det går upp.. och sedan nedför med en smäll..

jag vågar knappt säga att det går åt rätt håll..
för då verkar det som om jag faller med en väldans fart.
allt blir bara luddigt, gränsen mellan att må piss och bra, hårfin

det var biojobb igår med finaste Colleen..
inga konstigheter, inte mycket folk..
men jag ville bara kräkas på alltihop...

olja som läcker, lysrör som inte fungerar..
biomat som inte fungerar och då står 2st nya på plats inplastade..
och alla vet väl vilken premiär som stundar inatt..

breaking dawn del 1 ur, sista delen av twillight -sagan..
och man skulle ju önska att saker och ting skulle fungera..
och man förstår ju kundernas frustration, men vad ska man göra..
man gör ju så gott man kan, men man tar allting på får stort allvar egentligen..
eller hur var det nu..

man kan ju låtsas att man inte bryr sig..
lägga skulden någon annanstans..
man kan frånsäga sig ansvaret..
men hur skulle det se ut, jag har inte lyckats..

SUCK!!!

önskar också att drömmarna inte vore så verkliga..
och att jag får SOVA!!!

jag är trött för jämnan och energilös..
varje kraftansträngning gör mig nästan till ett kolli..
och jag behöver verkligen röra på mig..

ska väl försöka med ett spinningpass här i veckan igen..
och hoppas att vi kan fortsätta vara kompisar..
får ibland är det svårt att komma överens med sina träningsredskap..
de kan ofta få en att känna "jag kan bättre än så här" eller
"förra veckan klarade jag ju så mycket mer"..

men man ska lyssna till kroppen..
för allmäntillståndet talar om för dig var du befinner dig..
och det är det du ska lyssna på inte, vad du klarade förra veckan..

men hur många gör det..??
jag har struntat i det så många gånger..
men då har jag också fått betala ett högt pris för det..

just nu är jag inte kompis med livet..
men vad ska man göra..??

jag gråter lite och sedan får vi se om det blir bättre..
troligtvis inte..
men tårarna de kommer ändå..


/å