låt varje ögonblick räknas

Låt varje ögonblick räknas..
en blogg om kärlek, panikångest och depression,
blandat med bilder, familj och en del scrapbooking

tisdag 13 december 2011

Lucia..

jaha då kom Lucia också..
varför måste det gå så fort..

vill knappt inte blogga längre..
för det blir samma budskap gång på gång..

ja jag är deprimerad..
ja jag orkar inget, har ingen energi..
ja jag är en dålig människa för att jag knappt kommer upp ur soffan..
ja jag måste straffa mig själv för att bli påmind om hur dålig jag är..

så lyder budskapet..
dag in och dag ut...

och gårdagens "studiebesök"..
vet inte riktigt vad jag ska säga..

dagvården har olika aktiviteter varje dag i veckan..
målning, frågesport, promenader och liknande..
vet inte riktigt om det är min grej,
men jag tänker ge det ett försök,

vissa dagar har de så att man kan prata enskilt med någon efter en så kallad gruppsamling..

man måste vara där klockan nio och det ska ta typ två timmar..
och jag mår ju som värst på mornarna så vi får väl se hur det går..

men som sagt jag ger det en chans så får vi se..
jag får ju chansen att prata av mig i alla fall...

får hoppas att det blir lite bättre till våren..
då man har EN person att träffa, så man inte behöver gå igenom allt igen..

blir så trött på att gnälla om mitt eländiga liv..
men den här depressionen tar verkligen musten ur mig..
den suger ut allt som jag tycker om och gör allt så förbannat jobbigt..

man försöker att inte tycka synd om sig själv..
för många har det 1000 ggr värre och mår så mycket sämre än jag..
men när man ligger i sängen på morgonen och känner trycket över bröstet,
hur väggarna tränger ihop rummet och allt bara snurrar..
då tycker jag synd om mig själv faktiskt..

det är jobbigt med depressionen, mörkret som sluter sig om en som en svart dimma..
man blir trött bara av att försöka gå igenom den..
man ser ju inte vad som finns på andra sidan..

sova hjälper inte..
det är nästan som värst med mardrömmarna..
vad är verkligt och vad är dröm..

BLÄ!!!!

nu till dagens aktivitet..
ja tro det eller ej, jag var faktiskt med för en gångs skull..
och jag pratar naturligtvis om..

Pepparkakor..
efter mammas goda recept..
men inte lika tunna som hennes..

degen gjordes i söndags faktiskt..
och där fick vi hjälp av en gammal hederlig assistent..















mormors gamla assistent..
funkar klockrent...























så nu har vi bockat av en sak från listan..
och kanske blir det lite godis i helgen..
vi får se..
en dag i taget...

just nu kan jag inte se längre fram än kanske några timmar..
allt hänger på hur hårt det mörka pressar på och ger mig andrum eller inte..
i morgon är en annan dag och den kan jag inte oroa mig för nu..

nu oroar jag mig för natten..
vilka farhågor ska besöka mig inatt..
och hur ska jag få dem att släppa när jag vaknar..

mycket händer runt omkring..
men som vanligt hänger jag inte med..
står bredvid och ser på, ser mig själv förlora mig allt mer i depressionens klor..

jag vill julpyssla..
se framemot julen och allt mysigt man gör tillsammans med familj och vänner..
men just nu blir jag glad om jag orkar vara med alls..
vill inte att julen ska bli så där himla jobbig, för då minns man bara det..

man glömmer liksom allt det positiva..
och man kommer bara ihåg att man bröt ihop..
och jag vet att ju mer jag stressar över detta, desto större makt kommer det att ha..
och jag kommer att förlora kampen, eftersom det är det jag intalat mig själv..

SUCK!!!

så nu är det snart dags att sova..

hoppas ni haft en bra Lucia finaste vänner :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar