låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

måndag 12 september 2011

lite av nerverna utanpå..

vilken morgon...
från första andetaget kände jag "hjälp, det här går inte"...
det var tunga släpiga fötter som tog sig ned till frukostbordet..
förväntansfull och spänd som en fiolsträng..

det värsta släpper ju en aning när man har saker att göra.
och det är ju måndag idag...
precis...
dammsugaren fram, och det tog tid idag..
ville väl att det skulle ta tid så man inte hinner tänka så mycket..

men ja efter ett tag var jag ju färdig och då var det ändå 2h timmar kvar..
satt en stund, insåg snart att det var ganska hopplöst...
tankarna for iväg som besatta...
svarade på ett "grattis på namnsdagen" -samtal från svärmor..
men hörde inte så mycket av det hon sa om jag ska vara ärlig...

tog mig en dusch, och sedan kom det igen...
jag gick framåt men inte mina ben..
som gjutna i golvet, och då får man som sagt ta det man har..
gick upp för trappan krypande med benen släpande efter..
sittande på det översta trappsteget och andades en stund...

sedan efter 10min kund jag resa mig upp och med benen släpande och inte alls fungerade,
lyckades jag få på mig lite kläder innan vi skulle iväg för det första bedömningsamtalet..

hjälp vad stressad jag var och tårarna var där..
och man gör ju alltid större grej utav av det och minnen från tidigare dök upp..
tänk om hon var likadan, nonchalant och likgiltig..

gissa vem som hade så himla fel...
naturligtvis jag...
ett riktigt toppen tjej..
hon lyssnade, ställde rätt frågor och hon SÅG mig...

tiden gick dock alldeles för fort...
så jag ska träffa henne igen för att fortsatte min bedömning på onsdag..
sedan så ska hon berätta för en grupp av läkare och psykologer det vi gått igenom..
och sedan får vi se vartåt det lutar..
kanske inte ens säkert att jag kommer hamna där...
hoppas ju på det, och hoppas på henne naturligtvis, för henne fick jag starkt förtroende för..
men vi får se..

håll alla tummar ni kan..
för nu är det nog på rätt väg...

mannen har suttit i möte ikväll, men nu är det nog dags att fira min namnsdag tycker jag ;-)
och imorgon hoppas vi att allt ska vara löst med telia, så vi kan koppla in allt och få fler roliga kanaler...
och kanske ett litet rosa paket, vem vet..

/kram på er vänner och tack för alla lyckönskningar idag <3

xoxo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar