låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

onsdag 14 september 2011

frustration...

igår vill jag helst av allt glömma...
ingen sömn...
bråkiga katter med söndertuggade sladdar...
brandlarm som varnar för dåligt batteri...
och sedan skulle jag till jobbet på kvällen...

var som upplagt för problem..
och jag säger bara så här...
frustrationen blev inte bättre...
och jag var så trött när jag kom hem...

man kan säga att så nära att strypa någon har jag aldrig varit...

men idag var en ny dag..
åt helvete med den också vill jag bara säga..

konstiga drömmar om att bli begravd i snö...
vaknade upp och frös...
ville inte gå upp, ville inte svara i telefonen...
det var ett nummer som jag inte kände igen..
lät det ringa...

något senare skickade mamsen ett sms och frågade om hon fick ringa..
jag var ju vaken, så visst varför inte..
det var ju inte så att jag behövde gå upp..
äntligen hade hon sagt upp avtalet med mäklaren...
och satte faktiskt lite press på honom också...

vilket resulterade i att hon idag fick ett telefonsamtal från honom..
där han hade fått ett bättre bud, som mamsen är beredd att acceptera..
om ingen kommer med ett högre inom en vecka...
lite press var allt som behövdes...
och nu har hon lugnat ned sig betydligt..
skönt...

så vad händer med mig då..
tyvärr är jag fortfarande frustrerad...

fick veta idag efter mitt andra bedömningssamtal
att det är upp till 1 års väntetid till att få träffa någon av deras psykologer,
och det är inte direkt goda nyheter...

bedömningssamtalen är nu över i alla fall...
och sedan nästa vecka ska det beslutats vilka åtgärder som ska sättas in för att hjälpa mig..
kommer jag till psykolog så att jag får vänta ett år,
finns det tydligen stödsamtal man kan få..
jag kan då få prata med sjuksköterska eller kurator
eller psykiatriker som också kan vara första ledet att få min medicinering ändrat,
för bara där tror jag kanske att det kan lätta lite i alla fall...

men ett år...
känns inte alls bra faktiskt..
och det tyckte inte hon jag pratade med heller..
men som sagt nästa vecka ska jag förhoppningsvis ha mer information..
och jag har då rätt att protestera om jag vill...

är inte så mycket för att protestera..
men släpper de iväg mig utan åtgärd...
ja då vill jag nog protestera en aning...

kan man bli mer frustrerad....?

och den bästa medicinen mot frustration..
jag har sagt det förut...
träning...

så ett spinningpass satt inte helt fel just nu kan jag meddela...
ut med all skit bara...
och så ringer det på dörren..??

har haft busringningar här förut idag, så jag brydde mig inte...
sen kom en till...
och jag var mitt i allt, andfådd och svettig...
men ställer mig och ropar ut genom fönstret på övervåningen...

vem är det och vad gäller det..
då var det elektrikern som kopplat in värmeväxlaren..
han ville komma in och kolla så det fungerade..
kl 19,00, vad är det för tid att komma...

jag sa att jag tränade så han fick komma tillbaka en annan dag..
men fungerar gör det ju..
det har vi märkt på elementen i alla fall...

så avslutningsvis...
ett rosa paket kom idag...













så nu är äppelskrutten laddad inför vintern..

imorgon ska finaste frissan Ida klippa mig..
ska bli skönt...

stort grattis Linda L.till ditt nya jobb..
och vad härligt att se att du har orkat med..
du är en riktig fighter <3

/xoxo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar