fredag..

veckorna går fort oavsett vad du gör eller inte gör..
denna veckan har varit tuff för mig..

och ibland känns det som man står på en klippavsats..
ska jag hoppa eller inte..
vill jag hoppa och vad vill jag ska hända när jag väl hoppat..
är mörkret så stark att längtan att inte finnas till tar över...

ibland är den sidan av mig så stark att den skrämmer mig..
den andra sidan den lägger ned...
jag vet vad som är rätt och jag vet vad som är fel..

men när den sidan av mig tar över..
var går gränsen...
finns det ens en gräns...
vad kommer att hända...

att sitta 4h i bedömningssamtal tar på krafterna..
och tar fram dina värsta tankar och mardrömmar..
och även om man inte känner smärtan där, så kommer den efteråt..

man tänker på saker som man inte vill tänka..
rädslorna kommer fram..
ångesten tar över...
man ser inte längre hur det någonsin ska bli ett slut på det..

jag gör så gott jag kan, jag vet det...
men det slår tillbaka på mig lika fort...
igår var skakningarna värre än någonsin..
varade någon timme..

bara kände att nej nu går jag lägger mig..
försöker varva ned, ta det lugnt..
somnade vid 19 tiden tror jag..
mannen väckte mig strax innan 21, för ett avsnitt av CSI Miami..
och kunde jag somna efter det..

nej..
blev någon timme på soffan..
och sedan någon timme i sängen när mannen åkt till jobbet..

har ont i hela kroppen..
men värst är nacken och axlarna..
får se hur det går på jobbet ikväll..
standard numera "får se hur det går"..

jag är ju någon annan där..
så det kommer väl att gå..
och att jobba med finaste Cecilia, ja det kommer bli trevligt..

mitt liv skulle inte se ut så här..
och det skulle inte vara så svårt att få hjälp..
men jag hoppas på ett positivt besked i veckan..
bara någon vill prata med mig, hjälpa mig, få bort smärtan..
och tankarna som inte ska finnas där...

önskar att jag orkade leva mitt liv..
men det gör jag inte och här sitter jag nu..
fängslad av alla jobbiga känslor och tankar..

/å