långtråkigt i alla fall...

för att sista delen av Harry Potter inte skulle dra något folk, ja den som trodde det fick verkligen svar på tal..
undrar bara när vi ska hinna se den, innan Öland förhoppningsvis, om det nu blir så...
vi såg första delen idag, och jag blev lite perplex för det kändes som om viss scener var bortklippta..
vet inte om jag bara blivit knäpp eller om jag kommer ihåg boken för bra..

idag åkte mamsen till Öland, så nu är vi kattvakter i två veckor, vilket inte är speciellt svårt för goare katt får man leta efter, men då är hon ju syster till våra gosse monster här hemma..
fick också veta att första budet är lagt på hennes hus, så nu är budgivningen igång, och det tror jag kommer att underlätta väldigt mycket för henne...

det var en tuff dag i lördags på bion för det gick i ett hela tiden, och man måste försöka hålla masken uppe hela tiden, men så blir man trött på kvällen och masken faller och man vill bara gråta...
jag stänger in mig i mig själv i de lägena och när mannen är trött och somnar i soffan blir det alltid värre, för när jag säger något och han inte svarar, varför prata...
det är så det känns...

och visst jag vill kanske inte alltid prata och jag vet att han försöker få mig att prata, men det är så svårt, det känns som om man gör knut på sig själv för att inte säga fel saker och göra honom ledsen..
han vill ju bara att jag ska må bra, men det gör jag inte...
och ibland vill man kanske bara få må skit, utan att något måste ha hänt...

alltså folk frågar ju hela tiden hur man mår...
gör man det för att vara artig eller vill man verkligen höra hela den jävliga sanningen...
för den är inte rolig, kan jag lova...
visst ljuger man och säger att det är ok, det är bara att bita ihop...
men är det så enkelt....
att bara bita ihop...

det är så många faktorer som rör till det, och som gör allting sämre...
så mycket kaos att röran blir värre för varje dag, för man vet inte hur man ska lösa det...
och det finns ingen annan än du själv i huvudet som kan rätta till det...
men hur...???

jag vill inte ha det här livet, jag vill inte ligga i sängen på morgonen och känna tårarna bränna under ögonlocken, och sedan praktiskt taget hålla mig i väggen för att komma fram...
ska det vara så varje morgon, och sedan till soffan med kudde och filt...

vissa dagar kan jag förstå det, när mardrömmarna har spökat hela natten och jobbet har tagit all livsgnista ur dig för du är så trött att du aldrig vill vakna...
då förstår jag bättre, men idag...

en dag som borde räknas bort, och även om det är måndag med dammsugning och kärlek till alla orkidéerna så känns det inte bra,men det måste jag ju, gör det varje måndag....
varför blir det alltid då så himla fel...

imorgon ska håret bort, känns som en nystart...
hoppas verkligen att det blir det, för se om det kanske rent av blir något mer vågat...
vi får se, om mannen blir först hinner jag fundera en del i alla fall...

älskar honom, kan inte säga det nog, och även om han känner sig hjälplös så att bara vara där när helvetet bryter lös, vem skulle det och han vet och känner sjukdomen och vad mer kan man begära..
Han vet det, men det kan naturligtvis aldrig sägas nog <3 mitt hjärta..

tänker på Linda L, och skänker så mycket kärlek och styrka det går....

Och naturligtvis ett stort GRATTIS till Liz, hoppas du har haft en ur mysig födelsedag :)


/XOXO