Tisdag...

Jag har varit dålig på att uppdatera min blogg det vet jag...
Och ni finaste vänner som har följt min resa "sorry"..
Jag ska försöka bli bättre...
Och hoppas ni fortfarande finns kvar och vill följa min resa..

Bloggen har ju förändrats under åren som gått..
Och handlar inte så mycket om scrapbooking längre, då jag har tagit en paus från det..
Hoppas och tror att jag så småningom ska kunna börja skapa lite igen..
Men just nu handlar det mycket om min livssituation och hur jag mår...
Jag försöker landa och hitta mig själv igen...

Det går upp och ned..
Men i det stora hela så mår jag faktiskt bättre..
Jag är trött, jag ljuger om jag säger något annat...
Men samtidigt så kryper det i kroppen på mig och jag är rastlös...
En ekvation som inte riktigt går ihop..

Förmodligen så är det tabletterna som ligger bakom ekvationen...
Jag har slutat med en tablett och ökat en annan efter samtal med min nya kontakt på VUP..

Inte riktigt kompis med det än ska jag säga..
För tabletten gör mig ganska dimmig och yr...
Då jag redan har lågt blodtryck är det svårt att anpassa sig..
Så fort jag reser mig upp dippar det och svartnar..

Naturligtvis behöver det inte bara vara tabletten..
Då jag också ökat min aktivitetsnivå ganska mycket kan det vara blodsockret som spökar..
Har haft problem med det tidigare..
Så nu gäller det att försöka lyssna till vad kroppen vill...
Och detta är början på resan tillbaka till mitt liv..


..så nu är veckans första träningspass avklarat...
Känns härligt efteråt...
Men det ringer några varningsklockor i skallen på mig..
Jag börjar planera mitt liv utifrån hur mycket jag tränar..
Jag vet ju att det ska vara tvärtom..

Hur man än vrider och vänder på det..

Ja jag ställer till det för mig..
Och varför gör jag det..
Varför pressar jag mig själv till max, när jag i slutänden kommer att må skit..
Det ligger så rotat i mig att det är svårt att bli av med..
Det är tunga bitar att ta tag i, men nödvändigt för att komma vidare..

Och vidare måste jag...

Jag kämpar på...
Och jag är lyckligt lottad,
som har en underbar man vid min sida,
Och de allra finaste vänner och familj..

Jag är tacksam..


/xoxo