låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

onsdag 30 november 2011

Tandläkarbesök och nygamla jeans..

Ja ett tandläkarbesök beställt...
nja..
om de hade fått som de velat så skulle jag varit där i augusti..

man kan väl säga att jag skjutit på det en aning..
för vem gillar att gå till tandläkaren..?
inte jag och dyrt brukar det vara också..

men jag blev faktiskt överraskad...
300 kr billigare än väntat och det kändes knappt när hon tog bort tandstenen..
Känns skönt att det är gjort och man behöver inte gå dit på något år...

så nu har vi kommit fram till sista november..
och inget telefonsamtal från VUP...
får väl ringa dit, för att inte veta är skit jobbigt..
man blir liksom lämnad åt sitt eget öde, och det har vi ju sett vad det leder till...

Kaos och än mer kaos...

och hur mycket mer kaos orkar jag med...
vet jag faktiskt inte..
och hur sugen är man på att börja om från början igen..

inte alls...

så vad gör jag...?

jag lägger ned en massa energi på att gå ned i vikt..
att hamna där igen...

alltså vad fan...?

kaos föder bara mer kaos...
och det värsta är att det faktiskt känns bra..

känns bra och bra, men ni vet vad jag menar..
vi har alla de där speciella jeansen, klänning eller annat..
som vi bara ska komma i en vacker dag..

ett mål med ett syfte..
att gå ned i vikt, börja träna eller helt enkelt byta livsstil..
jag har tappat några kilo.. Ok

och jag kommer i mina jeans slim fit...
och då är man lite nöjd...
med betoning på lite, kan bli mer eller..?

det får ju inte bli det...
det vet väl jag också...
men det är ju inte så att jag svälter eller slutat unna mig saker...
jag tänker bara lite mer på vad jag stoppar i mig...
och tränar lite också...

en evighetskamp utan slut måhända..
men jag försöker släppa lite för varje dag..
lite, lite grann så får vi se var vi hamnar sedan..

nu väntar lite vardagsmys med mitt hjärta..
som alltid finns vid min sida..
i nöd och lust, sjukdom och hälsa...
mest nöd och sjukdom...
men han har stannat vid min sida hela vägen och är den klippan som man kan luta sig emot..
hans kärlek har gjort mig starkare...

ta vara på alla era speciella ögonblick, de kommer inte tillbaks..
säg en extra gång "jag älskar dig" för imorgon kan det vara för sent...

Älskar er alla, familj och underbara vänner <3

/Åsa idag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar