dreamreality...

ja just nu är gränsen ganska hårfin..
mellan dröm och verklighet..

då pratar jag inte drömmar om sådant jag önskar eller vill..
inte heller sköna drömmar om natten...

utan i mina morbida drömmar springer man omkring i labyrinter..
jagad av något man inte kan se..
när det hinner ikapp dig ser du dig själv i spegeln...

man vaknar upp till någon absurd verklighet där drömmen fortfarande finns kvar..
man minns inte om det är verklighet eller dröm..
hände det där, sa jag det där eller var det bara en dröm..

och i drömmen kommer verkligheten ikapp dig..
dina värsta farhågor blir plötsligt besannade,
och där i spillrorna av ditt forna jag sitter ett barn..

barnet är JAG..
jag behöver hjälp..
någon som får mig att gå i rätt riktning..
Jag gråter för ingen är där..

ensam mitt i allt och ingen väg ut..
och man vaknar upp och allt känns likadant..

vad hände..
krossat glas, spillrorna av din själ..
ditt liv i någon annans händer..
men det är dina händer..
tårarna rinner nedför kinden..
orkar inte mer..

inte ens propavanen tar bort det..
vad ska jag göra..

drömmar som förgör, krossar..
var är alla fina regnbågar, hästar och allt vackert..
varför är mitt drömlandskap en mardröm gjord av labyrinter..
att inte hitta ut..

varför...??

Har inte rest mig upp från soffan idag..
så det finns ingenting att berätta..

kanske behövde jag det..
men så känns det inte..
kan inte känna det..

jag ligger ju jämnt...

kanske drömmer jag just nu..
ber om ursäkt i så fall för då hänger väl ingenting ihop..
men gör det någonsin det..

vet inte om jag kommer sova inatt..
kanske lika bra att vara vaken..
för då är jag väl här i verkligheten eller..??

ni är tålmodiga som orkar följa mig,
och jag är glad att ni gör det för jag har svårt att säga hur jag mår,
men lättare att skriva om det...

man skriver om sitt innersta och att veta att ni kommer in till min galna värld..
det betyder mycket för mig..

NI är VIKTIGA för mig, glöm aldrig det..

KÄRLEK till er...

/å