saknar tystnaden..

kanske inte så mycket tystnaden, utan mer att jag kan välja...
jag kan välja att vara i tystnaden eller inte...
här är aldrig tyst, alltid någon som pratar, spelar eller en hund som skäller på avstånd och flertalet andra som svarar honom. Ibland vill man välja isolation för att kunna få tänka klart...

ok, tänka klart kan väl diskuteras, för det är tyvärr en förmåga jag i nuläget inte besitter..
men man kan åtminstone få ges en chans utan störande moment runtomkring..
sådant som man aldrig kan styra över, andra människor och hur man själv kommer att reagera i vissa situationer. Jag reagerar, och det med råge...

reagerar på saker som ingen lägger märke till eller som i vissa fall bara finns i mitt huvud...
ibland önskar jag att det stod skrivet i pannan på mig att snälla spring inte omkring runt mig och prata inte med mig idag för jag orkar inte...

men det syns ju inte, och alla människor som är runtomkring en de förstår inte...
och varför skulle de, de har sina saker att ta hand om, så om ungarna skriker och gapar det stör ju ingen..  bara mig...

det är fruktansvärt jobbigt och jag vet inte vad som kommer att hända när jag kommer hem...
om jag får lugna ned mig och inte ligga på så hög stressnivå kommer då allt att explodera igen och bli värre, för ärligt allt jag gjort, all skit jag utsatt mig för...

jag gör det för dig mitt hjärta, för att vi ska få vara tillsammans..
jag vill inte att det ska ta så mycket på mina krafter, men det gör det...
och jag försöker verkligen, jag ger allt för att till viss del inte vara den jag är...

för just nu är jag dålig, riktigt dålig och det brukar få konsekvenser..
jobbiga konsekvenser, explosioner av känslor och tankar...
och de jag har har jag ju fortfarande inte rett ut...

vi får se vartåt det barkar, i morgon går förhoppningsvis resan hemåt...
och då får vi väl se vad det blir...
saknar våra gullegrisar, som har blivit bortskämda till tusen...

önskar att jag vore någon annan och fick göra saker utan att känna så här..
men jag är fast i det här, fast i min kropp och med min alltför analyserande och tänkande hjärna...

ta hand om er..

och jag saknar er mina underbara vänner, och en dag blir det kanske som det var...
kanske inte som det var, men det kommer att fungera bättre...

all min kärlek till er som tänker på mig och skickar era gulliga meddelanden via facebook, bloggen och sms - betyder allt att veta att ni finns där <3

sov gott och ta vara på ögonblicken - de kommer inte tillbaka

/XOXO