första advent..

ja så blev det visst ändå, även om man är med på det eller inte..
det blåser storm utanför fönstren och regnet smattrar mot rutan,
ingen snö så långt ögat kan nå..

stämningen infinner sig inte riktigt kan man säga,
inte ens det faktum att att stjärnorna lyser fint i fönstren,
gardinerna är uppsatta och det första ljuset tänt i adventsstaken...

och inte ens doften av saffran som sprider sig i huset,
efter mannens bak av saffranslängd med vit choklad..
och jag då hur delaktig har jag varit..??

inte alls och nu har jag kommit på vad de rosa tabletterna faktiskt gör..
de gör mig till en sömndrucken zombie, som stapplar fram..
ingen energi att ta mig upp ur soffan, så man kan väl säga att allt det jag vill bli av med,
det förstärker tabletterna... SUCK!!!

är så trött på tabletter hit och dit...
man blandar hit och dit och vet egentligen inte vad det gör mot kroppen,
man måste ju någonstans lita på att läkaren vet vad han skriver ut..
men kan man det...?

undrar....

jag vill ju bli av med krampen och få energi..
energi att orka leva varje dag..
energi att ge mina underbaraste vänner kärlek och omtanke...
energi att vara vaken och umgås med min familj och speciellt med min man..

min kropp den styrs inte av vad jag vill...
kanske saknas några kopplingar någonstans..
kanske måste jag bara stå ut...

men hur länge har jag inte stått ut..'
och ingenting händer..
jag ligger fortfarande här..
drömmer mardrömmar..
lever i Zombieland...

Mannen har pyntat allt inför advent...
och hur känns det egentligen..
för någon med stort kontrollbehov...
och som ser sig själv som totalt misslyckad..

herre gud, det är ju mitt jobb att ta hand om hemmet..
vad är min uppgift egentligen...
har jag någon uppgift, ska jag bara finna mig i det...

jag funkar ju inte så..
att leva på sparlåga..
på gränsen till dimman där allting är suddigt..
hatar det...
hatar mitt liv...
hatar mig...

en hel helg i soffläge...
och tro inte att jag inte försökt,
men energin är slut när man tagit sig nedför trappan,
och sedan måste man sätta sig och vila för att orka gå upp igen..

HALLÅ!!!

ge mig tillbaka mitt liv...
min glädje, min gnista..
för även om man spelar ut sin roll som man ska,
så tar den än mer energi än när man får vara sig själv..

kunna säga,
Hej, här är jag och jag mår faktiskt ganska bra..
skulle ge allt för att må ganska bra..
allt för att kunna se MIG igen..
nu ser jag bara ångesten...
ser bara allt det där jobbiga, kaotiska som numera är JAG...

för övrigt var det en hel del folk på bio i fredags..
och det blev både det ena och det andra att ta tag i...
några som roat sig med att boka upp platser så att ingen annan kan boka..
fattar inte hur korkad man är när man gör så...
men det finns folk till det mesta..

ett löfte bröts också i fredags..
som gjorde mig besviken och ledsen..
men man kan säga att det är mer än gottgjort...

fick också en liten present av finaste Colleen...
mysiga tofflar i...

just precis rosa..!!

och i morgon är det dags att jobba igen..
men skulle ju kunna tro att man blir utvilad av att inte göra något en hel helg,
men här är det precis tvärtom..
då man redan stressar för att man borde göra det och det..
och när man sedan inte orkar, så ligger det som en tung slöja över dig,
och det blir man knappast utvilad av...

får se hur utvilad jag blir..
med den enda medicinen som faktiskt gör det den ska..
propavanen som får mig att somna inom loppet av två timmar..

hoppas ni haft en bra första advent...

/xoxo