vi har pratat en hel del om skuld tidigare, och vad den kan göra med dina känslor. Att ha skuldkänslor för sådant som man borde ha gjort, och sådant man verkligen inte skulle ha gjort..
mitt tidigare inlägg idag handlade om ett köp jag gjort, och huruvida jag förtjänade att köpa något till mig själv eller inte. Man känner skuld för att man får pengar i födelsedagspresent och vill köpa något till sig själv, och inte lägga ut dem på tråkiga saker som mediciner, läkarbesök och dylikt.
man känner skuld för att man vill ha något för sig själv, som kanske inte är nödvändigt och det är egentligen ingenting man behöver, för prylar det har man ju redan så man nästan blir begravd i dem. Jag ska tillägga att förr då älskade jag att shoppa, och hade sällan ångest för det utan mådde alltid bra när jag kom hem med något snyggt till mig själv, antingen jag behövde det eller inte.
pengarna tog ju förr eller senare slut, och då kanske man kunde inse att vissa köp det kunde man ju verkligen klara sig utan, men de senaste åren har nästan varje köp till mig själv belagts med mycket ångest och skuldkänslor..
för jag förtjänar inte de här grejerna..
Jag känner även skuld för min man, jag vill inte att han ska behöva oroa sig för mig varje dag, och känna att han behöver vara hemma för att ta hand om mig..
det är samma visa igen jag vet det, och jag låter som en trasig grammofonskiva, men grammofon eller inte.. jag är faktiskt trasig. Jag fungerar inte, och det håller inte längre..
det som gäller nu är att jag börjar fungera igen, hittar en utväg och kan var den kärleksfulla frun till min man som han vet att jag kan vara och som han förtjänar. För snart kanske han inte orkar komma hem till mig längre.
Jag vet att han är tålmodig och den mest ömsinta, varma, pålitligaste och snällaste som finns, men hur mycket orkar man egentligen...
jag försöker för varje dag, och utan honom går det inte.
önskar han slapp detta, önskar han slapp se mig sådan här...
önskar...
/slut på energi..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar