låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

torsdag 17 november 2011

Vampyrer i zombieland..

så är det just nu, dagsformen är zombie av äkta rosa kvalité..
vampyrerna kommer som på beställning denna vecka..
onsdagens premiär av allas våra favoritvampyrer Bella och Edward..
och morgonens säsongstart av vampire diaries..

tyvärr så kommer inte "må bra"-känslan på beställning..
och i morse satt jag och analyserade det senaste mötet med min psykolog..
och vad insåg jag..
jo hennes mening, och igen överanalyserade jag situationen..

naturligtvis är vi på samma våglängd,
det gäller bara att höra allt som sägs och inte sålla ut och "göra om" vissa saker..
som jag ALLTID gör, för jag ser det mesta som ett påhopp..
och känner att jag måste försvara mig..
VARFÖR...

för att ingen kan vilja mitt bästa eller..
alla är ute efter att sätta dit mig..

jag vet naturligtvis att det inte är så..
men det är många känslor i omlopp..
och allt rörs upp igen och igen och igen..

vad kommer att bli kvar..
och kommer jag att acceptera det..
kommer jag att acceptera att vissa saker kan jag inte ändra på..

antagligen inte,
jag känner ju mig själv..
men jag måste bli hel..

nu är jag bara små fragment som inte håller ihop..
och jag vet inte hur jag ska få ihop mig själv..
det rör upp så mycket smärta och tårar..

Hur läker man sig själv..?
hur gör man när man är så trasig att ingenting hjälper..
jag blöder inuti..

det är svårt att sätta ord på hur det känns..
och jag vet att jag måste röra upp vissa saker..
saker som varit dolda så länge..
och JAG måste konfrontera min demoner..

finns ingen återvändo, om jag ska bli hel..
kanske inte frisk direkt,
men jag kan börja jobba bättre med mig själv om jag är hel..

livet är orättvist i många fall,
och ja jag tycker att det varit orättvist mot mig också..
jag tycker det och jag måste få tycka det..

även om så många andra mår så mycket sämre,
men det här är Jag och mitt "inte" liv, zombieland..

orkar inte och vill inte..
men jag biter ihop och försöker att inte explodera..
försöker ge mig själv lite tid..
men det verkar inte finnas nog med tid..

en annan dag, i en annan tid
kanske...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar