..då var det dags igen..

Känns som om jag inte sovit ordentligt på flera veckor..
dålig sömn och frossa på det, ingen höjdarkombination som ni förstår..

och igår ska vi inte prata om...

jag vet att jag sitter här idag och kan skriva om det..
men när jag var där igår på jobbet i över 8h,
och hann knappt sitta i fem minuter då var det kaos och jag hade verkligen svårt att dölja hur jävla dåligt jag mådde och hur gärna jag ville därifrån..

när händerna var som värst fick jag dricka med ett sugrör..
och mitt goda te jag hade med mig det hann jag aldrig dricka..
hela dagen gick i ett och mitt i smeten...

där var JAG...

det var som att befinna sig i en mardröm...
svetten pärlar sig i pannan, hjärtat slår sönder i bröstet på dig..
och vad du än gör så skriker kroppen att "jag vill inte vara här, ta mig härifrån nu"..

jag har skrivit att jag stressar på jobbet och ofta tar för stort ansvar..
att det är en stressig miljö och man vet aldrig vad som kan hända..
men jag går dit och det funkar..

igår var ett helvete, kan inte beskriva det på något annat sätt..
och hela huvudet rörde upp hemska tankar..
och tillslut visste jag inte vilket ben jag skulle stå på..

Tack goa Colleen som var där, lugnet själv..
och en av de bästa vännerna i hela världen..
hade nog gett upp om det inte var för henne..
Kärlek till dig gumman...

men jag överlevde...
men dock kände jag att Nej nu orkar jag inte mer..
så här klarar jag det inte..
och då visste jag att jag skulle dit på fredag..
vilket förmodligen skulle bli ännu värre..

och som en ängel kommer Cathrine och säger att hon kan jobba åt mig om jag vill..
om jag vill..
ville säga ja direkt, men jag behövde ta upp det med min man först..
hans ord betyder mer för mig i sådana situationer än mina egna..
kan inte riktigt förklara det..
men han sa att han tyckte det var bra...
och det var allt jag behövde höra..

Nu är jag ledig en hel vecka..
och jag ska låta medicinen verka och kurera min förkylning,
som verkligen är envis..
och igår rann näsan i ett och så slog det lock för ena örat så jag hörde knappt något heller..
ja en olycka kommer ju sällan ensam..

hoppas nu bara att jag kan sluta känna tvivlet..
tvivlar på om det var rätt beslut att inte gå till jobbet på fredag..
kanske kommer jag känna att jag behöver slippa fler dagar,
och sedan slutar det med att jag inte går dit alls..

fick rådet att jag skulle försöka hitta på något på fredag,
så jag inte bara ligger hemma och tänker på att jag BORDE jobba..
och jag tänkte att jag kanske skulle försöka läsa lite..
och framförallt inse att jag behöver den här veckan, när allt är så kaotiskt..

idag har jag tagit en snabb fika hemma hos Mamsen,
och sedan har jag varit hos min underbara psykolog..
och då upptäckte jag att de nya parkeringsavgifter visst började gälla idag..
så ju längre bort från stan man parkerar desto billigare..

inte konstigt att folk drar sig bort från stan,
och dit där parkeringen faktiskt är gratis..

just nu har jag fått nog av sömnlösa nätter,
och mornar då man vaknar med tårarna rinnande nedför kinderna,
så inatt blir det propavan..

så förhoppningsvis sover jag gott inom en timme..
och kommer vara trött imorgon..
men inga bilfärder eller andra utflykter...

så sov gott allihopa..
så hörs vi kanske imorgon om ni orkar och vill..

/xoxo