en olycka kommer sällan ensam...

Vilken förbannad dag, jag kan inte beskriva den på något annat sätt..

morgonen brukar aldrig fungera så bra och inatt var mardrömmarna nog värre än vanligt, vid något tillfälle när jag vaknade upp trodde jag att jag var hemma i min egen säng, men upptäckte snabbt att så inte var fallet, kanske ingen mardröm i sig, men ni förstår ju känslan från tryggheten i hemmet till stöket och böket här på campingen...

det blev en seg morgon och vi beslöt att vi skulle strunta i att gå till stranden och vänta på posten som skulle komma kl 13, med mina tabletter, som svärmor så snällt skickade till mig igår...

medan jag tog det lugnt, vilade, trött efter gårdagens alla intryck, tog mannen fram handgräsklipparen och klippte gräset, för det hade inte gjorts på ett tag...

sedan gick vi ned för att hämta tabletterna, trodde jag...
posten som stenhårt går ut med att de levererar dagen efter, är inte pålitliga, kanske borde man ana det, kanske borde man inte lita stenhårt på det, men tyvärr gjorde jag det eftersom jag verkligen behöver mina tabletter...
men ingen post till mig idag....

skit, och sedan skulle vi bara in i affären i köpa kyckling, alla skulle visst in i samma lilla butik och handla och ja det gick åt skogen, ville bara hem...
så nära att jag bara skrek nu vill jag inte mer nu lämnar vi den här helvetes -hålan och åker hem...
det är folk överallt och ingen tar hänsyn...

med hjälp av mannen stapplade vi tillbaka till husvagnen och solglasögonen dolde tårarna som inte slutade rinna och jag gick in och la mig och fick en stark panikattack..
och ja jag ville hem, varför utsätta sig för den här skiten...

men mannen han hittar lösningar, vi ringer doktorn och ber honom ringa in ett recept till ett apotek som finns ganska nära, 20min bort...
sagt och gjort, det var värt ett försök...
men doktorn fick inte tag i apoteket, men tyckte vi skulle åka dit och be dem ringa honom när vi kom dit så skulle de lösa det över telefon..

iväg for vi och jag kände mig ganska hoppfull, nu skulle det nog lösa sig ändå...
och vad händer när vi kommer till apoteket...
stängt pga datahaveri och öppnar när det är löst...
HALLÅ!! hur många timmar kan inte det ta, och nästa apotek, ja 8mil bort knappast något att tänka på..

jag ringde i alla fall upp min doktor, som tyckte det var olyckligt, men han tyckte det var helt ok att ta en extra tablett vid behov av den tablett som jag trots allt fick med mig, så jag lugnade ned mig 200 grader om man säger så...

alltså vilken grotesk dag, men imorgon kommer förmodligen tabletterna...

jag lugnade mig och vi tog vår promenad runt campingen, och vi upptäckte faktiskt att det börjar minska med folk, många packar ihop och är på väg härifrån...
känns ändå ganska ok just nu...

och vi tog med oss kameran till stranden och tog en hel del bilder i kvällssolen....
och bilderna skulle ha visats här, men nu har jag tröttnat på det slöa trådlösa bredbandet, som vägrar ladda upp bilderna, så efter 45min ger jag upp...
kanske imorgon...

trött säger jag, ingenting fungerar, tacka vet jag nätverk...
nu går jag och lägger mig...



/XOXO