låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

lördag 8 oktober 2011

lite mer kramp än vanligt...

skulle väl kunna säga att det beror på gårdagen, och att situationen jag befann mig i var alltför jobbig för mig att hantera. Visst överlevde jag, jag sitter ju här nu, men efter jag släppt av Colleen hemma hos henne var jag inte längre säker på att jag skulle orka hela vägen hem..

men jag hamnade på parkeringen, kan inte säga att jag minns vägen hem.
Jag skulle kunna säga att fan vad bra jag var som fixade det, men det kan jag inte.
Hela min värld vändes upp och ned som genom ett trollslag.

Jag var ensam i kassan på första föreställningen, samma som förra fredagen. Märkte inget konstigt mer än att datorerna var lite segare än vanligt, sedan efter 20min gick systemet helt ned. Ingenting fungerade kom helt enkelt inte in, kunde inte sälja biljetter, ta ut bokningar, boka, använda presentkort eller betalkort, kort sagt out of order....

och där står man helt själv, supporten upptagen och när jag väl kom fram så får man veta att hela systemet är nere och ingen vet någonting. Och där står man själv och ska förklara för kunderna, tack och lov hade de flesta överseende, men mitt hjärta slogs nästan ur kroppen på mig. Jag klarar inte sådant här utan att känna panik..

Jag får panik och vill bara springa iväg...
gulliga Colleen kommer ned och stöttar upp mig och efter någon timme är det igång igen tack och lov.
Men det är sällan en olycka kommer ensam...
Brandlarmet utlöstes under första föreställningen så lokalerna fick utrymmas och barn var rädda. Jag visst inte vad jag skulle göra. Så alla samlades utanför tills brandkåren kom.

Och då är det ju popparen som utlöst larmet, tyvärr är det ju inte första gången det händer mig. Men det vet man ju inte innan. Men ska sanningen fram så suger fläkten bara upp 15-20% av all os och rök, resten går ut i foajén.

Har egentligen bara en sak att säga om det...
Fixa fläkten, för man vill inte ha brandkåren där när man ska poppa,
eller så slutar vi poppa så enkelt är det..

Det var en kväll utan dess like, och trots allt så blev det rätt bra fixat ändå,
för det som blev fel i sista änden kan jag redovisa för...

En kväll som jag vill glömma, vill aldrig mer stå där ensam med all skit igen.
så trött, och vem bryr sig egentligen..??
Skulle kanske önskat mer att mannen förstod, kanske ringde för att höra hur det var..
vilket också gjorde att jag blev så himla ledsen när han inte förstod..

men så är det ju..
jag säger inte så mycket, så varför ska jag begära förståelse..

fick sömntabletter igår, borde väl inte diskutera om det är bra eller dåligt..
men nu är det som det är..

så vad har dagen medfört...
ett spinningpass, det är så himla skönt ändå..
och jag brukar inte få sådan kramp efter, men ikväll har det varit riktigt illa.
Mår piss också, efterdyningar förmodligen..
men hjälper det att man vet..

Nej det gör ju inte det..

åt lite kräftor ikväll och tyvärr smakade det inte bra..
inget fel på kräftorna, men mina smaklökar..
biogänget är ju ute och bowlar och käkar på o´learys...

inte med som ni säkert förstår..
så himla tråkigt att man måste säga nej till sådant..
säger nej till de flesta tillställningar som medför mycket folk och en massa stök..
tycker om att bowla, men ja det skulle aldrig ha funkat..
hoppas de hade en trevlig kväll
och att allt fungerat som det skulle på bion...

blir till att sova på soffan igen ser jag..
mannen snarkar bredvid...

orkar snart inte med så mycket mer, en liten del av mig själv försvinner för varje dag.
snart finns det väl ingenting kvar...

mörkt och svart,
en splittrad själ som bara försöker hitta något att hålla fast vid
men livet är flyktigt och döden är evig..

Kanske..???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar