så helgmys tillslut..

det blir för mycket alldeles för ofta för mig..
och igår..
ja det kokade över lite grann kan man väl säga..

inte så att jag inte klarade av jobbet..
för där stod jag med darrande och krampaktiga armar och händer..
men jag var där...

på hemvägen då kom tårarna och sedan var det benens tur...
jag lyckades ta mig hem...
men jag skrämmer mig själv ibland...
och tankarna som far genom huvudet...
ja man blir rädd...

hoppas nu att det ska släppa lite...
när jag kommer att få hjälp...
hoppas bara att det ska räcka...

igår var igår...
och idag var kroppen tung och jobbig..
speciellt efter en natt i soffan...

han rår ju inte för det..
men så länge han bara kan ligga på rygg.
ja då snarkas det en hel del...
och imorgon ska han börja jobba igen...

stressnivån är hög..
så är det bara...
och lite spinning på det...

ja så är det och jag vet inget annat sätt än att ge allt...
och jag lär mig aldrig heller..
jag gör ju passen själv...
så jag borde kunna göra dem lite lättare...
men varför då..??

Ja nu är det som det är...
och det mesta börjar slå tillbaka mot mig...
och livet den här veckan...
ja det har varit tufft...

och tyvärr så går det ut över fel person..
för mannen får fåordiga svar...
och jag ska hela tiden försöka vara stark och klara allt själv...
men trots kryckor så gör han ändå mer hemma än vad jag gör...

och hur känner jag mig då..??
naturligtvis..
värdelös...
kan inte hjälpa honom..
och vill han hjälpa mig...
vad gör jag då...

ni vet svaret redan..
jag skjuter bort honom...
och allt slår sedan emot mig...
och vi blir ledsna båda två..

satan i gatan som Veronica Maggio skulle ha sagt..
ska det vara så här...

och alla underbara vänner runtomkring..
ni är verkligen toppen..
erbjuder hjälp med det mesta....

tyvärr så kör jag fortfarande med att jag ska klara att ta hand om oss...
det är svårt att be om hjälp...
speciellt av de som man vet oftast har det värre än man själv...

och då tänker jag på goa positiva Linda L...
du ger så mycket av dig själv...
och du kämpar och ger allt...
imponerad av din styrka...
och stort lycka till på ditt nya jobb imorgon...
kommer gå hur bra som helst...

jag är inte frisk...
jag är sjuk....
men man blir så bra på att dölja..
rentav ljuga...
bara för att ibland slippa prata om det...
för när det värker, då värker det...
när hjärtat slår dubbla slag...
då väntar man sig döden...

då benen inte bär...
då kommer man inte framåt..
när tankarna kommer då är de där....

tack för ordet och hoppas eran vecka blir bra...

jag kan bara hoppas...

/å