låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

tisdag 2 augusti 2011

Öland..

Ja vad ska man säga...
jag ville inte ha rätt, jag ville inte att alla dessa människor skulle vara här när vi kom...
men ja, förmodligen så gjorde jag det redan igår när jag började stressade upp mig inför vår resa..
jag bestämde nog redan då hur jobbigt det skulle bli..

men resan hit var mysig, eller ja så mysig det kan vara att sitta i bilen i 5 timmar, men det var bara jag och mannen och det är allt jag behöver..

vi åkte en annan väg för att se något nytt och kanske se om det gick snabbare att åka den väg som gps:en tycker verkar bäst, vi åkte över Värnamo mot Växjö och inte via Vetlanda som vi brukar..
mer motorväg och kanske något mindre småsamhällen med 70km/h, men tiden och sträckan skiljde sig inte märkvärt, men nu vet vi det...

nu är vi här och ja Öland dog lite för mig förra året, har kanske dött lite mer, men jag hoppas och håller alla tummar att många reser hem i helgen, och att bröllopsdagen och förlovningsdagen blir precis lika magisk och underbar som jag vet att den kan bli...

ni vet hur det gick med min packning om ni läst mitt tidigare inlägg idag..
så mycket packning och så stor katastrof och ensam med alla mina kläder i en hög, fick plock ur plocka runt och ja kaos på hög nivå, som alltid när jag packar...
och det föranleder ju inte till den bästa av dagar...

och inte nog med detta, när uppackningen är klar och allt i sin ordning...
nästan ska tilläggas, för hur noga jag än var med alla mediciner så nog skulle jag glömma en sort, jag vet att jag hade den framme och räknade på hur många tabletter som skulle med...
men lik förbannat blev de hemma...

tack och lov har jag underbara svärföräldrar som kommer att skicka dem till mig...
konstigt hur man fungerar när man går på högvarv...

hoppas och önskar att jag får tillbaka en liten del av mitt Öland...
för så underbart det kan vara, det vet ni alla som varit här...
men många turister och köpmannahysterin ja det kan ta död på de flesta ställen...

önskar och hoppas att vi slipper åka hem för att allt ballar ur...
men blir det så så har jag i alla fall försökt för nu är jag här...

god natt allihop

/XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar