alltså vad tänkte jag på..??
det var ju inte jag, visst jag försökte göra ett försök att dölja hur jag mådde..
men ärligt jag mådde än värre efteråt...
det ska inte handla om att maskera sig i den här bloggen, den här bloggen är jag...
och jag dissar inte meditation, för det funkar ju faktiskt..
så vad i all världen tänkte jag med..
har inte den blekaste aning...
så nu tillbaka till verkligheten, den tunga jobbiga verkligheten...
och det handlar inte om stora saker, utan små irriterande jobbiga saker, som blir stora för att den nivån man ligger på den klarar inte ens små triviala bakslag..
tro inte att jag är prylgalen eller att jag shoppar varje dag, för så är det inte..
och ett stort tecken på det är att jag får ångest varje gång, även om vi har pratat om det jag och min man..
så känns det ändå inte alltid rätt..
den här gången, inte föga förvånande köpte jag trådlösa hörlurar till min lilla äppelskrutt..
någon som blev förvånad... tänkte väl det..
just för att jag alltid när jag mediterar, dammsuger, vilket jag ofta gör med hög musik i öronen för man hör inte telefonen, eller dörren, har lurarna på mig..
och ja jag trasslar in mig i sladden och lurarna far ur..
trådlöst, vilken super bra grej, och man kan prata med dem också i fall det ringer..
något jag funderade på en bra stund, då det inte finns någon mikrofon att dra ut..
hmm, man kan väl inte prata med öronen eller missade jag något på anatomilektionen..?
hursomhelst, så kom de prydligt packade med ups igår strax innan jag skulle till jobbet. Jag kunde naturligtvis ha väntat, men vill ladda dem så jag kunde testa dem när jag kom hem, och visst kom de med en laddare, men inte vilken som helst....
hur jag än försökte, trixa med den så gick den ju inte in i vårat uttag, då den inte kom med en adapter för svenska uttag utan för uttag i USA...
alltså, redan där sattes ribban för resten av kvällen..
och det blev bara värre...
inte på jobbet tack och lov för där kommer rollen fram som vi har pratat om och den höll sig faktiskt hela kvällen, lite trött på kvällen...
men inga allvarliga attacker...
vad vi däremot fick reda på var att en av oss kunde stanna hemma på torsdagen om den ville...
jag faxade iväg och sa att jag stannade gärna hemma..
men sedan kommer det där lilla tvivlet..
jag fixade ju onsdagen, visst skulle jag fixa torsdagen också...
lämnar jag tjejerna i sticket, gav jag upp för lätt...
ja ni hör ju själva...
alltså kan det aldrig vara nog någon gång..
och sedan min underbara man, som gjorde mig så ledsen..
han vet inte ens varför och jag kunde inte säga det till honom..
kanske är det fel av mig att skriva om det här, men jag vet att han läser bloggen varje dag och kanske förstår han då lite bättre varför jag var tyst hela vägen hem igår, och hela kvällen..
jag var inte sur, jag vet att det kan uppfattas så..
men när han kom till jobbet igår berättade han att hans syster skulle komma förbi ikväll/torsdag..
älskar Joakims syster, ska bli hur kul som helst att träffa henne, då det blir alldeles för sällan när hon bor med sin familj i Karlstad...
men det är ju inte detta som är problemet, utan att ta hem folk hit..
det är skitigt, stökigt, och dammigt...
och helt plötsligt blev det ett stort problem för mig, för nu skulle jag bli tvungen att städa..
men det behöver du absolut inte göra, säger min Joakim, för här är inte stökigt och det är ju bara min syster som kommer...
som om det spelar någon roll..
jag går hemma hela dagarna, jag ser skiten, jag ser vad jag kan och inte kan göra och vad som verkligen behöver göras, och det är ett stort problem..
ett problem som blev ett handikapp för mig, under min första ångestperiod, och då han var med då och vet hur illa det gick, trodde jag att han förstod...
men jag kan inte lasta honom, inte ens jag trodde att jag skulle reagera så starkt...
det jag önskar är bara att han innan han hade frågat mig om det var ok, gjort mig involverad, för då hade det känts lättare för mig att ta hand om det som jag skulle göra, vilket jag för övrigt hade planerat att gör imorgon..
nu är det som det är, och jag har städat, det jag orkade, varken han tyckte det behövdes eller inte. Men vad jag inte behöver få höra, är att vi ringer henne och säger att hon inte kan komma, för så är det inte, men gör mig involverad, speciellt nu när jag mår så här förbannat dåligt.
men det är inte slut här, nejdå det vore väl för bra för att vara sant...
Joakim har lyckats ladda mina hörlurar, via datorn med en sladd till hans telefon och jag tänkte jag skulle testa dem, och hur tror ni det gick efter allt det här...
självklart, passade de inte, var obekväma, ringde upp fast jag inte ville, spelade hög musik, gick inte att stänga av... i princip ingenting var bra med dem, så jag packade ned dem i en väska och tog fram mina gamla hörlurar...
alltså så här jävla illa kan det gå, när bara en liten detalj inte blir som man tänkt..
och det är ett helvete att leva i detta, jag vill kunna ta hit folk utan att få panik för att det är stökigt, det verkar ju ändå bara vara jag som ser att det är stökigt...
och det är inte lätt för min man att tolka signalerna, så förlåt mig älskling...
du vet vad det handlar om...
ska bli jätte trevligt att träffa B-M, och kanske två små mysiga hundar också, och du vet att detta inte handlar om dig heller, <3
det måste sluta snart, för jag går sönder...
tack för att du orkar komma hem till mig varje dag mitt hjärta, det är inte lätt för dig och ibland gör jag det bara svårare jag vet, men du är allt för mig <3
/så trött..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar