låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

fredag 30 september 2011

septembers sista dag..

ja ännu en ganska blåsig vacker höstdag...
visste inte riktigt hur det skulle gå i morse om jag ska vara ärlig...
men jag  kom upp i tid...

och jag åkte till jobbet i ännu godare tid..
vilket var tur för att hitta en parkering nära jobbet en fredag...
nja det brukar väl inte gå så himla bra när man är där vid lunchtid...
så jag fick parkera en bra bit bort...

och just att ta sig till jobbet är väl egentligen inte det jobbigaste, trots avståndet menar jag..
utan när man har jobbat och är trött och går ensam genom staden en fredagkväll..
ja det är rent ut sagt skit jobbigt...
speciellt när man upptäcker att man är omringad av två grupper av fulla ungdomarna...
så det spelar ingen roll vart du går...

kände mig inte helt närvarande när jag väl satte mig i bilen och skulle köra hem..
jag vet jag har blivit erbjuden skjuts...
men man vill ju klara sig själv...
jag måste klara mig själv...
och hem kom jag väl....
men om jag haft någon energi idag så är den helt borta när man kommit hem...

och mannen så trött och somnar framför teven...
stackarn som får vänta med att lägga sig tills jag somnat...
och ändå somnar jag inte...

för nu ska ni få höra...
jag har bara haft bra saker att säga om apparna som får mig att somna...
men så gjorde jag en uppdateringen på dem igår...
och nu är de skit, volymen höjs och sänks och börjar brusa...
och helt plötsligt vet jag inte hur jag ska somna...
inte ens spikmattan hjälpte...

nu ligger jag i soffan...
trött visserligen...
men mer psykiskt trött än fysiskt...
så mycket som pågår däruppe att man undrar hur man överhuvudtaget överlever ibland..

jag överlevde dock jobbet...
och ensam på matinén dessutom...
kul att jobba med gulliga lilla Fanny som numera bor i Gbg...
och sedan fint besök av Catrin F och Malin S...

hoppas att de har en trevlig tjejkväll...
önskar att det vore annorlunda och jag hade kunnat vara med...
men som vanligt känner jag att vem skulle vilja ha mig med...

och där är tankarna igen...
orkar inte mer just nu...
hoppas på en helg med lugn och ro...
med min älskade make och kanske lite kryssande också...

ta vara på varje ögonblick för de kommer aldrig tillbaka..
och livet är flyktigt ta det aldrig för givet...

godnatt och hoppas på söta drömmar för er alla, speciellt för min kära granne...

/xoxo

1 kommentar:

  1. Det var roligt att se dig och att prata med dig en liten stund. Sköt om dig! Kram Catrin

    SvaraRadera