skuld..

idag, som är en bra dag tänkte jag bearbeta ett ord som för mig, och säkert många andra som befinner sig i liknande situationer, är ett starkt ord..

ordet är SKULD..

för hur man än försöker vända på saker och ting, försöker tänka positivt så hamnar man i sista änden alltid med skuldkänslor. Man känner skuld för att man är sjuk, skuld för att man inte orkar, men framför allt skuld för att familjen runtomkring helt plötslig får avstå från saker som de tycker om att göra.

min make har beslutat att inte åka iväg i helgen och döma fotboll, som han ofta gör och som han tycker är roligt, han sitter i styrelsen och fotbollen tar under våren/sommaren mycket av hans tid - men detta vet jag ju och det har jag fått lära mig att leva med, för det är ju en del av honom.

nu har jag helt plötsligt tagit den delen ifrån honom, och hur många gånger han än säger att han har ont i hälen och att det är bra för honom att vila, så den får läka ordentligt, så vet jag...
att hade jag inte mått så här så hade han åkt i alla fall..

jag vill ha honom hemma, han är den enda riktiga tryggheten jag har just nu, men jag vill inte ha det på bekostnad av att han ger upp något som han brinner för..
jag älskar honom för mycket för att be honom om den uppoffringen..

SKULD...
jag önskar att jag slapp känna så, för jag vet att det ät det sista han vill,
och jag behöver honom hemma, men ändå...

/...

idag har gjort allt som jag egentligen inte skulle göra, och det började faktiskt redan vid frukosten.
för när man helt plötsligt känner att man har mer energi och man vill göra alla de där sakerna som man inte orkat när man mår dåligt...
ja då har man redan satt igång det...

egentligen skulle jag ha gjort en av dessa sakerna idag och nöjt mig med det, men som sagt jag hade redan utformat allt i mitt huvudet och då efter någon timme blev det ett "måste" ett tvång om man så vill.

när jag kände att det var på gång så tänkte jag först att jag inte ville vara ensam, men jag ångrade mig i samma sekund som jag skickat mitt sms, inte för att jag inte menade det jag skrev utan för att jag kände att paniken blev så mycket starkare att jag inte skulle kunna få ur mig ett enda ord alls, och vem vill sitta och prata med någon som bara gråter...

och sedan återkommer vi till det här med skuld, för i det ögonblicket hon svarade mig att hon var borta och inte kunde finnas här för mig just nu, så fick jag skuldkänslor för att jag vet att hon förmodligen inte kunde släppa det här helt, och det var inte så jag ville att det skulle bli...

jag skäms en aning, och hoppas verkligen att hon inte mår dåligt för det här..
jag klarar mig alltid och sms och kramar från facebook gör så mycket - ibland behövs det bara en liten tanke, för som jag tidigare påpekat - mår jag skit då öppnar jag inte dörren eller svarar i telefonen, inte för att jag inte orkar prata med just Dig, utan för att prata är inget alternativ.

jag har tänkt på en del andra saker idag också, för jag tänker och funderar mycket som ni vet..
och jag har undrat varför jag har fått ångest och panik just nu...
varför inte till hösten när det är mörkt och kallt..

och så mindes jag gamla dagböcker från när jag blev riktigt sjuk första gången, och där stod det svart på vitt på dagen t.o.m..
15 juni 2002 åkte jag till sjukhuset och fick min diagnos..
kanske är det då inte så konstigt att det kommer lite extra just nu, och att allt som har hänt de senaste åren har gjort det möjligt för det att bryta ut..

jag vill gärna tro att det är så, för då har jag något att utgå ifrån..
och något att arbeta med..
men jag hoppas inte det kommer gå så långt som då...
för så mycket smärta och mörker det ryms i de orden från det året..
det kan jag inte ens uttala här...

men jag ser klart och tydligt en trend..
jag har en ätstörning, mitt förhållande till mat är inte på långa vägar bearbetat..
och detta måste jag ta tag i..

idag vill jag speciellt skänka en extra tanke till Linda G, och hoppas att du inte tar illa upp att jag nämner dig här, men du är helt fantastisk som med så mycket smärta sprider sådan energi och glädje omkring dig <3

och Linda L, jag mår lite bättre, men tänk nu mer på att ta hand om dig själv när du kommer hem, för jag misstänker att du kommer att vara riktigt trött <3

och Colle, du får hela namnet idag, smeknamnet åtminstone, så mycket kärlek till dig vännen <3

kram till alla nära och kära, jag vet att ni finns,
vill ni får ni gärna lämna en kommentar - det värmer alltid lite extra, men är inget tvång