zombieland...

idag har det verkligen varit så..
man vaknar i någon sorts twillightzone och vet inte var man är...

tar några timmar innan man hittat sig..
och känner igen omgivning..
ok hemma, sängen känns igen...

man blir efter när det blir så...
det funkar inte liksom...
och rörelser går liksom lite svajigt och sakta..
som man inte riktigt är vaken...

har varit lite så hela dagen..
och det var jobb ikväll...
jag minns ju vägen dit...
men hem...

ja helt plötslig var jag hemma...
kan inte riktigt säga hur det gick till efter att jag släppt av Colleen hemma..
men hem kom jag...

och i vanlig ordning behöver jag varva ned..
så inatt blir det soffan för mig..

jag vill hoppas på en bra dag i morgon..
men det kan jag inte...
nätterna är ju ganska jobbiga..
även om man sover så är det den där känslan när ögonen öppnas...
var är jag och hur hamnade jag här...

ja det är knepigt med drömmar...
och jag skulle behöva ringa vänner som jag inte pratat med på länge..
men det är tungt faktiskt...

"hej jag mår skitdåligt hur mår du??" ja ni hör ju själva hur det låter..
och själva tror jag ibland att de inte vågar ringa..
för ingen vet vad de ska säga mig...
eller så har de så fullt upp i sina liv...
ofta är det ju så med barn och jobb och allt...

en annan sitter ju här med sitt lilla helvete...
inte så att jag vill gå någonstans..
men ibland kanske bara ventilera med någon...
kunde ha ventilerat med underbar Colleen idag...
men det inföll sig inte riktigt..

hoppas hon förlåter mitt ganska tysta lite självupptagna beteende...
hon vet hur mycket hon betyder för mig och det hoppas jag inte har ändrats..
hon är en ängel som bryr sig mer om andra än sig själv...
älskar dig gumman <3

soffan väntar tills 5 i morgon bitti då mannen går upp...
då blir det att sova sängen innan jag går upp...
inga klockor, inga göromål...
bara ta det som det kommer...

hm får väl se hur det går...

sleep well....

/å