ny vecka..

man tror kanske inte att tiden ska gå så fort när man är hemma hela dagarna...
men de flesta av er vet att det inte funkar så..
visst är man kanske själv hemma, men jag lovar tiden står inte still..

det är tankarna, känslorna som gör att man hela tiden har fullt upp..
man pratar kanske med någon, men man är liksom aldrig riktigt där..
man hör vad som sägs, men sedan är det liksom borta, det får inte plats...
det är så fullt av skit i huvudet att allt jag hör försvinner lika fort...

och jag är ju intresserad av allt jag hör, det är så frustrerande...
hur ska jag få allt att försvinna...

men det är väl bara att ta en dag i taget...
kanske borde jag anteckna mer...
skriva ned vad folk säger, för en dag så kommer det kanske att sjunka in...

jag vet inte, men alla mina underbara vänner...
ni är fantastiska som orkar med mig, jag hoppas att ni förstår att det handlar om vad som sker i mitt huvud, och det kan jag tyvärr inte styra över...

ska iväg och jobba ikväll...
det borde fungera, men jag har haft fel förut...

helgen bjöd på en tripp till Karlstad..
och så här såg det ut på himlen när vi började närma oss...

ja, ett riktigt oväder väntade oss i Karlstad...
och en hel del förseningar båda för mannen som skulle döma...
och för B-M som var ute som lunchansvarig där de hade hundtävlingar...

och så här söt är sheltien som hjälpte mig att blogga...

det blev en lång dag, men kul att få träffa B-M och Annika och Johan..
sedan hade vi ändå tur när vi åkte hem vid tiotiden, för regnet kom först i Mariestad...
och då var vi ju så gott som hemma...

söndagen tog vi det bara lugnt och slappade...
fick med en liten promenad mellan skurarna...
och sedan blev det söndags tacos...

var jättetrött och har svårt att fokusera...
men jag vet ju att det blir så...
kramperna som verkar sitta i hela kroppen är dock svårare att vänja sig vid...

ska visst jobba 3 dagar den här veckan...
bara att bita ihop...
har lite läkarbesök och annat denna veckan...

önskar det inte vore så svårt att ta sig utanför dörren...
önskar jag orkade gå genom stora folksamlingar...
önskar jag kunde vara mer med mina vänner...

en dag så kanske det blir mer än önskningar...
en dag i taget...

/XOXO