låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

tisdag 16 augusti 2011

"lite vindigt idag"

Jag har ändrat mig igen...
ja, jag vet, men jag tror inte längre att vädret spelar någon större roll.
igår, som var så grå och mulen och regnig funkade ändå ganska så bra.

och med funka, menar jag att jag största delen av förmiddag låg på soffan som en zombie,
men att jag senare kom upp, fick fram dammsugaren, bara andra gången på 3dagar och jag lyckades vattna alla mina orkidéer, ska tilläggas att de är några stycken typ 21st..

sedan tog jag faktiskt en kall dusch, för även om det var grått och mulet så var det groteskt varmt, och som Joakim uttryckte det efter att ha duschat efter mig, första gången jag fick höja temperaturen..
för i det här hushållet är det han som sällan fryser, och jag som ganska ofta fryser och dimman brukar ligga tät när jag duschat..

nog om duschar...
jag funkade så pass att jag till viss del kunde röra mig fritt,
utan alltför tunga tegelstenar på fötterna och efter söndagen kändes det verkligen som en bedrift.

hur det blir idag, ja hit har jag i alla fall kommit.
mannen är och tar upp kräftor med svärfar, säsongen har ju börjat..
vet inte än om det blir någon kräftskiva hos oss..

just nu är jag väl inte upplagd för att ta hem folk precis, då det sätter ganska stor press på mig med att städa, ordna och greja....
och har man inte ordning på sig själv...
ja ingen bra början som ni förstår..

blev i alla fall glatt överraskad igår när jag blev av med några dagar som jag skulle ha jobbat..
överraskad ska jag väl inte säga, för jag vet ju vilka toppen arbetskamrater jag har som ställer upp i alla lägen <3, däremot trodde jag inte att det skulle lösa sig så snabbt..

när mannen kommer hem blir det frukost och sedan får vi se vad dagen har att erbjuda..
förmodligen kommer han att jobba en del ute med förrådet som behöver få lite nya plankor, för de har verkligen sett sina bästa dagar..
vet inte om det finns så mycket jag kan hjälpa till med, vet inte ens om jag vill gå ut i blåsten idag, det susar tillräckligt i örat på mig som det är...

förhoppningsvis slutar det blåsa, för en promenad skulle verkligen göra susen idag,
har inte varit ute på två dagar...
frisk luft i alla fall även om det inte blir någon promenad.

att ständigt behöva oroa sig för det ena och det andra är katastrofalt jobbigt...
att aldrig riktigt kunna planera något, för det växlar så fort är också jobbigt...
men det som känns värst är att när energin tar slut och det gör den fort, då kommer ångesten och tankarna, känslorna och kramperna som ett brev på posten...

du kan aldrig förutse det, för vissa gånger orkar och klarar du så mycket mer, medan andra gånger orkar du bara ta dig ned för trappan och det räcker för att utlösa allt...

jag har ju nämnt att det är värst på morgonen, och så är det även bra dagar..
men sedan är det psyket, tankarna som avgör vad det ska bli resten av dagen, för ibland..
ja då orkar du stå emot, medan vissa dagar bara är ett blankt nej, idag fixar jag det inte..

detta får man försöka att acceptera på något sätt, för det går liksom inte inte att forcera fram något bra, utan då vänds det emot dig och blir så mycket värre än det skulle behövt att vara..

har man haft ångesten, paniken, oron och depressionen tidigare i sitt liv så vet man oftast vad som funkar för en själv, men ibland tar den över som den gjort nu i mitt fall och då behöver man lite hjälp på traven, professionell hjälp...
och jag hoppas verkligen att jag kommer att få den hjälp jag behöver...

för detta är inte mitt liv längre, ett liv som styrs av ångest och rädsla..
jag säger nej tack och hoppas på det bästa...

blås inte bort nu underbara vänner och tack för att ni finns <3

/XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar