ångest

Idag handlar det om ångest.,
Ni som har läst min blogg, är vana vid jag skriver på ett visst sätt...
här just nu, tog jag ett beslut att ändra på det.

Varför ha en blogg och älska att skriva om man börjar censurera sig själv...

I veckan tog jag ett beslut att jag skulle försöka ta tag i mitt liv...
försöka hitta tillbaka till en del av mig själv i alla fall och göra något som jag har älskat att göra.

att börja köra spinning igen.
skulle bli min revansch, ett stort steg framåt.
och vad händer...

jag hamnar i någon sorts psykos, där jag minns hur det var..

hur det var när träningen var allt, där ångesten kom så fort jag inte fick träna.
när allt man räknade var kalorier och hur mycket man måste träna för att bli av med dem..
hur allt och då menar jag allt handlade om träning.
att inte kunna umgås med familj och vänner för att man måste träna.

och att ständigt pressa sig själv så långt att det blir sjukligt.

och allt detta är så förbannat ångestladdat..
maten, vikten och alla förbannade kalorier.

alltså du blir aldrig av med skiten, tankarna finns där hela tiden i allt du gör.
Har du en gång börjat tänka i de banorna så kommer du aldrig ifrån det,
tro mig för jag har varit där så många gånger att jag tappat räkningen.

jag har gått upp i vikt och jag hatar det.
jag hatar att jag tillåtit mig själv att låta det gå så långt.
jag hatar att jag har en garderob med kläder som jag inte får på mig längre.

men mest hatar jag mig själv för att jag tillåter mig själv att må dåligt när jag äter.

Jag vill inte ha det helvetet igen...

men det handlar egentligen mest om att inte låta ångesten ta över,
för kommer den väl fram så kommer den att spela ut alla rädslor mot dig.
man måste lära sig att tolka signalerna, en del har jag lärt mig absolut..
men när det är som värst så hjälper det inte.

du kan inte sitta med hjärtklappning och andnöd och vara mitt uppe i det och tro att det ska hjälpa med att säga att det bara är ångest..
så enkelt är det inte, för hotet är lika verkligt ändå när man sitter i skiten och inte kommer ur den.

en dag i taget,
och även om det ibland känns som om man går baklänges så kommer man faktiskt framåt så småningom.

/imorgon är en annan dag..