..och så var man där igen

negativa tankar, för höga krav och hela huvudet kommer snart att explodera..
jag skulle fundera på någonting som min psykolog sa,
tills vi träffas igen imorgon..

och jag kan inte riktigt sätta ord på det hon vill veta,
för jag har inget svar,
och ärligt det gör mig lite arg faktiskt..

för helt plötsligt känner jag att vi kanske inte befinner oss på samma våglängd längre..
jag vet att hon vill hjälpa mig och att jag ska försöka se saker på ett nytt sätt..
och beta av mitt bagage, men vissa saker..
det blir bara för mycket och jag känner att hon kanske inte borde begära det av mig..
inte nu..
för jag orkar inte med den biten än..

jag kan inte ens ta upp den här än..
förrän jag är helt säker på vad jag känner och vill..
tankarna hamnar liksom huller om buller nedskrivet på andra ställen..
för just nu så smärtar det att läsa det...

känner kanske att jag borde kommit längre med mitt bagage..
men det har jag inte..
och kanske väntar jag på det där genombrottet..
den där aha -känslan man får när man äntligen har fattat något viktigt..

jag har för bråttom antagligen..
men snart måste jag ju få en annan psykolog..
och då börjar allt om från början igen..

BLÄ!!!!

så trött på skiten och igår ska vi inte prata om..
var så uppgiven när jag kom hem att jag fick gå och lägga mig..
kändes som den säkraste platsen att vara på..
då det enda jag kunde se framför mig var hur jag slog huvudet blodigt i väggen..
blir lite rädd när de tankarna dyker upp,
även om det numera är mer sällan..

idag..
ja efter att jag slocknade strax efter 21.00 igår,
inte av mig själv, utan nya mirakelmedicinen propavan..
sover oftast en hel natt utan avbrott..

kunde inte somna efter att mannen gått upp,
låg vaken en stund, men strax efter kl 6 gick jag ned och åt frukost.
har knappt gått upp en dag före 11 förut..

kan inte förneka att jag var lite trött,
men det är inget som inte en god kopp cappuccino kan råda bot på..

såg lite på teve, plockade i ordning lite tvätt
och sedan tog vi upp kampen med spinningcykeln igen..
lite tuffare och ännu tröttare..

sedan en härlig dusch,
och tvättade en maskin och diskade lite..

ja, man kan ju se det som vardagliga saker..
men JAG gjorde dem av mig själv..
och ser man tillbaka är det en stor grej för mig..

väntar på att mannen ska komma hem,
och kanske blir det lite vardagsmys ikväll..
skulle nog behöva det..

får se hur det går imorgon..
jag borde berätta för henne hur jag kände..
inte borde, jag ska berätta för henne vad jag kände..
annars är ju allting bortkastat..

SUCK!!!

kanske är jag bortkastad..
ingen att slösa energi på..
det är ju så jag ser på mig, så varför inte..?

önskar jag kunde se genom dimman..
önskar att livet inte vore en sådan balansgång..
önskar...

jag ger upp snart..
orkar inte hur mycket som helst..
och just nu känns det som om livet är emot mig..

/å