låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

lördag 1 oktober 2011

ny månad...

rent logiskt faktiskt...
igår sista dagen i september och idag...
javisst första dagen i oktober...

kommer ni ihåg slutet av oktober förra året...
visst var det så...
snö...

och idag när dimman äntligen lättat och solen tittat fram...
en ljuvlig höstdag utan blåst och härliga 23 grader varmt...
orkar inte tänka på att det kan börja snöa...
då kan vi snacka om att tiden har runnit ifrån mig rejält...

hösten är jobbig, och det är svårt när man inte kan vara ute...
man ser inte förändringarna på nära håll...
man kan inte njuta på samma sätt och helt plötsligt är marken täckt av löv..
och träden står nakna, ensamma och utan skydd inför vintern..
precis som man själv känner sig emellanåt, eller rättare jämnt och ständigt...

jag ska var ärlig...
det har varit en rent hyfsad dag, vad nu det innebär..
men med mina mått mätt...

melodikrysset med mannen...
lyckades inte fullt ut idag tyvärr, men det är alltid mysigt att ha det och se framemot varje lördag..
och man kommer upp i hyfsad tid dessutom..
sedan tvätt och lite dammsugning, efter en vecka som har gått i zombiens tecken,
har det funnits en hel del att göra idag...

och så naturligtvis lite spinning på det...
har inte orkat träna en dag den här veckan...
så...

ja ni förstår ju själva...
måste ju ta igen det man missat och ge järnet...
frågade min man efteråt om jag fick kräkas...
och hans svar ja ni vet det säkert redan.. du får inte ta ut dig så mycket...

hm...
det ska kännas och man lever länge på den härliga adrenalinkicken man får..
ska tillägga att det är skönt att ha en stol i duschen...
funderar på att behålla den även när pjäxan ryker...
kanske börjar jag bli gammal och lat...
men har du ont och du börjar känna av krampen i benen då är det förbannat skönt att kunna sitta ned..

det gick bra med cykeln...
för bra kanske för jag skulle inte ha något emot att köra ett pass i morgon också..
men det är en annan dag....

en annan sak som inte var fullt lika kul...
jag tog min lilla terapi -runda till containern...
och vad händer...

det firas ett nytt litet mirakel hos en av grannarna på vägen dit...
och där ute satt en massa folk, en massa liv och rörelse...
och sedan står Linda L där och pratar med några grannar...
säger ett snabbt "hej" till henne...

och sedan när jag går tillbaka..
kan inte se henne i ögonen, kan inte se någon i ögonen...
och gården fylls av ungdomar som spelar hockey eller vad det kallas...
och jag vill bara springa...

dörren går igen bakom mig...
springer upp och lägger mig och gråter...
kan inte prata med mannen...
som undrar vad som hände på den korta stunden...

när den värsta attacken lagt sig kan jag prata igen...
och jag var inte beredd på allt folk...
och efter mitt träningspass var jag ganska slut och orkade inte riktigt med det...

älskar dig Linda L, hoppas du vet det...
men det blev för mycket...
hoppas ni har det bra du och barnen...

och även om jag sagt det tidigare...
stort grattis till jobbet..

för att inte avsluta negativt...
vill jag bara säga att igår när jag jobbade så sa jag ifrån...
på riktigt...

vi får ofta skit för saker vi inte kan göra någonting åt...
och ofta när en förälder kommer och ska skälla på en...
ja då får jag ofta andnöd och stressar upp mig som bara den...
igår sa jag ifrån, utan att få denna känslan...

köper man biljetter med kontokortet och inte vill ge det till sina barn eller komma dit med det...
ja köp dem inte då, boka dem...
systemet säger klart och tydligt att kortet ska med...
litar man inte på sina barn...
ja köp då inga biljetter, svårare än så är det inte...
och att skälla på mig...
jag har inte gjort systemet...

det kändes bra faktiskt...
för det var inte mitt fel...
kanske blev han lite gnällig på mig och tyckte jag var otrevlig...
men den bjuder jag på...
ger du mig skit...
ja då ger jag tillbaka...
för jag kan också få nog...

så alla ljuvliga vänner god natt till er
och ett stort grattis till Biostaden Saga som firat sin tioårsdag idag..
hoppas att ni hade det bra och att ballongerna vi blåste upp igår, höll sig kvar...

idag kände jag mig levande...
vet hur snabbt det kan vända, och förmodligen är det fortfarande adrenalinet...
man lever länge på ruset och känner sig hur duktig som helst...

vi såg en "rysare" idag, hyrde den via boxen för 35kr...
house of the haunted hill, funkade tills de sista 20-15min...
då ballade den ur, som många rysare gör tyvärr..
och då är den knappt 90min lång...

kan säkert sova på soffan...
känner mig inte skrämd direkt...
och mannen har redan börjat snarka, så det lutar väl åt det hållet...

nu ska jag ge mig...

söta drömmar kära vänner...
och en härlig söndag på er..

/xoxo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar