låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

onsdag 4 januari 2012

så här är vi nu...

så smått börjar allt bli mer som vanligt..
vanligt och vanligt, men inkörda rutiner börjar mer återkomma..
det har varit upp och ned som det brukar..

just idag är det låg nivå på mig..
somnade kl 7 i morse och sov till 11..
ingen bra start på den här dagen och nu är jag nedbäddad i soffan med min gosiga filt..
rosa och luddig ifrån Chili..

men jag har jobbat på idag lite ändå..
lite bokföring, inventering och plockat i ordning några beställningar..
och så tränade jag lite hemma då, inte det bästa kan meddelas..
fick kramp i benen direkt och hade lite svårt att röra mig..

men det kände jag nästan innan..
så inte något större nederlag egentligen..
jag vet ju faktiskt varför det inte gick så bra..

imorgon ska jag egentligen till dagsjukvården..
men jag känner att jag behöver sova istället..
så jag stannar hemma, jag vet att jag avbokat många tider..
men så är det nu och ska jag vara ärlig vet jag fortfarande inte vad jag ska där och göra..

det går runt rätt mycket på mig i skallen..
och jag känner mig skakig i hela kroppen...
riktig tung ångest som bygger på stressen och oron...
jag känner henne så väl och är inte förvånad att hon har slagit ut mig igen..

men jag har som jag sagt tidigare något positivt att säga om varje dag..
jag är på väg dit i alla fall..

i måndags var jag på jobbet, och det är alltid en seger när man klarar jobbet..
i går ville jag inte gå upp, men det gjorde jag och jag jobbade lite hemifrån..
idag har jag också jobbat hemma..

..jag måste se detta som mina segrar och försöka att inte se hur låg jag är idag..

jag vet att jag har kommit en bra bit från där jag var i höstas..
cymbalta fungerar för mig och jag är inte lika deppig..
men det går upp och ned, och jag behöver väl mer hjälp för att bli mer stabil..
jag jobbar ju med mig själv varje dag, men ibland så vet jag inte mitt eget bästa..
ibland så fungerar det helt enkelt inte...

först och främst just nu behöver jag prata med en läkare..
lite förvånande att jag inte hört något sedan i november..
tabletterna jag fick fungerar ju inte och jag behöver kanske mer stesolid..
måste väl förmodligen ringa dem, för snart är mitt förråd slut..

jag behöver en säkerhet..
en säkerhet i tabletter som fungerar när det gäller..
för annars är jag inte helt trygg, speciellt inte på jobbet där jag behöver något som fungerar..

nu är det dags för lite goda scones med ost och marmelad..

ta hand om er finaste vänner..
ni är fantastiska och Tack för att ni finns i mitt liv..

/xoxo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar