tuffa dagar...

Det kan knappast beskrivas på något annat sätt, så tufft det har varit.
Bara att ta sig upp längre än till soffan med en filt har varit ett helt företag..

och jag var rädd, jävligt rädd...
för detta har jag gått i genom förut och då slutade det med 3 års sjukskrivning.
så illa har det varit, och även om han inte sagt något har jag sett  det i hans ögon,
och kanske var det det som fick mig att fortsätta kämpa...

och i skrivande stund sitter jag i en solstol på altanen,..
jag tog mig upp, och jag tog mig ut, en stor skillnad mot då,
då vågade jag inte gå utanför dörren...

Jag har haft alla dessa ångestkänslor som jag kämpat med i så många år för att bli av med,
och det gör mig livrädd...

men det var på doktorns ordination, för just samma tablett som ska hjälpa mig,
den förstärker ångestkänslorna, och innan den börjar verka måste jag stå ut med skiten.
men det är en tuff kamp, att slåss mot sig själv..

idag har jag vunnit en liten seger, och det får räcka för idag.

tack mitt hjärta för att du finns <3

/kram för nu