lite snö på taken..

det har kommit lite snö trots allt,
frågan är bara om det får ligga kvar..
och om det kommer mera,
för det är inte mycket till snö för att vara i december..

ni som har följt min resa, vet att jag haft som mål..
att göra en sak om dagen och allt ut över det..
skulle vara någon typ av bonus..

tyvärr, så lever jag inte upp till det längre..

så här ligger det nämligen till..
visst jag har som mål att göra en sak om dagen,
men misslyckas jag med att göra andra saker,
så måste jag straffa mig själv..

och funkar inte gamla metoder..
så tar vi till lite nya..

igår var en typisk "nu trycker vi ned Åsa -dag"

först på listan att ringa VUP..
och det gjorde jag, satt och väntade 20min på att få komma fram,
och då var jag först i kön från början..
20min - inte lång väntan, men mycket kan hända i huvudet på 20min..
och jag gav nära på upp när jag kom fram..
och det jag fick reda på var..

nej jag var inte bortglömd..
någon skulle kontakta mig i veckan..
och han som jag pratade med skulle bli min kontakt i vår..
och hörde jag inget under veckan skulle jag ringa igen..

så då får vi börja om igen..
gå igenom allt igen..
och försöka få dem att förstå..
det var nog så jobbigt första gången..

men så var det gjort..
andra punkten skulle jag ha gjort i helgen egentligen,
men det fick bli uppskjutet..
dammsugningen..

så jag dammsög hela huset..
och efter det kände jag mig ganska trött..
men varför sluta här...

och nu gjorde jag det som jag absolut inte skulle ha gjort..
jag satte mig på cykeln..
och jag visste nästan innan att jag skulle förlora..

för jag gjorde det inte för att jag egentligen ville..
utan för att jag kände mig tvungen..
och ja pulsen var hög under hela passet...
och jag hade svårt att varva ned..

och då blir jag så arg på mig själv,
för då har jag ju misslyckats..
IGEN!!!

och ja jag vill skada mig..
ge mig själv för att jag är ett stort fiasko...

jag kan helt enkelt inte vara nöjd med det lilla jag gör..
och jag fortsätter som i en psykos där den negativa sidan regerar..
styr och ställer och talar om hur jävla förbannat värdelös man är..

och då är det väl så eller..??

Jag vet knappt längre vad som är upp eller ned..
vad som är dröm eller verklighet..
ärren ser jag tydligt..
men räcker det...

är det nog där..??

kan inte svara på det...
en balansgång mellan helvetet och en dräglig tillvaro..

vad är en dräglig tillvaro..?
att fungera normalt utan risk att skada sig själv..?
att gå upp med ett leende på läpparna och se fram emot en ny dag..
att bara låta allt ta sin tid och inte ge upp..?
att inte vara så himla rädd och ledsen..?

jag ska till jobbet ikväll..
är det det som allt kanske går ut på..
att gå till jobbet utan rädsla..
att inte ta för stort ansvar, utan bara göra det som ska göras..

jag orkar snart inte mer..
och snart är det jul...
har ingen koll på varken den ena eller andra..
ändå vet jag att vi har diskuterat det..
men det har liksom fallit bort..

hoppas bara jag inte faller bort..
utan kan vara med...

jag vill ju vara med..
vill tycka om julstöket och allt som hör till,
lika mycket som min man..
men just nu står vi långt ifrån varandra när det gäller jul..
och det är också jobbigt..

kommer jag någonsin att hamna rätt ?

/å