en tung dag..

jag vet det, men igår ville jag inte lägga vikten på att det förmodligen skulle bli en tung dag idag.
för börjar man forma den tanken, så blir man tyvärr inte av med den.

idag vet jag att jag är trött, har haft mardrömmar, inte helt otippat om jobbet, och att stå emot känslor av obehag i kroppen är svårt.

jag känner det i varje muskel, hjärtslag och andetag och tårarna är inte långt borta.
inte sagt att det behöver bli en massiv ångestattack, men samtidigt om jag är beredd så blir det ingen chock.

Naturligtvis ska man inte gå och vänta ut det, för det mår ingen bra av och då jobbar man bara upp en större stress. Man måste någonstans försöka att tolka signalerna och känna sin kropp så man innan det händer, kan försöka styra undan det.

nu vet ju jag av erfarenhet att detta inte alltid går, och ibland behöver man professionell hjälp för att hitta och lära sig att tolka signalerna, och mycket handlar om hur man tänker kring situationen.

man får försöka lära sig att tänka annorlunda kring ångestladdade situationer, för att avdramatisera dem. Visst är man mitt uppe i en attack då funkar det inte för den känslan är alldeles för stark då, men kan man lindra attackerna och lära sig att se mönstret i dem, varför de kommer och vad det beror på, då kan man också lära sig av dem..

jag har haft mycket hjälp med avslappningsövningar och andningsövningar, för andningen är ett stort problem under en ångestattack, för oftast så andas man så häftigt att man hyperventilera och luften syresätts inte som den ska, och man upplever att man inte får någon luft och i vissa fall känns det som om man ska dö.

det är den mest obehaglig upplevelsen som finns, och jag vet alltför väl vad den innebär, då jag under min första sjukdomsperiod upplevde dessa 3-4ggr per dag, ångesten över att man tar sitt sista andetag och kommer att dö.

jag har lite bättre kunskap idag absolut, men ibland kommer infallen och då är andningsövningarna till riktigt stor hjälp, det gäller bara att börja med dem innan känslorna helt tar över..

det handlade mycket om ångesten idag, och jag tänker inte gå och vänta på att jag ska få ett anfall..
kommer det så gör det, just nu kan jag inte göra så mycket mer åt det än att försöka tänka positivt, även om dessa tankar har en förmåga att gömma sig så djupt bakom allt det negativa att de är svåra att få fram.

slutligen en bamsekram till alla goa grannar, vänner min underbara familj och alla ni som följer min resa i bloggen, ni vet vilka ni är och hur fantastiska jag tycker att ni är <3

kanske hörs vi ikväll, annars får ni höra allt om det imorgon.
nu ska jag snart iväg till jobbet igen..

/ha en skön lördag med ulvacupen och allt annat trevligt som helgen har att medföra.
Kram