Sista januari..

Ja även dagarna i början av 2012 går för fort..
En hel månad har passerat och allting har liksom flutit ihop..

Överallt proppas vi med meddelanden om allt vi kan förbättra under det nya året..
Nya matvanor, börja träna, gör allt du inte gjorde under 2011 i princip..
Och alla nyårslöften som ska infrias...

Så hur har året börjat..

Då 2011 var ett groteskt jobbigt år för mig..
Så har 2012 börjat bra..
Och ärligt talat, värre kan det ju knappast inte bli..

Jag har hittat små bitar av mig själv och börjar sakta att pussla ihop dem..
Det kommer inte att gå över en natt..
Men att bara ha kommit hit, till där jag är nu..
Är en seger så god som någon..

Jag måste hålla fast vid det hårt..
För februari är här nu och det kommer att bli tufft..
Årsdagen jag helst vill glömma..

Men snart kommer våren...

Min hälsa kommer att vara det viktigaste det här året...
Och jag måste försöka hitta en bra balans som funkar för mig...
Försöka hitta stunder i vardagen där jag bara kan fokusera på mig..
Lämna allt jobbigt och bara njuta av lugnet och stillheten..
Jag vet att den finns någonstans, nu gäller bara att hitta den..

Jag har också börjat träna en del..

3 pass i veckan på spinningcykeln och varje gång pressar jag mig till max..
Och när man nästan spyr undrar man vad man egentligen tänkte på..
Jag har ju gjort passen själv och det är bara jag som sätter gränserna..
Men jag känner så väl igen beteendet..

Jag vill inte tro att jag är där igen..

Jag vet att jag förmodligen är på väg i fällan igen..
Att istället för att fokusera på det som är jobbigt,
så har jag lagt all min energi på träning och mat..

När det är tufft och man är arg och frustrerad..
Både på sig själv och folk i största allmänhet, då finns inget bättre än att ge järnet..
Allt liksom bara rinner av och man känner sig lättare, om än bara för en stund..
Jag vet att min kropp förändras och jag gillar det...
Men vet jag att sätta stopp..

Kan jag ärligt säga att nu räcker det..
Kan jag se mig i spegeln och faktiskt vara nöjd med det jag ser..
Så gärna jag vill säga ja, men jag känner mig alltför väl..

För mycket är aldrig nog!!

I morgon är början på ett nytt kapitel..
Ska träffa min nya kontaktperson på VUP..
Kan bli hursomhelst...
Men allt är bättre än ingenting...

Njut nu av en härlig tisdagskväll finaste vänner..
Och glöm aldrig hur fantastiska ni är..
Och jag är lyckligt lottad som får ha er i min närhet..

/xoxo