så tvärt det kan vända..

det vänder tvärt, så är det bara...
och hur har vi haft det idag..?
Jag klev upp ur sängen runt halv sex, nu snackar vi kvällstid alltså, apatisk och helt tom..

vad är det egentligen för mening med allt, känns som man faller ned i ett stort svart hål och inte kan komma upp. Det är så jävla svart och man önskar bara att det skulle sluta kännas så meningslöst.
för idag har mitt liv varit helt meningslöst, och vad finns det då kvar..
mera skit..

jag blir arg ibland, och allt som oftast blir jag arg på mig själv, men också situationer som jag inte kan kontrollera. Man kan inte kontrollera sin omgivning, och jag kan bli så arg, just kanske för att slippa bli ledsen, när ingen förstår hur jag känner..

det känns ibland som att inte bli tagen på allvar, och kanske är det just för att det inte syns utanpå..
"men det här går ju bra.."
och just sådana saker kan ibland sätta igång en negativ effekt, och man blir arg just för att det som händer inuti, det som inte syns utanpå det gör så jävla ont att man bara vill slippa allt..

vad då det här går bra, att jag kommer hem från jobbet, visst gick det bra där, men hemma..
Jag vill bara kräkas på allt och få mig själv att försvinna, och önskar faktiskt att jag fick dö...
men vad då det gick ju bra..

som ni märker, är det inte helt okej med den här bruden idag..
för mycket tankar som aldrig leder till något gott.

imorgon är det dags för spruta igen och snack med doktorn, kanske ännu mer rolig medicin..?

ni känner mig, ni vet att detta inte är mitt riktiga jag egentligen, och även om detta inslag till viss del kan kännas ironisk, så tro mig, de riktiga tuffa dagarna då man känner att man måste försvara sig, inte minst mot sig själv, då kan jag bli riktigt arg..

/älskar er alla och är tacksam att jag fått lära känna er alla <3