en dag i taget..

det var segt och jobbigt i morse..
kan inte förnekas och en dag i soffan var planen..
men ibland förvånar jag mig själv faktiskt..

och idag tog jag upp kampen..
jag vs mr spinningcykel..
och vem vann..
en gissning...

Jag vann...
vilken skön känsla, att för en gångs skull känna att jag gjorde något för mig..
för att jag skulle må bra...
kanske lite "nu ska jag visa att jag klarar det" också..
men jag gjorde det...

och med adrenalinet på topp kände jag att nu har jag så mycket energi att jag kan göra vad som helst..
men jag insåg ganska snabbt med den erfarenheten jag har..
att fortsätter jag i samma tempo så kommer ångesten snart när ruset gått över..
så jag tog det lugnt och tog på mig rosa och vilade ut i soffan..

skulle också säga att kallelsen kom igår, så även om jag inte svarat på det dolda numret..
så hade jag fått ett brev..
och det är ett bedömningssamtal jag ska på..
så då borde jag redan vara antagen, så tolkade vi det åtminstone..
så då borde det vara på rätt väg..

och det där med jobbet..
fattar inte varför jag gör det, stressar upp mig i onödan..
var inget kaos alls på jobbet igår..
mer än 160 kartonger popcorn som hade gjorts i ordning helt i onödan..
så man kan väl säga att popparen inte gick varm igår precis..

synd på Colleens och Tinas fina jobb med popcornen..
men så går det med "missuppfattningar"

kram på er ta hand om de där ögonblicken..
vi lever här och nu...

/xoxo