fredag..

ibland kan man önska att dygnet hade fler timmar..
inte för att man ska få mer tid att må dåligt på, utan ibland går tiden helt enkelt lite för fort...
och man inser att vissa dagar bara försvinner...

i morse tex var jag av någon anledning helt övertygad om att det var måndag..
helt plötsligt hade en hel helg försvunnit..
tack och lov var det ju inte så, men ibland kan man bara inbilla sig saker så starkt att de kan bli verklighet ganska länge faktiskt..
inte förrän jag skulle iväg till stan vid halv ett, insåg jag att men du...
det är faktiskt fredag idag..

och hur det än gick till är det faktiskt semester för mig nu..
egentligen skulle jag ha jobbat i morgon, men underbara goa arbetskamrater jag har så har de pusslat ihop sina liv för mig så jag inte ska behöva ta mig dit...
ni vet väl att jag älskar er alla <3...

så hur känns det..
på riktigt eller låtsas...
jag har slutat låtsas, då ljuger jag bara för mig själv...

jag tog bilen till stan, har inte kört på någon månad sedan jag höjde dosen av medicin..
jag kom till stan, men en bit på vägen fick jag helt plötsligt hjärnsläpp och visste inte hur jag skulle åka för att komma till den parkering jag tänkt mig...
tack och lov kom ingen till skada innan jag kom på vart jag skulle...

så hur funkar jag ensam på stan med en massa folk...
i min värld är det mycket folk, i din värld som en vanlig fredag--
jag funkar inte alls i den världen...
och ju mer affärer jag gick in ju svårare blev det att andas, och efter 45min hade jag fått nog...

tyvärr kunde jag inte springa därifrån då benen av någon lustig anledning inte går att lyfta så bra när man får kramp i dem, men jag kom till bilen...
och sedan ville jag bara hem fort som bara den...

nu var inte problemet att jag skulle dåsa till vid ratten, nu var problemet alla tårarna som bara inte ville sluta komma, och lite kramp på det...
hem kom jag, parkerade satt kvar i bilen och vågade knappt gå ut, då jag såg att det fanns mer folk än jag på parkeringen...
efter 20 min tog jag mig ut och lyckades inte möta någon...

dörren gick igen bakom mig och benen vek sig under mig på hallmattan och där satt jag med kassar och två katter som kom och gick runt mig och undrade vad som var fel...
tog säkert en halvtimme innan jag lyckades ta mig upp...

lite säkrare, ensamhet...
tysthet och lugn i soffan med kudde...
vad ska jag göra med det här livet...

jag har inga svar, kommer jag att ha kommit fram till något när semestern är slut..
ärligt talat jag vet inte och vad händer då med jobbet, för så här kan vi inte ha det..
jag måste kunna lita på mig själv..
men det kan jag inte....

semestern till Öland ja...
den hjälper faktiskt inte just nu, snarare tvärtom eftersom jag vet hur illa det kan vara..
hur folk kan vara, och jag vet också att jag mår betydligt sämre i år än förra året..
och då var det verkligen kris...

alltså jag orkar inte med det här...
jag vill slippa ha dessa tankar, känslor, slippa analysera allt jag känner..
och vissa tankar, jag blir så rädd för dem, men vet inte var jag ska göra av dem eftersom de dyker upp hela tiden med jämna mellanrum...

SUCK!!!!

men idag har vädret varit bättre än utlovat, så jag får åtminstone hem en man ikväll som är torr...
han kommer att vara trött förmodligen men efter helgen får han sova ut...
hoppas allt gått bra på Dukeys tourney idag my darling <3

Vill också tacka min underbara kusin igen och Linda för alla fina hjärtan jag fått på facebook..
värmer i hjärtat...

/XOXO