att acceptera förändringar..

Det är inte lätt alla gånger..
och vi försöker hålla oss fast vid
"så har det alltid varit och varför förändra något som alltid har fungerat"

men jag undrar är det så..??
fungerar det verkligen när allt går på rutin..
man låter allt rulla på och åren går och plötsligt vaknar du upp och halva livet har gått..

ja jag fick en tankeställare på föreläsningen vi var på idag.
det var på många sätt ett litet uppvaknande, samtidigt som man kände igen mycket..

Håkan Andersson gör föreläsningar genom sensus..
han är psykolog och har haft många föreläsningar..
väldigt duktig, man fick sig några härliga skratt,
samtidigt som man började tänka på sin egen situation rätt mycket

livet är föränderligt så är det bara..
och mycket kan vi inte kontrollera..
det bara händer..

och vad gör vi..
vi oroar oss för sådant som kanske kommer att hända..
vi är livrädda för sådant som vi inte har kontroll på..
men olyckliga hemska saker händer..

människor vi älskar dör ifrån oss,
och det finns ingenting vi kan göra åt det..
vi kan inte kontrollera döden..

tillslut så fastnar man i katastroftänkandet och tänker att varje situation leder till döden..
så fort du går utanför dörren kan du bli påkörd..
åker du flygplan så kommer det att störta..

vem orkar leva så här..??
det är förbannat jobbigt kan jag säga..

jag är inte rädd för min egen död..
den kommer det vet jag..
men alla andra runt omkring mig..

man kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara..
men ändå har man gått igenom sin beskärda del av förluster och överlevt..
men inga fler..
NEJ!!

jag är inte Gud och kan bestämma det,
men jag skulle inte klara det..

det är svårt med förändringar, små som stora..
men utan dem så står man ju kvar på samma ställe och trampar.
ett litet steg i taget och man är på rätt väg..

att älska livet är svårt och tufft..
att älska sig själv är ett helvete
att se sig själv som andra gör är nog det svåraste,
men det är en bit på vägen..

och kanske kommer man ut som en hel människa..
som kan andas, leva..
kanske finns det hopp för mig..

som sagt ett litet steg i taget..
och kärlek till er alla som lyssnar..
och ger mig ett själ att orka fortsätta..

TACK!!!

/xoxo