höstmörker..

det är mörkt, grått och trist..
regnet slår mot rutan och allt är bara så höstigt,
som jag inte gillar..

gårdagens inlägg kanske kom som en chock för många...
men tyvärr så är det sant och känslorna är äkta och finns där..
det är mycket som behöver bearbetas, som ni förstår..

ibland känns det helt ärligt, bara så hopplöst och meningslöst allting..
och man skulle bara vilja göra slut på det..
men samtidigt så vet man att det är det mest själviska man kan göra mot sin omgivning..

jag vill ju leva...

men samtidigt slippa känslan av att vara en börda för andra..
för skuldkänslorna finns ju där..
hur kan man få andra att tycka om en...
när man hatar sin egen spegelbild..

idag är jag bara tom...
känner mig ihålig på något vis..

sov på propavan i natt, och var helt borta hela natten..
känns lite så idag med, så det blir inget gjort här hemma..
har inte orkat ta hand om disken ens..

...och så den här idiotiska förkylningen som inte vill ge med sig..
ont i halsen och torra slemhinnor, som gör det svårt att svälja..
det är väl bara att vänta ut den antar jag..

ha en skön onsdag..
tills vi hörs igen..

/xoxo