Helg..

Om nu veckan började ganska dåligt så känns det faktiskt bättre nu..
Och ja du har kommit till rätt blogg, tro det eller ej...

Tre gånger under veckan har jag fått höra...
"du ser mycket gladare och piggare ut"...
Och det känns ända in i hjärtat på mig..

Kanske har jag inte själv reflekterat så mycket över det..
Men när man får höra det, så börjar man själv fundera lite...
Vad har gjort och hur har jag uppträtt??
Och vad har jag kommit fram till...

Visst har jag delvis dolt mycket...
Man vill aldrig visa sitt innersta, inte för någon hur nära man än står dem..
Mina problem förblir mina, och den mentalitet är svår att släppa...

Men ärligt, med korten på bordet...
Jag mår faktiskt bättre, och har lite lättare att ta tag i vissa saker..
Inte varje dag, men får jag bara en dag i veckan som jag kan skratta och vara glad..
Ja ni förstår säkert...

Det är 100% bättre än förut...

Det är inte alltid lätt, och vissa saker spökar fortfarande..
Men att kunna se framåt, att våga hoppas på att de faktiskt blir bättre..
Ja det är en väsentlig skillnad..

Denna veckan har pendlat lite upp och ned så där...
Har kommit igång med träningen..
Och det har varit så himla skönt, för jag har haft mina tvivel...

Ofta när jag har börjat känna att det går bra, så brukar jag bli sjuk..
Och detta har varit ett stort problem för mig..
För ofta har jag känt efter för mycket och fått panik under träningspass..
Och när jag häromdagen kände mig konstig i halsen...
Ja ni förstår...

Men jag hade inte riktigt "ont" i halsen...
Det kändes konstigt ned i bröstet när jag svalde..
Och efter noggrant övervägande kom jag fram till att det var halsbränna..
Dock inte helt hundra ..

Men jag satte mig på cykeln ändå..
Och jag övervann min rädsla den gången..

Idag jobbar mannen över...
Så inget melodikryss idag...
Istället var det dags för mig att göra ett nytt spinningpass...
Så det gjorde jag i morse, och jag ska snart sätta igång och testa det..

Jag har hittat min träningsform...
Och ändå sedan jag började spinna för tolv år sedan,
har jag känt att det verkligen är min grej..

Fick till och med förfrågan om jag inte skulle bli instruktör..
Har aldrig känt mig tillräckligt duktig för att bli det..
Men tanken har alltid funnits där..
Och de senaste gångerna har jag låtsats att jag har en klass framför mig...
Och jag har försökt hålla ihop ett helt pass..
Löjligt??

Visst, men nu vet jag...
Jag skulle rentav kunna klara det...
Och det är en liten seger...

Jag kämpar på...
Och alla ni som inte ser en morgondag...
Den kommer, tro mig..
Jag har varit därnere, men är på väg upp...

Tack alla finaste vänner och familj som tror på mig..
Ni är anledningen till att jag finns här idag...

/xoxo