rosa hit och rosa dit..

..men den lilla rosa tabletten vad gjorde den.. egentligen.
Ok jag tog 3st, fick ta upp till 6 och vad hände..??
ingenting, kände ingenting och kunde inte somna heller..

lite pissigt tycker jag med en tablett som är så snygg,
men ikväll då slår vi på stort och tar hela dosen..
då däckar jag väl och får en psykos eller nåt...

att det ska vara svårt att få rätt medicin..
och nu fick jag så lite utskrivet av stesolid
att jag inte känner att jag kan ta den heller när jag mår dåligt..
alltså hur svårt kan det vara..
jag behöver en tablett som hjälper nu!!!

kände redan i morse att det skulle bli en tung dag..
kroppen var inte riktigt min..
gick liksom på sparlåga som i en otäck dimma..
man ser liksom inte ordentligt
kanske abstinens från stesoliden eller dålig sömn eller biverkning av den nya rosa..
ja listan kan göras lång..

men trots att jag var sent uppe och mådde kaotiskt..
så har jag varit igång hela dagen faktiskt, borde ha vilat..
har tvättat, dammsugit, yogat och plockat med en order till webshopen..
och nu är jag trött i hjärnan, blir man trött i hjärnan??
skitsamma det är jag i alla fall...

och så fick jag precis läsa att grannen har fått något skit i ögat..
är det aldrig nog för den familjen säger jag..
blir så trött när de finaste vänner man känner bara drabbas av tråkigheter..
man vill finnas till för alla, bamse kramen Linda L. och en massa kärlek..

idag upptäckte jag en annan sak också när jag skulle tvätta Rosa..
Man MÅSTE dra igen dragkedjan helt..
för annars kära vänner lossar den och hej och hå..
går inte att stänga..

så nu har vi "the light pink one" på oss..
en julklapp till mig själv visserligen..
men vad gör man när det är sådant här väder..
och kylan äter upp en inifrån liksom, även om det kanske inte är så kallt ute..
men det gråa därute tränger liksom in i en och sätter sig på humöret..

jag tog ett beslut för morgondagen..
och nu ångrar jag mig..
varför gör man så..

jag låtsas att jag mår bättre än jag gör..
och bygger upp en fasad som inte är jag..
jag mår inte bättre av att jag känner mig som den sämsta dottern,
sämsta vännen, sämsta frun, sämsta systern... ja jag kan göra listan tusen gånger längre..
och just nu har jag inget att erbjuda någon..

ingen gnista kvar..
all ork är borta..
Jag är kanske borta också..
kanske aldrig kommer tillbaka..

inget är roligt..
allt bara händer och passerar förbi..
mitt liv går förbi mig, utan mig..
hur kan det vara så...

man ska ju leva, älska livet och bla.. bla..bla..
jag vill inte ha det här livet..
jag vill faktiskt inte vara mig..
och kanske vill jag inte vara en del av det här livet..

igen är vi där..
ser ingen ände på det..

hoppas det vänder snart..
hur länge har jag inte tänkt så och bara gått tillbaka..

Kommunicera säger min psykolog..
visst..
men hur.??
så svårt att sätta ord på känslor,
svårt att säga vad man vill utan att bli ifrågasatt och göra folk ledsna eller upprörda..

varför är jag så dålig på det..
måste ta reda på det, annars kommer jag förgöra mig själv..
och det vill jag inte...

hoppas ni är bättre på det vänner att kommunicera med varandra..
visserligen kan man leva nära varandra, men tankeläsare är ingen av oss..

ta aldrig varandra för givna...

/xoxo