Jag hade tänkt lova mig själv att inte skriva något i bloggen förrän jag hade något roligt att berätta,
utan all misär och tråkigheter..
men jag insåg snart att så här är mitt liv nu..
det finns inget roligt att skriva..
jag har sjunkit djupare ned än jag trodde det gick...
som i en sorts psykos, där man bara går på utan mening eller mål..
inga svar från VUP, och då måste jag ta mig i kragen att ringa dit..
det är svårt när man inte mår bra, att få folk att förstå..
att verkligen inte ge upp..
men ibland är det så lätt att ge upp,
att bara släppa allt och sluta..
sluta kämpa..
sluta andas...
när julen snart står inför dörren, växer kraven...
och hjärnan exploderar snart..
hoppas mannen är beredd..
för han kommer att få ta emot när allt raseras,,
och tro mig det kommer...
man hittar alltid nya vägar att skada sig själv..
när de gamla inte fungerar..
kan inte förklara varför jag vill skada mig,
men ibland gör vi saker som inte alltid är så logiska efteråt,
men kändes ok just då...
ärren kommer alltid att finnas kvar..
försvinner aldrig...
imorgon är jag ledig...
önskar jag fick ledigt från mig själv en stund..
att tankar och känslor inte vore som magneter som drar en åt olika håll..
tills man går sönder..
blir helt trasig...
en annan dag..
/å
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar