sabine75

100 % du & jag...

2012-01-28T02:49:00.001-08:00

From Evernote:

100 % du & jag...

Idag handlar det bara om oss två...

Tolv underbara år tillsammans...

En kärlek som bara växer sig starkare..

Genom sjukdom och motgångar har vi bara blivit starkare genom våran kärlek..

Utan dig är jag helt vilse i en galen värld..

Och du är anledningen till att jag kommer upp på morgonen..

Du är luften som jag andas...

Mitt hjärta kommer alltid att tillhöra dig...

Puss mitt hjärta

Old habits die hard..

2012-01-26T09:18:00.000-08:00

Jag har tidigare påpekat att jag faktiskt börjar må lite bättre...
Och ja det går upp och ned...
Men jag har beslutat mig för att tillägna 2012 till min hälsa...
Att ge mig själv tid att läka..
Att bli hel igen...

Ett steg har varit att ta tag i träningen..
Och där har jag gjort enorma framsteg...
Men som rubriken till dagens inlägg lyder...
Jag har samtidigt gått tillbaka till gamla "ovanor"...

Helt plötsligt så börjar kalorierna att spela roll igen..
Vad gör det om jag tar en extra skiva ost på smörgåsen...
Hmm, hur många kalorier i en ostskiva...
Vågen blir din värsta fiende helt plötsligt...
För du litar så blint på att de blinkande siffrorna talar om någon sorts outtalad sanning..
Det vågen visar...
Det är du..

För många gånger har jag befunnit mig i den här situationen för att veta,
att vågen inte är din vän..
Den ger ingen tröst eller sanning..
Men trots detta..
Ja ni förstår säkert...

Detta beteende är åt helvete fel...
Jag vet ju..
Men ändå släpper inte tankarna..
Och nu när jag mår bättre..
Så vad bättre att fokusera på än träning, mat och kalorier...

Hur svårt kan det vara egentligen...
Blir så himla trött på mig själv...
Men åter igen handlar det om kontrollbehov...
Man tror man har kontroll på situation när man fokuserar all sin energi till att...
Just precis vad man äter eller inte...

Tur att jag ska till VUP nästa vecka...
För det här är inget att leka med...
Och jag vet, för jag har varit längst ned i det träsket också..

Så hur ska jag tackla det här nu då...

Vet inte just nu...
För att gå ned i vikt känns ju så himla bra..
Att komma i sina sk "smala" jeans, som vi alla har...
Dessa som vi kämpar med att få på oss..
Som något sorts ideal vi strävar efter...

..och ja, jag kommer i mina...
Räcker det inte då..
Tyvärr är det som en drog...
Man vill bara mer och mer...

SUCK!!

Är det inte det ena så är det de andra...
Nåja, jag tänker inte sluta träna nu när jag har kommit igång..
Och förhoppningsvis kommer jag till insikt att jag faktiskt behöver mer energi också..

En dag i taget...
Och ni som tittade förbi igår såg vilken ursnygg klänning som min man köpt..
Ni andra får gärna gå in på inlägget "klänning ifrån tiger"...

Det var rea på Hennings igår, och vi brukar försöka komma iväg på den..
Dessvärre kände jag mig inte tillräckligt stabil för att trängas med en massa folk..
Så mannen åkte ensam med sina föräldrar...
Och kom hem med en ursnygg klänning, som passade perfekt..

Jag är verkligen lyckligt lottad..
Har en underbar man och de finaste av vänner och familj..
Och min man och jag...
Ja på lördag är det 12 år sedan vi började träffas...
Helt osannolikt...

Han har stått vid min sida genom allt..
Varit min klippa och stöttepelare..
Älskar dig mitt hjärta, min själsfrände..

Ha en skön torsdagskväll finaste vänner.

/xoxo

Klänning ifrån tiger

2012-01-25T12:00:00.001-08:00

From Evernote:

Klänning ifrån tiger

Denna ursnygga klänning från tiger kom min man hem med idag...

Tack mitt hjärta för att du känner mig så väl...

/xoxo

Ny vecka..

2012-01-23T11:48:00.000-08:00

Ja då var vi där igen...
Jag vet att jag inte ska fokusera på det negativa...
Men tyvärr ser man inte allt det positiva när skiten slår till igen..

Redan i morse kände jag i hela kroppen att något var på gång...
Tungt att ta sig upp och kroppen gör inte som man vill..
Och hjärnan börjar frenetiskt att försöka hitta anledningen..
Analysera situation och försöka förstå varför..

Egentligen borde det inte spela någon roll..
För söndagen jag fick var riktigt bra...
Och jag fick dela den med mitt hjärta och inget är viktigare än det..
Att få må bra när vi har en hel dag tillsammans...
För vi hade en mysig söndag med god mat på kryddan...

Och nu..
Ja det är svårt att motivera sig att göra något..

Fast hur var det nu...
Jag har ju tränat idag..
Kanske inte det idealiska när man mår skit..
Men samtidigt får man piska på sig själv lite och rädslorna försvinner i ett töcken av svett..

Jag är nöjd, för jag gav inte upp...
Men nu sitter jag här..
Trött och ont i hela kroppen...

En del skön trötthet, men också en jobbig trötthet...
Med mycket skakningar och darrningar..

Man kan vara efterklok och säga..
"var det så lyckat det där"...
Men ja absolut, inte ge efter för känslan..
Träningen är ett redskap i kampen mot mig själv..
Att bli mig själv..

Så är det nu...
Och den här skitdagen är snart över..
Och i morgon är en annan dag...

/å

Helg..

2012-01-21T03:49:00.000-08:00

Om nu veckan började ganska dåligt så känns det faktiskt bättre nu..
Och ja du har kommit till rätt blogg, tro det eller ej...

Tre gånger under veckan har jag fått höra...
"du ser mycket gladare och piggare ut"...
Och det känns ända in i hjärtat på mig..

Kanske har jag inte själv reflekterat så mycket över det..
Men när man får höra det, så börjar man själv fundera lite...
Vad har gjort och hur har jag uppträtt??
Och vad har jag kommit fram till...

Visst har jag delvis dolt mycket...
Man vill aldrig visa sitt innersta, inte för någon hur nära man än står dem..
Mina problem förblir mina, och den mentalitet är svår att släppa...

Men ärligt, med korten på bordet...
Jag mår faktiskt bättre, och har lite lättare att ta tag i vissa saker..
Inte varje dag, men får jag bara en dag i veckan som jag kan skratta och vara glad..
Ja ni förstår säkert...

Det är 100% bättre än förut...

Det är inte alltid lätt, och vissa saker spökar fortfarande..
Men att kunna se framåt, att våga hoppas på att de faktiskt blir bättre..
Ja det är en väsentlig skillnad..

Denna veckan har pendlat lite upp och ned så där...
Har kommit igång med träningen..
Och det har varit så himla skönt, för jag har haft mina tvivel...

Ofta när jag har börjat känna att det går bra, så brukar jag bli sjuk..
Och detta har varit ett stort problem för mig..
För ofta har jag känt efter för mycket och fått panik under träningspass..
Och när jag häromdagen kände mig konstig i halsen...
Ja ni förstår...

Men jag hade inte riktigt "ont" i halsen...
Det kändes konstigt ned i bröstet när jag svalde..
Och efter noggrant övervägande kom jag fram till att det var halsbränna..
Dock inte helt hundra ..

Men jag satte mig på cykeln ändå..
Och jag övervann min rädsla den gången..

Idag jobbar mannen över...
Så inget melodikryss idag...
Istället var det dags för mig att göra ett nytt spinningpass...
Så det gjorde jag i morse, och jag ska snart sätta igång och testa det..

Jag har hittat min träningsform...
Och ändå sedan jag började spinna för tolv år sedan,
har jag känt att det verkligen är min grej..

Fick till och med förfrågan om jag inte skulle bli instruktör..
Har aldrig känt mig tillräckligt duktig för att bli det..
Men tanken har alltid funnits där..
Och de senaste gångerna har jag låtsats att jag har en klass framför mig...
Och jag har försökt hålla ihop ett helt pass..
Löjligt??

Visst, men nu vet jag...
Jag skulle rentav kunna klara det...
Och det är en liten seger...

Jag kämpar på...
Och alla ni som inte ser en morgondag...
Den kommer, tro mig..
Jag har varit därnere, men är på väg upp...

Tack alla finaste vänner och familj som tror på mig..
Ni är anledningen till att jag finns här idag...

/xoxo

Efter misär kommer...

2012-01-16T04:21:00.000-08:00

Ännu mera misär...
Vilken gräslig morgon jag har haft..
Ja ni vet...

Läkare nummer tre...
Som inte hade någon koll alls, helt ny där och visste inget om mig..
Började med att jag fick vänta 25 min..
Sedan fick jag redogöra för allt IGEN..
Och då tyckte han att jag skulle äta omega3..

Hmm...
Inte riktigt vad jag hade tänkt mig och det sa jag..
Han tittade lite på sina papper där han klottrat ned min redogörelse..
Och frågade hur ofta jag fick ångest och hur länge de varade..

Som om det skulle finnas en mall för det..
Jag förklarade att det kommer och går, går upp och ned liksom..
Han tittade lite till i sina papper och sedan skickade han ut mig i väntrummet..

Han skulle diskutera min medicinering med en annan läkare som inte heller känner mig..
Och där satt jag i 20min och mådde skit, fick en ångestattack och skakade i hela kroppen..
Men så kom han tillbaka och jag skulle få mina mediciner...

Mestadels sömntabletter..
Får jag bara sova ordentligt utan mardrömmar så skulle nog ångestattackerna minska också..
Det skulle ta 10min innan jag kunde hämta dem på Apoteket..
Och det kunde jag vänta på innan jag åkte hem, men efter 20min hade de ännu inte kommit..
Jag beslöt att åka hem..

En liten stund efter ringer han och säger att allt är klart..
Inte så mycket jag kan göra åt det här, och ikväll ska jag jobba...
Tur jag har en underbar man som erbjudit sig att hämta dem åt mig..

Ju tidigare jag börjar äta dem, desto bättre..
Nu får man bara hålla alla tummar att de ger resultat också..

Så igår låg jag hela dagen..
Inte mycket att berätta om..
En jävlig dag med kraftig ångest..

Ikväll är det biojobb...
Och det känns rätt tufft efter den här morgonen..
Men det är bara att köra på..

/å

Helg..

2012-01-14T09:12:00.000-08:00

Egentligen skulle jag ha gjort ett inlägg igår..
Bara att få en titel som "fredagen den trettonde"..
Men jag närapå föll i däck igår när jag kom hem efter bion..
Och ärligt hur ofta har man faktiskt otur på fredag den trettonde..
Inte oftare än andra dagar, i alla fall för egen del..

Så igår var en fullspäckad kväll på bion...
Premiär på Hamilton och fullt i nästan alla salonger..
Och så var vi bara två...

Men jag ska inte säga "bara två" för vi fick in alla i tid..
Vad bra vi är Colleen.. TJOHOO!!
Det gick riktigt bra och alltid roligt att jobba med Colleen..

Men när man kommer hem så slår liksom verkligen tillbaka mot en..
Efter dålig sömn tänkte jag mig sömntabletter...
Och så blev det..
Men det och tröttheten slog ut mig totalt, och jag hamnade liksom på golvet..

Ingen luft..
Svårt att andas..
Herre Gud nu dör jag, for genom huvudet på mig!!
Men detta känner vi igen, jag vet det...

En ångestattack i sin rätta skepnad..
Men den går över, och verkligheten kommer till sin rätta igen..
Somnade, men sov ganska oroligt..

Upp till melodikrysset som alla andra lördagar..
Och sedan medan mannen var ute och gick dammsög jag..
Ok jag vet jag kunde ha följt med..
Men jag ville verkligen inte gå ut..

Så istället för promenaden blev det ett tufft pass på spinningcykeln..
Och med tufft menar jag tufft...
Damn...
Helt slut efter 2.2 mil på cykeln...

Så lite gott vin är jag nog absolut värd ikväll..

Och idag fick jag nog av att telefonen som bara lägger ned utan förvarning..
Så jag ställde om den till fabriksinställningar..
Fortsättning följer..

Ha nu en riktig mysig lördagkväll finaste vänner <3

/xoxo

... Läkare nummer tre

2012-01-11T11:35:00.000-08:00

Ja, en kallelse damp ned i brevlådan..
Och ännu en läkare att lägga till handlingarna..
Men jag är glad att jag fick en tid på måndag...
Nu kanske jag äntligen kan få medicin som hjälper..

Gårdagen var en riktigt pissig dag..
Hade ganska kraftig ångest hela dagen...
Skulle jobba på kvällen och det kändes..
Men väl där så tar den professionella sidan av mig över..

Masken kommer på..
Oavsett hur skit dåligt du mår, så biter du ihop..
Man bemöter alla sina kunder med ett leende..
Och det känns bra, för oftast är alla trevliga och glada..

När jag kommer hem så kryper dock den där känslan tillbaka...
Känslan av maktlöshet, man tappar liksom kontrollen..
Man styr inte sitt eget liv, sina egna tankar..
Man är fast i ett klibbigt nät, och ju mer du försöker ta dig ut..
Desto mer trasslar du in dig, och tillslut tar det helt stopp..

Tack och lov varar känslan inte för alltid...
Även om det känns så för stunden..
Den kommer och går, ibland kortare stunder och ja även längre..
Och det är just under dessa perioder som man behöver en trygghet..
Även om du inte tar tabletten så är det en trygghet att den finns att tillgå..

Jag vill inte vara beroende av tabletter..
Har alltid känt att ju mindre sådana piller man tar desto bättre..
Men ibland så måste man inse att det inte är en svaghet att behöva äta dem..
Man är inte svag för att man behöver antidepressiva eller ångestdämpande..
Det är en hjälp som finns, så varför inte ta den..
Människor med högt blodtryck behöver blodtrycksmedicin och de måste äta den hela livet..
Så varför inte...

Vi är dock alla olika..
Men hellre att man har en jämn nivå..
Än att det hela tiden går upp och ned..

Idag har jag haft fullt upp faktiskt..
Jag satt igår kväll och funderade på vad jag skulle göra idag..
Inte bra, jag vet..
Och jag insåg att dagsformen skulle få avgöra vad jag skulle orka..

Ok, inte så att jag hoppade upp ur sängen precis..
Inte hade jag sovit mycket eller bra heller för den delen..
Men jag började med att tvätta, sedan dammsuga...
I min värld så skulle jag varit nöjd med det, men...
En tanke hade redan planterats i huvudet på mig igår kväll...

Träna...
Jag behöver träna lite också..
Men kan inte äta en massa choklad under julhelgerna utan att känna att de sätter sig...
Det tillhör mitt ätstörningsbeteende jag vet...
Men när är det fel att röra på sig, typ aldrig..

Så ett tufft spinningpass var precis var jag behövde..
Man blir nästan hög på adrenalinkicken man får och det känns så bra...
Och sedan innan kicken lagt sig var det dags att plocka i ordning på lite tvätt...
Och nu..?

Behöver jag säga det...
Jag är helt slut, men det ska jag vara..
Och jag har varit duktigt, faktiskt!

Så nu ska vi se om mannen kan hålla sig vaken en stund..
Så kanske vi kan ta oss ett glas vin..
För det är jag värd idag...

Kärlek till er finaste vänner

/xoxo

Morgontemperatur på -12

2012-01-09T09:01:00.000-08:00

Brrr, himla kallt tycker jag...

Det går verkligen upp och ned..
Samma med mina känslor och mitt allmäntillstånd..
Det är lätt att glömma bort hur det känns att må lite bättre...

Men när man mår pissigt så kan man bli lite förbannad på sig själv...!
Varför inte ta bättre vara på de dagar då man faktiskt fungerar..
Tillåta sig själv att faktiskt erkänna en känsla man inte haft på länge...

Jag är jätte dålig på det...
Och det är först idag då jag mår för jävligt, som jag kan säga...
Jag har faktiskt mått bra och överlevt jul och nyår utan att bryta ihop..
Jag har tagit mig i genom en grymt jobbig period...
Och när jag kan se det och erkänna det då är mycket vunnet...

Igår gick det ganska mycket upp och ned...

Och som ni kanske minns hade jag ett nyårslöfte..
Jag skulle börja träna lite mer allsidigt, och eventuellt testa zumba..
Jag hade hört att en av mina grannar skulle haft en dvd...
Så jag ringde henne..

Vi hade ett jätte trevligt samtal..
Dock hade hon sålt dvd'n...
Hon gav mig lite tips och sedan pratade vi en bra stund ...
Tack för att du finns Therese och tack för pratstunden...
Ibland behövs inte mer för att man ska må bättre..

Så med lite mer energi och styrka fick jag fram en träningsdvd.
Och så körde vi igång, styrka och kondition...

OMG!!

Snacka om att svetten rann och pulsen rakt i taket..
Men det kändes bra efteråt trots allt, även om man kanske inte gjorde precis som de...
Min koordination är helt kass, så jag vevade lite med armarna...
Huvudsaken att man rör på sig som mitt hjärta sa...

...så hur kunde det nu bli så här idag...

Visst det var tufft att gå upp vid 7,30..
Oavsett tidpunkt är det alltid jobbigt på morgonen..
Det var kallt och bilen igenfrusen, fick knappt upp dörrarna..
Men in till stan kom jag i alla fall...

Så ett besök på Dagsjukvården...
Var ungefär samma som sist...
Pratade väder och spelade yatzy...
Det var dock lite mer struktur idag än sist, och jag fick prata med en sjuksköterska..
Så nu ska en läkare förhoppningsvis höra av sig..
Och jag ska inte till Dagsjukvården något mer,
som sagt inte min grej...

Jag tog en snabb visit på stan efteråt..
Vi behövde en ny almanacka för 2012, verkade ganska hopplöst...
Men jag hittade till slut en och sedan åkte jag hem..

Väl hemma kom kramperna och yrseln..
Skakningar och blicken flackar, totalt slut på energi...

Har slutat fungera igen...
Men nu vet jag att jag faktiskt kan fungera...
Önskar bara att det inte var så sällan...

Men jag har varit på stan...
Jag har suttit med på gruppsamtal om vädret och spelat yatzy...
Och nu orkar jag inte upp ur soffan...

Det blir så...
Jag vet...

I morgon är en ny dag...
Är man nere är enda vägen upp..
Och det måste man intala sig själv..

Det blir bättre...

/xoxo

2012-01-07T11:32:00.000-08:00

Idag har vi slängt ut julen, lite mörkare inomhus...
Och till råga på allt har det snöat idag..
Det var definitivt inte nödvändigt kände jag,
men vädrets makter kan man inte styra över...

Igår hade vi en ganska speciell dag på bion..
När jag skulle gå in i vårt godisförråd upptäckte jag att det var låst...
Har aldrig hänt, visste inte ens att det gick att låsa...
Så vad gör man när man inte har en nyckel som passar..
Man ringer chefen...

Och han är ju inte hemma, och städarna som lyckats låsa går inte att få tag i..
Så himla bra, inga snacks och nästan slut på popcorn...
Och fullt i nästan alla salonger!!
Man blir så himla lycklig...

NOT...

Tack och lov kom chefen lagom till nio..
Och hämtade lite snacks, så vi kunde sälja på..
Och sedan kunde vi fylla upp efter stängning, så det blev en sen kväll..
Och hjärnan var så gott som bortkopplad när jag kom hem..

Så inatt sov vi på propavan..
En hyfsad natt faktiskt..
Och morgonen bjöd på melodikrysset som alltid med hjärtat..

Vi har faktiskt varit riktigt på hugget idag..
Först åkte julen ut med granen i spetsen..
Sedan åkte vi en tur till stan, min nya leksak fick ett snyggt fodral..
Behöver jag säga det..
Självklart ROSA!!!!

Sedan tog vi en sväng till telenor...
Alltid lättare att få prata med någon öga mot öga så att säga...
Och det hela slutade med att vi fick tre mobiler med oss hem, på köpet så att säga..
Det enda vi gjorde var att förnya befintliga abonnemang..

Och nu är det slappt och ledigt framför teven...
Lite mumsigt vin och snart morden i midsomer..
Är trött och tömd på energi, men massor har blivit gjort idag..
Jag är positiv..
Så positiv jag kan vara i alla fall..

Tulpanerna står vackra i en vas..
Nu vill vi ha vår, och tulpaner är vår för mig...
Antar att jag får vänta ett tag till på den..
Men nu är den förberedd..

Ha nu en riktigt mysig lördagkväll finaste vänner <3

/xoxo

Lite goda nyheter...

2012-01-05T14:27:00.000-08:00

Ja äntligen lite bra nyheter...
Har äntligen fått en tid med någon att prata med..
De ringde idag och första februari ska jag dit..

Skönt att veta att man inte behöver vänta så mycket längre..
Behöver väl visserligen en läkartid...
Men jag ska dit på måndag, får se vad vi kan göra åt det då..

Idag har jag tagit det extremt lugnt..
Bara softat i soffan, och trots allt kändes det ok..
Imorgon är det ju jobb som gäller hela dagen..
Så då behövde jag en lugn dag...

På lördag åker väl julen ut...
Granen barrar på fler än ett ställe om man säger så..

Hoppas ni haft en mysig trettondagsafton..

/xoxo

så här är vi nu...

2012-01-04T11:42:00.000-08:00

så smått börjar allt bli mer som vanligt..
vanligt och vanligt, men inkörda rutiner börjar mer återkomma..
det har varit upp och ned som det brukar..

just idag är det låg nivå på mig..
somnade kl 7 i morse och sov till 11..
ingen bra start på den här dagen och nu är jag nedbäddad i soffan med min gosiga filt..
rosa och luddig ifrån Chili..

men jag har jobbat på idag lite ändå..
lite bokföring, inventering och plockat i ordning några beställningar..
och så tränade jag lite hemma då, inte det bästa kan meddelas..
fick kramp i benen direkt och hade lite svårt att röra mig..

men det kände jag nästan innan..
så inte något större nederlag egentligen..
jag vet ju faktiskt varför det inte gick så bra..

imorgon ska jag egentligen till dagsjukvården..
men jag känner att jag behöver sova istället..
så jag stannar hemma, jag vet att jag avbokat många tider..
men så är det nu och ska jag vara ärlig vet jag fortfarande inte vad jag ska där och göra..

det går runt rätt mycket på mig i skallen..
och jag känner mig skakig i hela kroppen...
riktig tung ångest som bygger på stressen och oron...
jag känner henne så väl och är inte förvånad att hon har slagit ut mig igen..

men jag har som jag sagt tidigare något positivt att säga om varje dag..
jag är på väg dit i alla fall..

i måndags var jag på jobbet, och det är alltid en seger när man klarar jobbet..
i går ville jag inte gå upp, men det gjorde jag och jag jobbade lite hemifrån..
idag har jag också jobbat hemma..

..jag måste se detta som mina segrar och försöka att inte se hur låg jag är idag..

jag vet att jag har kommit en bra bit från där jag var i höstas..
cymbalta fungerar för mig och jag är inte lika deppig..
men det går upp och ned, och jag behöver väl mer hjälp för att bli mer stabil..
jag jobbar ju med mig själv varje dag, men ibland så vet jag inte mitt eget bästa..
ibland så fungerar det helt enkelt inte...

först och främst just nu behöver jag prata med en läkare..
lite förvånande att jag inte hört något sedan i november..
tabletterna jag fick fungerar ju inte och jag behöver kanske mer stesolid..
måste väl förmodligen ringa dem, för snart är mitt förråd slut..

jag behöver en säkerhet..
en säkerhet i tabletter som fungerar när det gäller..
för annars är jag inte helt trygg, speciellt inte på jobbet där jag behöver något som fungerar..

nu är det dags för lite goda scones med ost och marmelad..

ta hand om er finaste vänner..
ni är fantastiska och Tack för att ni finns i mitt liv..

/xoxo

Nyårsafton & Nyårsdagen..

2012-01-01T10:25:00.000-08:00

Nyårsaftonen inleddes som alla lördagar med melodikrysset..
efter en näst intill sömnlös natt var jag hiskeligt trött kan meddelas..
men det skulle dammsugas, strykas dukar och duka bord..

så man fick inte vara på latsidan precis..
och här är bordet dukat för fest..

..och nyårsmenyn...

förrätt:
toast skagen

varmrätt:
grillad lammstek med rotfruktsgratäng

dessert:
vit och mörk -chokladmousse med passions frukt

helt perfekt, och sista grillningen för 2011..
vi skålade in det nya året med en liten flaska lanson,
rosa champagne, antar att ingen är förvånad...

ville passa på att visa hur smarrig desserten såg ut..
och kan meddela att den var hur smarrig som helst...

och naturligtvis ville man avsluta året med lite klass..
så den dyra svarta kom fram ur garderoben..
nu när jag kan ha den igen så får man passa på..

***Gott nytt år alla finaste och hoppas ni hade en riktigt mysig nyårsafton***

.. och nu har vi börjat det nya året..
med en näst intill sömnlös natt igen..
känner mig lite seg idag kan jag meddela..

men jag har kommit upp ur sängen..
tagit en dusch och vattnat blommorna..
så det får ses som det positiva för årets första dag..

och imorgon ska jag vara på jobbet nästan hela dagen..

får bli lite propavan ikväll så man får sova lite..
efter tevemys i soffan..

hoppas ni får en mysig kväll vänner..

/xoxo

..nedräkningen kan börja..

2011-12-30T12:46:00.000-08:00

inför det nya året som snart är här..
imorgon när många av oss ger en massa löften..
sluta röka kanske, börja träna mer eller kanske rentav att lova att aldrig ge ett nyårslöfte,
för ofta klarar vi inte att hålla dem..

jag ska faktiskt ge ett nyårslöfte..
har faktiskt aldrig gjort det förut..
men 2012 ska jag lova mig själv att behandla mig lite mindre självkritiskt..
och försöka att ge mig lite andrum från mig själv..

låter kanske inte som något stort löfte..
men ni som följt min resa vet att det inte kommer att bli lätt..
men vid slutet av varje dag ska jag försöka att hitta något positivt..
om jag så bara gått upp ur sängen..

så lovar jag att mitt nya år ska se ut..
och jag ska försöka hitta tillbaka..
2012 ska bli bättre, kan knappast inte bli sämre än 2011...

så hur har julen varit annars..
hm nu börjar jag prata med mig själv..
skit samma..

..Min jul har varit bra faktiskt..
jag ska definitivt inte klaga, även om jag har vilat mycket..
men jag har varit med i alla fall..
alltid roligt att träffa familjen och umgås lite...
man har fått fina julklappar, trots att man inte önskat sig något..
ätit gott och mycket..

mycket choklad har det blivit kan jag erkänna..
både som man har fått och gjort själv..
men det är bara jul en gång..
så då måste man ändå få unna sig lite..

jag ska inte ljuga..
för då avslutar jag året på helt fel sätt..
naturligtvis har jag ågren över all choklad..
naturligtvis har jag tränat en aning för att göra av med det..
så är det..
några mil har det blivit de sista dagarna på cykeln..

så nästa år kommer jag nog att försöka hitta en träning som passar mig..
inte bara spinningen utan lite mer allsidig träning..
funderar lite på zumba, verkar kul...
vi får se vartåt det lutar..

så idag har vi haft fin besök ifrån Enköping..
Ulf var här en sväng innan han åkte hem..
alltid lika roligt att träffa honom..

sist vill jag bara säga..
att jag har fått den finaste utmärkelsen i år..
årets kämpe..

wow...
finaste Colleen gav mig den och det betyder oerhört mycket för mig..
hon har varit ett stort stöd för mig under hela året..
och hon är utan tvekan årets finaste allt..
utan dig skulle världen vara en riktigt tråkig plats..

DU ÄGER!!!

..och så till sist en riktig mysig nyårsafton till er alla..

...och ett riktigt gott nytt år, vad det än för med sig..

/xoxo

Dan före dagen...

2011-12-23T13:39:00.001-08:00

.. Som ett brev på posten slog det till igen..
Jag ska inte säga att det var väntat, för man hoppas...
Hoppas att energin på något sätt ändå hade kommit tillbaka..

Men i morse var allt helt slut..
Orkade knappt ta mig till frukostbordet..
Och mannen fick göra det sista själv idag...

Dålig sömn och tidig morgon gjorde väl sitt också...
Men när kroppen inte funkar så är det bara att lägga sig ned...
Kramper och darrningar som inte vill försvinna...
Ångesten är en riktigt "bitch"...
Kanske klarar jag mig i morgon, måste tro på det...

Så en klok vän sa till mig att man måste försöka att inte se till det som man INTE gör, utan det som man faktiskt har gjort...
Och hela veckan har jag faktiskt städat och pyntat och hunnit med att spinna, lägga in sill och göra sillsallad...

Och jag vet det sitter långt inne...
Men "heja" mig, jag har faktiskt gjort allt detta...

Och idag har vi åkt runt med ljus till de våra som inte längre finns hos oss och marsipangrisar till några av våra fina vänner...

Fam H. bjöd på te och mumsiga muffins när vi kom mitt i julstöket..
Och Micke lyckades vi haffa mitt på stan..

Sedan blev det final hemma hos finaste grannarna Lätt/Svensson som bjöd på glögg och pepparkaka mitt i deras julstökande...
Bordet var fint dekorerat inför morgondagen...
Tack som alltid för att man får komma och "störa"

Julklapparna är inslagna..
Lite mys i soffan...
Och i morgon är det julafton...
Och trots detta så blir det nog ändå ett melodikryss i morgon...

..en underbar jul till er alla finaste vänner :)

/xoxo

Skickat från min iPhone

snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken..

2011-12-21T03:25:00.000-08:00

dags att räkna ned med 3 dagar kvar till jul..
trodde aldrig, kunde aldrig se det hända..
men så gick det...

två dagar av pyntande och städ och julen har kommit även till det Dahlinska hemmet..
så länge jag går på utan att tänka..
bara styr mig mot det jag ska göra..
så har det faktiskt gått..

så fort man sätter sig ned så kommer tankarna..
stressen krypande och ångesten slår till..
men det är inte så mycket kvar..
lite mer pyntande och lite köksarbete..

ikväll jobbar jag för sista gången innan jul..
och vi har en storfilm på gång ikväll..
"the girl with the dragon tattoo"..
så det blir nog en del att göra..

och imorgon är det dags att pynta det sista..
klä granarna och lägga in lite sill...
får se vad jag orkar och ta ett steg i taget..
skulle vara tråkigt om det slog emot mig under julafton...

man får känna på det och lyssna på kroppen..
för julen handlar om familjen, gemenskapen och kärleken...
och då vill man vara sitt bästa jag..
åtminstone så bra man kan under omständigheterna..

Jag är hyfsat nöjd med de senaste dagarna..
jag har pressat mig själv mer än jag trodde var möjligt..
för skulle jag ha lagt allt på min älskade make..

nej hur skulle jag ha kunnat göra det..
då skulle mitt dåliga samvete ta kol på mig..
och det är aldrig bra...

så nu är det som det är och huset är fyllt av tomtar..
julmusiken strömmar ur högtalarna och ute är det vitt..

god jul på er vänner :)

/xoxo

fjärde advent och lite julgodis..

2011-12-18T12:27:00.000-08:00

japp det blev lite julgodis också..
mer att checka av på listan...

ingen julfest dock..
hela gårdagen gick i dimmans tecken..
och det var en riktigt jobbig dag..
sov mest i soffan, kroppen ville liksom inte vara med...

efter fredagens jobb så kraschade jag totalt..
men kan väl säga att mycket gick emot oss på jobbet..
skulle vilja säga att det gick Gremlins i maskineriet, om ni förstår vad jag menar..
men Fredrik räddade situationen riktigt bra..

men man blir helt slut när man kommer hem..
man har masken på sig när man är där..
men hemma så släpper man kontrollen och känner sig så tömd på energi att man bara blir tom till slut..
man orkar liksom inte bry sig om någonting...

men idag har vi gjort julgodis..
och det lägger vi på plussidan idag..
mumsiga rocky road, hasselnöts -praliner och chokladtryfflar med salt..

och mannen han hittade hjärtformade ischoklads -formar..
dock inte i rosa, men man får vara nöjd med det lilla..
och efter att ha penslat 20st formar med choklad på insidan,
så har man choklad på fler ställen än i formarna...
och att rulla nutella till små bollar...
inget jag kan rekommendera..
men ack så goda de blev...

så jag kan ibland..
när jag släpper lite på den hårda kontrollen..
så kan jag släppa på ångesten för en stund..
en liten stund, men det är allt som behövs just då..

vet inte när det händer igen..
men så är det ju med det mesta..

i veckan blir det julpynt för hela slanten..
lite inlagd sill, sillsallad och mannen gör skinkan..
julen kommer så småningom till oss också..

och nu är ju sista ljuset tänt..
och på lördag är det jul..

önskar alla en mysig vecka..
och njut av varje ögonblick..

och ett stort Grattis Håkan på 40-årsdagen!!

/xoxo

fredag och biojobb..

2011-12-16T02:38:00.000-08:00

då var man här igen..
en vecka har gått IGEN!!
och att förvänta sig att man kommer i julstämning..?
KNAPPAST!!

idag är en dålig dag..
händerna darrar och trycket över bröstet är värre än någonsin..
men vad kan jag göra..?
bara att bita ihop..
bygga upp en skyddsmur och försöka att inte börja gråta..

jag har upptäckt att jag gärna bygger murar omkring..
försöker spela en roll när andra ser..
låtsas som att mina problem inte spelar så stor roll..
kanske fixar jag det själv..??

men så fungerar det ju inte och jag vet det..
men det är lättare att sitta hemma ensam och släppa kontrollen..
än att låta andra se att man släpper kontrollen..

igår var jag på dagvården..
och vad ska man säga..
vi satt och tittade på varandra i en timme..
spelade yatzy och pratade om vädret..

och nu vet jag inte vad jag ska göra...
att sitta där två gånger i veckan är inte riktigt vad jag behöver..
och att se hur dåligt de flesta omkring mig mår..
gör att man bara vill springa därifrån..
och man mår ju inte direkt bättre..
man lider med dem..

och jag gick därifrån för jag kände att det var bättre att de fick prata av sig...
för jag hade redan låst mig och kände inte att jag var så prioriterad..
och nu känner man sig något övergiven igen..
vet inte om jag går dit mer..
de tyckte jag skulle ge det ett försök till..
vi får se...

det är tröttsamt..

imorgon är den traditionella julfesten..
men i år orkar jag inte..
önskar att det inte var så..
så många man inte träffat på länge..

SUCK!!

igår skrev vi klart alla våra julkort..
inga egna i år, bara köpekort nästan i alla fall..
inspirationen är helt borta...

snart dags för lunch innan jag ska iväg till jobbet..
och då vår volvo ballade ur igår, kommer mannen och hämtar mig..
det är alltid skönt att slippa köra själv..
som sagt mår jag inte bra så har jag svårt att fokusera..
och detta gäller även vid bilkörning, speciellt när det är mörkt..

hoppas ni får en bra helg finaste vänner :)

/xoxo

Lucia..

2011-12-13T12:59:00.000-08:00

jaha då kom Lucia också..
varför måste det gå så fort..

vill knappt inte blogga längre..
för det blir samma budskap gång på gång..

ja jag är deprimerad..
ja jag orkar inget, har ingen energi..
ja jag är en dålig människa för att jag knappt kommer upp ur soffan..
ja jag måste straffa mig själv för att bli påmind om hur dålig jag är..

så lyder budskapet..
dag in och dag ut...

och gårdagens "studiebesök"..
vet inte riktigt vad jag ska säga..

dagvården har olika aktiviteter varje dag i veckan..
målning, frågesport, promenader och liknande..
vet inte riktigt om det är min grej,
men jag tänker ge det ett försök,

vissa dagar har de så att man kan prata enskilt med någon efter en så kallad gruppsamling..

man måste vara där klockan nio och det ska ta typ två timmar..
och jag mår ju som värst på mornarna så vi får väl se hur det går..

men som sagt jag ger det en chans så får vi se..
jag får ju chansen att prata av mig i alla fall...

får hoppas att det blir lite bättre till våren..
då man har EN person att träffa, så man inte behöver gå igenom allt igen..

blir så trött på att gnälla om mitt eländiga liv..
men den här depressionen tar verkligen musten ur mig..
den suger ut allt som jag tycker om och gör allt så förbannat jobbigt..

man försöker att inte tycka synd om sig själv..
för många har det 1000 ggr värre och mår så mycket sämre än jag..
men när man ligger i sängen på morgonen och känner trycket över bröstet,
hur väggarna tränger ihop rummet och allt bara snurrar..
då tycker jag synd om mig själv faktiskt..

det är jobbigt med depressionen, mörkret som sluter sig om en som en svart dimma..
man blir trött bara av att försöka gå igenom den..
man ser ju inte vad som finns på andra sidan..

sova hjälper inte..
det är nästan som värst med mardrömmarna..
vad är verkligt och vad är dröm..

BLÄ!!!!

nu till dagens aktivitet..
ja tro det eller ej, jag var faktiskt med för en gångs skull..
och jag pratar naturligtvis om..

Pepparkakor..
efter mammas goda recept..
men inte lika tunna som hennes..

degen gjordes i söndags faktiskt..
och där fick vi hjälp av en gammal hederlig assistent..

mormors gamla assistent..
funkar klockrent...

så nu har vi bockat av en sak från listan..
och kanske blir det lite godis i helgen..
vi får se..
en dag i taget...

just nu kan jag inte se längre fram än kanske några timmar..
allt hänger på hur hårt det mörka pressar på och ger mig andrum eller inte..
i morgon är en annan dag och den kan jag inte oroa mig för nu..

nu oroar jag mig för natten..
vilka farhågor ska besöka mig inatt..
och hur ska jag få dem att släppa när jag vaknar..

mycket händer runt omkring..
men som vanligt hänger jag inte med..
står bredvid och ser på, ser mig själv förlora mig allt mer i depressionens klor..

jag vill julpyssla..
se framemot julen och allt mysigt man gör tillsammans med familj och vänner..
men just nu blir jag glad om jag orkar vara med alls..
vill inte att julen ska bli så där himla jobbig, för då minns man bara det..

man glömmer liksom allt det positiva..
och man kommer bara ihåg att man bröt ihop..
och jag vet att ju mer jag stressar över detta, desto större makt kommer det att ha..
och jag kommer att förlora kampen, eftersom det är det jag intalat mig själv..

SUCK!!!

så nu är det snart dags att sova..

hoppas ni haft en bra Lucia finaste vänner :)

/Å

lördagkväll..

2011-12-10T12:17:00.000-08:00

ja veckorna går..
fattar fortfarande inte att det bara är två veckor kvar till jul..
att vi faktiskt befinner oss i december..

det går för fort..
och jag har trillat av tåget för länge sedan..
hänger inte alls med...

som så många andra lördagar har vi löst melodikrysset på morgonen..
efter en nästan sömnlös natt...
och igår var det biojobb med finaste Fanny..
en riktig lugn fredagkväll..

förstår att folk höll sig hemma, för att slippa blåsa bort..
och sedan hade vi ju idolfinalen igår..
och väl hemma hann jag se vem som vann..

Amanda, så himla duktig och med sin egna unika stil..
hennes skiva ska jag bara köpa...

och annars rullar allt bara på..
mår inte bättre, snarare tvärtom...
men man måste hoppas att det blir bättre..
ska ju snart på "studiebesök"...
får se vart det leder, men utan någon att prata med så kommer jag inte orka..

julen är ju snart här och jag behöver..
ja vad behöver jag...
få slut på skiten jag håller på med..
förståelse för varför jag hamnar i psykos och bara går på som en zombie..

och jag vill inte fortsätta skada mig själv...
det måste bli ett slut...
för ärren försvinner inte, kommer alltid finnas kvar..
jag kommer alltid bli påmind om det..

SUCK!!!

så idag tog jag upp kampen med cykeln igen..
vann inte idag heller..
har svårt att få ned pulsen..
och det bränner i bröstet och allt känns bara piss..

när tar det slut egentligen..??

i en annan tid kanske..?
who knows..

/xoxo

så här är det just nu..

2011-12-07T14:33:00.000-08:00

dagsformen går från noll till minus 100 på fem minuter...
dagen börjar med att inse att livet är ett helvete..
dagen slutar med att jag inte orkat bry mig om någonting..

vad är det för liv...

jag fick ett "konstigt" telefonsamtal i morse..
jag måste säga konstigt för jag förstod inte poängen..

jag väntade ju på ett samtal från VUP..
och de ringde tidigt i morse, tog mig på sängen så att säga...
och vad har de då att säga...

hmmm,,
och detta är det konstiga i situationen...
jag är välkommen till dagvården på ett studiebesök på måndag..
studiebesök..???

hallå..
jag behöver prata med någon..
studiebesök..??
inget namn, ingenting, bara en tid..
Vad ska jag göra med ett studiebesök..

jag behöver prata..
jag behöver mediciner som hjälper, speciellt vid akuta fall..
jag behöver inte mer medicin som gör mig trött..
för trött är jag konstant ändå..
och helt tömd på energi..

varför händer detta nu..
vill bara överleva julen..

idag har vi faktiskt gjort våra julklappsinköp..
och nu kan jag bocka av det från min stresslista..
känns riktigt skönt att vi kom överens om att strunta i att köpa till varandra..
då behöver jag inte stressa iväg själv och hitta något bara för sakens skull..

och igår fick jag en trevlig överraskning på jobbet..
en rosa överraskning i form av en julblomma..
från finaste Jaana, som jag egentligen skulle jobbat med..
hoppas du mår bättre gumman..
Kärlek och en massa kramar..

nu är det dags att ta sin egensinniga kropp till sängen..
den gör som den vill och har lagt av för länge sedan..
att gå på Elins tar mer på krafterna än man tror..
men nu är det gjort...

god natt finaste vänner..

/xoxo

lite snö på taken..

2011-12-06T05:09:00.000-08:00

det har kommit lite snö trots allt,
frågan är bara om det får ligga kvar..
och om det kommer mera,
för det är inte mycket till snö för att vara i december..

ni som har följt min resa, vet att jag haft som mål..
att göra en sak om dagen och allt ut över det..
skulle vara någon typ av bonus..

tyvärr, så lever jag inte upp till det längre..

så här ligger det nämligen till..
visst jag har som mål att göra en sak om dagen,
men misslyckas jag med att göra andra saker,
så måste jag straffa mig själv..

och funkar inte gamla metoder..
så tar vi till lite nya..

igår var en typisk "nu trycker vi ned Åsa -dag"

först på listan att ringa VUP..
och det gjorde jag, satt och väntade 20min på att få komma fram,
och då var jag först i kön från början..
20min - inte lång väntan, men mycket kan hända i huvudet på 20min..
och jag gav nära på upp när jag kom fram..
och det jag fick reda på var..

nej jag var inte bortglömd..
någon skulle kontakta mig i veckan..
och han som jag pratade med skulle bli min kontakt i vår..
och hörde jag inget under veckan skulle jag ringa igen..

så då får vi börja om igen..
gå igenom allt igen..
och försöka få dem att förstå..
det var nog så jobbigt första gången..

men så var det gjort..
andra punkten skulle jag ha gjort i helgen egentligen,
men det fick bli uppskjutet..
dammsugningen..

så jag dammsög hela huset..
och efter det kände jag mig ganska trött..
men varför sluta här...

och nu gjorde jag det som jag absolut inte skulle ha gjort..
jag satte mig på cykeln..
och jag visste nästan innan att jag skulle förlora..

för jag gjorde det inte för att jag egentligen ville..
utan för att jag kände mig tvungen..
och ja pulsen var hög under hela passet...
och jag hade svårt att varva ned..

och då blir jag så arg på mig själv,
för då har jag ju misslyckats..
IGEN!!!

och ja jag vill skada mig..
ge mig själv för att jag är ett stort fiasko...

jag kan helt enkelt inte vara nöjd med det lilla jag gör..
och jag fortsätter som i en psykos där den negativa sidan regerar..
styr och ställer och talar om hur jävla förbannat värdelös man är..

och då är det väl så eller..??

Jag vet knappt längre vad som är upp eller ned..
vad som är dröm eller verklighet..
ärren ser jag tydligt..
men räcker det...

är det nog där..??

kan inte svara på det...
en balansgång mellan helvetet och en dräglig tillvaro..

vad är en dräglig tillvaro..?
att fungera normalt utan risk att skada sig själv..?
att gå upp med ett leende på läpparna och se fram emot en ny dag..
att bara låta allt ta sin tid och inte ge upp..?
att inte vara så himla rädd och ledsen..?

jag ska till jobbet ikväll..
är det det som allt kanske går ut på..
att gå till jobbet utan rädsla..
att inte ta för stort ansvar, utan bara göra det som ska göras..

jag orkar snart inte mer..
och snart är det jul...
har ingen koll på varken den ena eller andra..
ändå vet jag att vi har diskuterat det..
men det har liksom fallit bort..

hoppas bara jag inte faller bort..
utan kan vara med...

jag vill ju vara med..
vill tycka om julstöket och allt som hör till,
lika mycket som min man..
men just nu står vi långt ifrån varandra när det gäller jul..
och det är också jobbigt..

kommer jag någonsin att hamna rätt ?

/å

andra advent..

2011-12-04T09:19:00.000-08:00

Jag hade tänkt lova mig själv att inte skriva något i bloggen förrän jag hade något roligt att berätta,
utan all misär och tråkigheter..
men jag insåg snart att så här är mitt liv nu..

det finns inget roligt att skriva..
jag har sjunkit djupare ned än jag trodde det gick...
som i en sorts psykos, där man bara går på utan mening eller mål..

inga svar från VUP, och då måste jag ta mig i kragen att ringa dit..
det är svårt när man inte mår bra, att få folk att förstå..
att verkligen inte ge upp..

men ibland är det så lätt att ge upp,
att bara släppa allt och sluta..
sluta kämpa..
sluta andas...

när julen snart står inför dörren, växer kraven...
och hjärnan exploderar snart..
hoppas mannen är beredd..
för han kommer att få ta emot när allt raseras,,
och tro mig det kommer...

man hittar alltid nya vägar att skada sig själv..
när de gamla inte fungerar..

kan inte förklara varför jag vill skada mig,
men ibland gör vi saker som inte alltid är så logiska efteråt,
men kändes ok just då...

ärren kommer alltid att finnas kvar..
försvinner aldrig...

imorgon är jag ledig...
önskar jag fick ledigt från mig själv en stund..
att tankar och känslor inte vore som magneter som drar en åt olika håll..
tills man går sönder..
blir helt trasig...

en annan dag..

/å

Tandläkarbesök och nygamla jeans..

2011-11-30T12:00:00.000-08:00

Ja ett tandläkarbesök beställt...
nja..
om de hade fått som de velat så skulle jag varit där i augusti..

man kan väl säga att jag skjutit på det en aning..
för vem gillar att gå till tandläkaren..?
inte jag och dyrt brukar det vara också..

men jag blev faktiskt överraskad...
300 kr billigare än väntat och det kändes knappt när hon tog bort tandstenen..
Känns skönt att det är gjort och man behöver inte gå dit på något år...

så nu har vi kommit fram till sista november..
och inget telefonsamtal från VUP...
får väl ringa dit, för att inte veta är skit jobbigt..
man blir liksom lämnad åt sitt eget öde, och det har vi ju sett vad det leder till...

Kaos och än mer kaos...

och hur mycket mer kaos orkar jag med...
vet jag faktiskt inte..
och hur sugen är man på att börja om från början igen..

inte alls...

så vad gör jag...?

jag lägger ned en massa energi på att gå ned i vikt..
att hamna där igen...

alltså vad fan...?

kaos föder bara mer kaos...
och det värsta är att det faktiskt känns bra..

känns bra och bra, men ni vet vad jag menar..
vi har alla de där speciella jeansen, klänning eller annat..
som vi bara ska komma i en vacker dag..

ett mål med ett syfte..
att gå ned i vikt, börja träna eller helt enkelt byta livsstil..
jag har tappat några kilo.. Ok

och jag kommer i mina jeans slim fit...
och då är man lite nöjd...
med betoning på lite, kan bli mer eller..?

det får ju inte bli det...
det vet väl jag också...
men det är ju inte så att jag svälter eller slutat unna mig saker...
jag tänker bara lite mer på vad jag stoppar i mig...
och tränar lite också...

en evighetskamp utan slut måhända..
men jag försöker släppa lite för varje dag..
lite, lite grann så får vi se var vi hamnar sedan..

nu väntar lite vardagsmys med mitt hjärta..
som alltid finns vid min sida..
i nöd och lust, sjukdom och hälsa...
mest nöd och sjukdom...
men han har stannat vid min sida hela vägen och är den klippan som man kan luta sig emot..
hans kärlek har gjort mig starkare...

ta vara på alla era speciella ögonblick, de kommer inte tillbaks..
säg en extra gång "jag älskar dig" för imorgon kan det vara för sent...

Älskar er alla, familj och underbara vänner <3

/Åsa idag

ute i kylan igen..??

2011-11-29T13:37:00.000-08:00

Jag är jätte glad för hennes skull, att hon fått barn och så...
men det hade varit bra om jag fått veta det innan jag åkte till stan igår..
men jag hade tydligen försvunnit ur systemet..?

så nu är jag där igen..
vet inte vad som kommer att hända nu..
vem kommer jag att få träffa nu..
hon skrev upp mitt namn på en liten lapp med bokstäverna brådskande..
men kanske försvinner lappen lika lätt..
who knows??

det känns bokstavligen som om jag hamnat ute i blåsten..
utan kläder på..
och det är förbannat kallt...

när jag sedan kom hem igår, var vi utan värme..
så jag gick runt och tände en massa ljus för att få upp värmen igen..
den kom tillbaka senare, så ingen större skada....

och sedan var jag på jobbet med mysiga Caroline..
och vi gjorde en hel del nytta..
inte så mycket folk, men vi hade det riktigt bra ändå..
finaste Colleen var hemma med sin dotter...

var inte säker på hur den här dagen skulle bli..
om man siktar in sig på en sak man ska göra,
och sedan räknar allt annat som bonus..

ja då har jag tagit bonus -rekord i dag vänner...

dammsugit hela huset..
körde ett tufft spinningpass efteråt..
en skön dusch på det, sedan lite disk..
och en del tvätt efter det...

och sedan tänkte jag att då jag redan var trött och hade slut på energi..
så kunde jag ta mig an de zombiefierande rosa tabletterna..
eftersom allt ändå var gjort tänkte jag..

och nu mår jag piss igen..
mannen han snarkar bredvid..
han har sovit sedan halv nio...

får väl gå och lägga mig också..
finns inte så mycket annat att göra..

trött och less på skiten säger jag..
och inte nog med det imorgon ska jag till tandläkaren..
varken billigt eller speciellt trevligt...

förbannade skit..
vill slå huvudet i bordet och hoppas jag däckar..

God natt eller något liknade..

/å

första advent..

2011-11-27T09:19:00.000-08:00

ja så blev det visst ändå, även om man är med på det eller inte..
det blåser storm utanför fönstren och regnet smattrar mot rutan,
ingen snö så långt ögat kan nå..

stämningen infinner sig inte riktigt kan man säga,
inte ens det faktum att att stjärnorna lyser fint i fönstren,
gardinerna är uppsatta och det första ljuset tänt i adventsstaken...

och inte ens doften av saffran som sprider sig i huset,
efter mannens bak av saffranslängd med vit choklad..
och jag då hur delaktig har jag varit..??

inte alls och nu har jag kommit på vad de rosa tabletterna faktiskt gör..
de gör mig till en sömndrucken zombie, som stapplar fram..
ingen energi att ta mig upp ur soffan, så man kan väl säga att allt det jag vill bli av med,
det förstärker tabletterna... SUCK!!!

är så trött på tabletter hit och dit...
man blandar hit och dit och vet egentligen inte vad det gör mot kroppen,
man måste ju någonstans lita på att läkaren vet vad han skriver ut..
men kan man det...?

undrar....

jag vill ju bli av med krampen och få energi..
energi att orka leva varje dag..
energi att ge mina underbaraste vänner kärlek och omtanke...
energi att vara vaken och umgås med min familj och speciellt med min man..

min kropp den styrs inte av vad jag vill...
kanske saknas några kopplingar någonstans..
kanske måste jag bara stå ut...

men hur länge har jag inte stått ut..'
och ingenting händer..
jag ligger fortfarande här..
drömmer mardrömmar..
lever i Zombieland...

Mannen har pyntat allt inför advent...
och hur känns det egentligen..
för någon med stort kontrollbehov...
och som ser sig själv som totalt misslyckad..

herre gud, det är ju mitt jobb att ta hand om hemmet..
vad är min uppgift egentligen...
har jag någon uppgift, ska jag bara finna mig i det...

jag funkar ju inte så..
att leva på sparlåga..
på gränsen till dimman där allting är suddigt..
hatar det...
hatar mitt liv...
hatar mig...

en hel helg i soffläge...
och tro inte att jag inte försökt,
men energin är slut när man tagit sig nedför trappan,
och sedan måste man sätta sig och vila för att orka gå upp igen..

HALLÅ!!!

ge mig tillbaka mitt liv...
min glädje, min gnista..
för även om man spelar ut sin roll som man ska,
så tar den än mer energi än när man får vara sig själv..

kunna säga,
Hej, här är jag och jag mår faktiskt ganska bra..
skulle ge allt för att må ganska bra..
allt för att kunna se MIG igen..
nu ser jag bara ångesten...
ser bara allt det där jobbiga, kaotiska som numera är JAG...

för övrigt var det en hel del folk på bio i fredags..
och det blev både det ena och det andra att ta tag i...
några som roat sig med att boka upp platser så att ingen annan kan boka..
fattar inte hur korkad man är när man gör så...
men det finns folk till det mesta..

ett löfte bröts också i fredags..
som gjorde mig besviken och ledsen..
men man kan säga att det är mer än gottgjort...

fick också en liten present av finaste Colleen...
mysiga tofflar i...

just precis rosa..!!

och i morgon är det dags att jobba igen..
men skulle ju kunna tro att man blir utvilad av att inte göra något en hel helg,
men här är det precis tvärtom..
då man redan stressar för att man borde göra det och det..
och när man sedan inte orkar, så ligger det som en tung slöja över dig,
och det blir man knappast utvilad av...

får se hur utvilad jag blir..
med den enda medicinen som faktiskt gör det den ska..
propavanen som får mig att somna inom loppet av två timmar..

hoppas ni haft en bra första advent...

/xoxo

idag blev inte som planerat..

2011-11-24T11:04:00.000-08:00

första gången på ett tag nu som jag sovit i soffan, men så blev det..
varken tre eller sex stycken snygga tabletter kunde få mig att må bättre..
och ingen sömn, eller väldigt lite på det..

ja inte den bästa av mornar precis..
och jag hade en tid att passa, som dessvärre blev inställd..
hade nog behövt ett samtal..

men jag kunde inte somna om, så jag var vaken vid åttasnåret..
fick lite lugn på morgonen och kunde dricka min cappuccino..
och sedan skulle Mamsen komma och hämta mig och vi skulle ta en sväng på stan..

det blev ju lite senare än jag tänkt mig så det var en del folk på stan..
och mamsen skulle ha ett par stövlar, inte lätt att hitta rätt par kan jag meddela..
hon och jag har definitivt inte samma smak..

men hon hittade ett par riktigt snygga faktiskt på dna som hon till sist köpte..
sedan gick jag in i väskaffären och suktade lite över väskan jag skulle vilja ha..
men det blir nog inget mer än det, lite dyr... eller extremt dyr beroende på vem man frågar..

sedan kom lilla mamma på att hon ville ha en långärmad tjockare tunika..
och den fick inte vara som en vanlig jumper, inte för mönstrad, inte stickad, ja
listan kan göras lång där också..
och vi gick runt och kikade och till sist blev det..
tro det eller ej.. inte en tunika..
utan en snyggare tröja med guld invävt och som slutade i strax vid höften..

jag är bara glad att hon hittade något som inte var en blå eller grön tröja, med ränder..
och att mamma handlar till sig själv är också ganska unikt..
så på det hela taget en bra shoppingtur för henne..

jag blev bara så trött att jag inte kunde gå när jag skulle till frissan..
så det var skönt att sitta hos världens bästa Ida och få en frisyr igen...
även om det gråa syns mer nu, men det är bara att färga..

så trött efter dagens strapatser att jag däckade ned i soffan när jag kom hem..
har ont i hela kroppen, och snart väntas lite goda varma mackor..
och imorgon kommer bli en tuff dag på jobbet..
men jag är i alla fall snygg i håret..

förbannar tabletterna lite och hoppas få sova inatt,
annars blir det nog jobbigare i morgon än jag räknat med...
och då räknar jag med att det blir ganska kaotiskt och mycket folk...

tack mamsen för skjuts och sällskap idag..
och tack Ida för att toppen klippning..

sedan ett stort tack för alla snälla kommentarer, styrka och kramar ni skickar..
värmer i höstmörkret kan jag meddela..

kram finaste vänner och min älskade make <3

/xoxo

rosa hit och rosa dit..

2011-11-23T12:03:00.000-08:00

..men den lilla rosa tabletten vad gjorde den.. egentligen.
Ok jag tog 3st, fick ta upp till 6 och vad hände..??
ingenting, kände ingenting och kunde inte somna heller..

lite pissigt tycker jag med en tablett som är så snygg,
men ikväll då slår vi på stort och tar hela dosen..
då däckar jag väl och får en psykos eller nåt...

att det ska vara svårt att få rätt medicin..
och nu fick jag så lite utskrivet av stesolid
att jag inte känner att jag kan ta den heller när jag mår dåligt..
alltså hur svårt kan det vara..
jag behöver en tablett som hjälper nu!!!

kände redan i morse att det skulle bli en tung dag..
kroppen var inte riktigt min..
gick liksom på sparlåga som i en otäck dimma..
man ser liksom inte ordentligt
kanske abstinens från stesoliden eller dålig sömn eller biverkning av den nya rosa..
ja listan kan göras lång..

men trots att jag var sent uppe och mådde kaotiskt..
så har jag varit igång hela dagen faktiskt, borde ha vilat..
har tvättat, dammsugit, yogat och plockat med en order till webshopen..
och nu är jag trött i hjärnan, blir man trött i hjärnan??
skitsamma det är jag i alla fall...

och så fick jag precis läsa att grannen har fått något skit i ögat..
är det aldrig nog för den familjen säger jag..
blir så trött när de finaste vänner man känner bara drabbas av tråkigheter..
man vill finnas till för alla, bamse kramen Linda L. och en massa kärlek..

idag upptäckte jag en annan sak också när jag skulle tvätta Rosa..
Man MÅSTE dra igen dragkedjan helt..
för annars kära vänner lossar den och hej och hå..
går inte att stänga..

så nu har vi "the light pink one" på oss..
en julklapp till mig själv visserligen..
men vad gör man när det är sådant här väder..
och kylan äter upp en inifrån liksom, även om det kanske inte är så kallt ute..
men det gråa därute tränger liksom in i en och sätter sig på humöret..

jag tog ett beslut för morgondagen..
och nu ångrar jag mig..
varför gör man så..

jag låtsas att jag mår bättre än jag gör..
och bygger upp en fasad som inte är jag..
jag mår inte bättre av att jag känner mig som den sämsta dottern,
sämsta vännen, sämsta frun, sämsta systern... ja jag kan göra listan tusen gånger längre..
och just nu har jag inget att erbjuda någon..

ingen gnista kvar..
all ork är borta..
Jag är kanske borta också..
kanske aldrig kommer tillbaka..

inget är roligt..
allt bara händer och passerar förbi..
mitt liv går förbi mig, utan mig..
hur kan det vara så...

man ska ju leva, älska livet och bla.. bla..bla..
jag vill inte ha det här livet..
jag vill faktiskt inte vara mig..
och kanske vill jag inte vara en del av det här livet..

igen är vi där..
ser ingen ände på det..

hoppas det vänder snart..
hur länge har jag inte tänkt så och bara gått tillbaka..

Kommunicera säger min psykolog..
visst..
men hur.??
så svårt att sätta ord på känslor,
svårt att säga vad man vill utan att bli ifrågasatt och göra folk ledsna eller upprörda..

varför är jag så dålig på det..
måste ta reda på det, annars kommer jag förgöra mig själv..
och det vill jag inte...

hoppas ni är bättre på det vänner att kommunicera med varandra..
visserligen kan man leva nära varandra, men tankeläsare är ingen av oss..

ta aldrig varandra för givna...

/xoxo

tisdag..

2011-11-22T14:14:00.000-08:00

så då var man hemkommen från jobbet,
många vill se hur det går för Bella och Edward i Breaking Dawn..
måste ta mig tid att se den..
mannen är väl inte överförtjust, men kanske kan jag få med mig någon som är det..

inatt sov jag lite bättre med propavan,
men tyvärr kommer drömmarna som på beställning ändå..
ikväll ska jag testa de rosa och se hur de fungerar..
då jag börjar få slut på idéer...

imorgon ska jag inte göra något speciellt..
även om man känner att det börjar närma sig advent..
en massa att fixa och trixa med..

på torsdag blir det en tripp till frissan..
och fredag biojobb igen som vanligt..

men i min lilla värld är och blir ingenting som vanligt..
men vill hoppas och önskar..

att något i min värld inte alltid är belagt med skuld,
att jag kunde sänka mina krav så att de inte blir så kaotiska..
men det verkar vara så just nu..

och frustrationen växer..

man kan inte ta hem folk för då börjar jag städa
och får panik när det inte är kliniskt rent..
spelar ingen roll att man vet att folk inte bryr sig,
utan bara vill träffas...

och jag undviker fester..
undviker familj och vänner..
för jag klarar inte att bryta ihop framför dem..

hur ska då julen bli..
vet inte, men det kommer att bli tufft oavsett vad..

blir trött på mina känslor och överanalyserande..
men vem är jag egentligen utan det..
det är ju en del av mig..
men jag blir ju aldrig hel...
bara skärvor här och där..

SUCK!!

dags att testa lite rosa meds..

/å

vad hände här nu då..???

2011-11-21T10:29:00.000-08:00

hmmm..
fick som sagt ett telefonsamtal i morse,
av en läkare som visste mindre än jag..

"du hade bett om det här telefonsamtalet" ??
Ja men självklart vill jag att en läkare som inte jag inte känner,
som inte känner mig ska ringa upp mig för att kolla att min medicinering,
som han inte bestämt, fungerar bättre än den andra..

naturligtvis var det så jag ville ha det..!!!

HALLÅ!!
han visste inte ens vad jag hade för styrka på mina tabletter,
och när jag förklarade att krampen var jobbig för mig,
ja då fick jag nya tabletter utskrivna..
1-6tabletter får jag ta och jag ska försöka hitta rätt dos för mig..

inget av det här ville jag..
jag ville ha något som hjälper mig vid skarpt läge..
snabbt in och ingen tablett man ska vänja sig vid..

Vad är detta för skit..

det enda som talar för att den nya tabletten är för mig..
är att den är rosa, precis som jag..

kan inte bli fel eller..??

alltså vad trött jag blir på all skit..
så nu dags att mixa och matcha...

gillar inte att behöva äta en massa tabletter,
men någon gång kanske något lyckas..

who knows...

så nu gick vi två steg bakåt och ett framåt eller..??
det är standard just nu känns det som..

och att det snart är jul underlättar inte trycket i skallen precis..
julklappar, julpynt, pepparkakor, julgodis, julfest, julbord...
JUL JUL JUL...

får jag säga det..
BLÄ!!!

jag vill verkligen ta till mig allt det här..
jag har klarat det andra år, men nu...
pressen och stressen ökar...

och jag säger, som min man inte vill jag ska säga..
MEN JAG VILL INTE!!

det kommer att bli jul även om jag är med på det eller inte..
även om jag inte går på julfester och trängs i affärer...
för nu är jag inte där...
kanske inte hamnar där heller...

jag har tappat bort en bit av mig själv..

julen ska vara mysig..
inte ge ångest..
men panik uppstår..

hur kommer det att bli..
var ska vi vara..
vad ska vi köpa...
hur ska jag hitta min känsla igen..??

ge mig styrka..

så idag, har varit omvälvande..
känslosam..
och så hittade jag till råga på allt en julklapp till mig själv..

en guess -väska..
drömma kan man eller hur..

en annan julklapp redan inhandlad...

ja jag kunde inte låta bli..
älskar ju den jag har, så varför inte...

suck..
har jag nu blivit den där shopping galna igen..
varför ska allt handla om pengar..

blir man lyckligare med en massa pengar,
ju mer man handlar desto lyckligare ... eller??
snarare tvärtom skulle jag säga..

för allt jag handlar tänker jag en, två och tre gånger om jag verkligen behöver det..
sedan kommer jag hem och har ångest i alla fall..

så vem är jag nu..
spillror som inte passar ihop..
drömmar där jag alltid skadar mig själv..
är det där vi är..??

vet inte..
hoppas inte..

men stark är jag inte..
hel är jag inte..

en annan dag..
en annan tid..

/å

sängläge..

2011-11-20T11:33:00.000-08:00

det slår emot en som en vägg, när allt bara slutar fungera..
inte beredd,
totalt slut har jag tillbringat det mesta av dagen sovande i sängen..

det är ju helg och man vill umgås med sin man..
och så blir det så här..
blir så trött..

man ger upp känns det som...
och det vill jag inte..
men utan energi och ork..
vad kan man göra...

hade betydligt mer planer för dagen..
och nu är den snart slut,
och en vecka med ganska mycket i görningen..

och telefonsamtalet i morgon..
vet inte riktigt vad som kommer att hända..
men kan det bli värre,
andra mediciner eller högre doser..
den som lever får se...

ni hör säkert ifrån mig imorgon..
för er som hänger med i svängarna..

och till slut ett sorgligt farväl av allas vår Kurt Olsson

RIP Lasse Brandeby..

/å

helgledighet..

2011-11-19T11:08:00.000-08:00

om man inte räknar fredag dit vill säga,
för fredagar är som bekant biojobb -dagar..

nya biomater har vi fått,
riktigt fina och underlättar trycket på kassorna betydligt..
tyvärr går inte informationen ut till allmänheten så bra,
så de flesta vet inte om dem, men ju fler man visar desto mer brukar det ju spridas..

tyvärr fungerar inte allt så bra som de nya biomaterna,
men nya datorer är på gång, så vi får väl hålla alla tummar vi har..

jag har haft tuffa dagar, och de fortsätter..
sömnen och drömmarna spökar ju rätt mycket,
och samtal som rör upp så mycket känslor att man inte riktigt förstår vart de har gömt sig förut..

man hittar saker i sitt förflutna som skrämmer,
och det är inte lätt att få grepp om saker man inte riktigt förstår,
men man måste väl ge det tid antar jag..
men det är mycket stress i min kropp...

snart advent..
HALLÅ, hur gick det till..
10 plusgrader och ingen snö på långa vägar..

ok jag är inget fan av snö och vinter,
men det här grå, det äter på en inifrån..
även andra saker som tär på en..

vad händer när jag inte längre kan träffa min psykolog längre,
det är över ett halvårs väntetid på en ny..
men kanske kan jag få träffa en sjuksyster..
de kan ju också sina saker, men det underlättar ju inte när man inte vet..

när för mycket förändras så höjer sig stress och panik -nivån ganska rejält..
fasta rutiner som helt plötsligt bryts..

NO FAN of them at all

och på måndag ska en läkare ringa till mig..
som jag aldrig träffat och kolla upp hur medicineringen fungerar..
alltså, han vet väl inte vem jag är..
vad jag behöver och inte behöver..
och hur lätt är det att läsa av folk på telefonen..

Me no like this either

när är det nog egentligen..
tar skiten aldrig slut..
ska jag vara rädd att somna, för drömmarna skrämmer skiten ur mig,

ÄR DET DÄR VI HAR HAMNAT NU!!
tänk om det blir verklighet, för när man vaknar då är det verklighet..
då sitter man på golvet i hög av glasskärvor och skär sig själv..
och det är en massa blod överallt, nu snackar vi splatterfilm..

BLÄ...

men jag måste kämpa..
har jag något val, den halvan av mig får aldrig ta över..
och idag ännu en fight med spinningcykeln..

naturligtvis kan det alltid gå bättre,
men så skönt det är efteråt, en stund ska tilläggas..
innan adrenalinet lagt sig och tröttheten tar över..
och jaha soffläge igen...

efter att ha räddat taket från att börja brinna,
ett värmeljus som fick fnatt och började brinna lite varstans..

..så ska vi nu se på "så mycket bättre"
och mysa med lite vin och några ljus som inte brinner någon annanstans
än där det är meningen att de ska brinna..

mycket att tänka på..
såklart..

Tack för att Du tittar in i min värld!

/xoxo

Vampyrer i zombieland..

2011-11-17T10:45:00.000-08:00

så är det just nu, dagsformen är zombie av äkta rosa kvalité..
vampyrerna kommer som på beställning denna vecka..
onsdagens premiär av allas våra favoritvampyrer Bella och Edward..
och morgonens säsongstart av vampire diaries..

tyvärr så kommer inte "må bra"-känslan på beställning..
och i morse satt jag och analyserade det senaste mötet med min psykolog..
och vad insåg jag..
jo hennes mening, och igen överanalyserade jag situationen..

naturligtvis är vi på samma våglängd,
det gäller bara att höra allt som sägs och inte sålla ut och "göra om" vissa saker..
som jag ALLTID gör, för jag ser det mesta som ett påhopp..
och känner att jag måste försvara mig..
VARFÖR...

för att ingen kan vilja mitt bästa eller..
alla är ute efter att sätta dit mig..

jag vet naturligtvis att det inte är så..
men det är många känslor i omlopp..
och allt rörs upp igen och igen och igen..

vad kommer att bli kvar..
och kommer jag att acceptera det..
kommer jag att acceptera att vissa saker kan jag inte ändra på..

antagligen inte,
jag känner ju mig själv..
men jag måste bli hel..

nu är jag bara små fragment som inte håller ihop..
och jag vet inte hur jag ska få ihop mig själv..
det rör upp så mycket smärta och tårar..

Hur läker man sig själv..?
hur gör man när man är så trasig att ingenting hjälper..
jag blöder inuti..

det är svårt att sätta ord på hur det känns..
och jag vet att jag måste röra upp vissa saker..
saker som varit dolda så länge..
och JAG måste konfrontera min demoner..

finns ingen återvändo, om jag ska bli hel..
kanske inte frisk direkt,
men jag kan börja jobba bättre med mig själv om jag är hel..

livet är orättvist i många fall,
och ja jag tycker att det varit orättvist mot mig också..
jag tycker det och jag måste få tycka det..

även om så många andra mår så mycket sämre,
men det här är Jag och mitt "inte" liv, zombieland..

orkar inte och vill inte..
men jag biter ihop och försöker att inte explodera..
försöker ge mig själv lite tid..
men det verkar inte finnas nog med tid..

en annan dag, i en annan tid
kanske...?

/å

..och så var man där igen

2011-11-16T08:28:00.000-08:00

negativa tankar, för höga krav och hela huvudet kommer snart att explodera..
jag skulle fundera på någonting som min psykolog sa,
tills vi träffas igen imorgon..

och jag kan inte riktigt sätta ord på det hon vill veta,
för jag har inget svar,
och ärligt det gör mig lite arg faktiskt..

för helt plötsligt känner jag att vi kanske inte befinner oss på samma våglängd längre..
jag vet att hon vill hjälpa mig och att jag ska försöka se saker på ett nytt sätt..
och beta av mitt bagage, men vissa saker..
det blir bara för mycket och jag känner att hon kanske inte borde begära det av mig..
inte nu..
för jag orkar inte med den biten än..

jag kan inte ens ta upp den här än..
förrän jag är helt säker på vad jag känner och vill..
tankarna hamnar liksom huller om buller nedskrivet på andra ställen..
för just nu så smärtar det att läsa det...

känner kanske att jag borde kommit längre med mitt bagage..
men det har jag inte..
och kanske väntar jag på det där genombrottet..
den där aha -känslan man får när man äntligen har fattat något viktigt..

jag har för bråttom antagligen..
men snart måste jag ju få en annan psykolog..
och då börjar allt om från början igen..

BLÄ!!!!

så trött på skiten och igår ska vi inte prata om..
var så uppgiven när jag kom hem att jag fick gå och lägga mig..
kändes som den säkraste platsen att vara på..
då det enda jag kunde se framför mig var hur jag slog huvudet blodigt i väggen..
blir lite rädd när de tankarna dyker upp,
även om det numera är mer sällan..

idag..
ja efter att jag slocknade strax efter 21.00 igår,
inte av mig själv, utan nya mirakelmedicinen propavan..
sover oftast en hel natt utan avbrott..

kunde inte somna efter att mannen gått upp,
låg vaken en stund, men strax efter kl 6 gick jag ned och åt frukost.
har knappt gått upp en dag före 11 förut..

kan inte förneka att jag var lite trött,
men det är inget som inte en god kopp cappuccino kan råda bot på..

såg lite på teve, plockade i ordning lite tvätt
och sedan tog vi upp kampen med spinningcykeln igen..
lite tuffare och ännu tröttare..

sedan en härlig dusch,
och tvättade en maskin och diskade lite..

ja, man kan ju se det som vardagliga saker..
men JAG gjorde dem av mig själv..
och ser man tillbaka är det en stor grej för mig..

väntar på att mannen ska komma hem,
och kanske blir det lite vardagsmys ikväll..
skulle nog behöva det..

får se hur det går imorgon..
jag borde berätta för henne hur jag kände..
inte borde, jag ska berätta för henne vad jag kände..
annars är ju allting bortkastat..

SUCK!!!

kanske är jag bortkastad..
ingen att slösa energi på..
det är ju så jag ser på mig, så varför inte..?

önskar jag kunde se genom dimman..
önskar att livet inte vore en sådan balansgång..
önskar...

jag ger upp snart..
orkar inte hur mycket som helst..
och just nu känns det som om livet är emot mig..

/å

det går upp.. och sedan nedför med en smäll..

2011-11-15T02:08:00.000-08:00

jag vågar knappt säga att det går åt rätt håll..
för då verkar det som om jag faller med en väldans fart.
allt blir bara luddigt, gränsen mellan att må piss och bra, hårfin

det var biojobb igår med finaste Colleen..
inga konstigheter, inte mycket folk..
men jag ville bara kräkas på alltihop...

olja som läcker, lysrör som inte fungerar..
biomat som inte fungerar och då står 2st nya på plats inplastade..
och alla vet väl vilken premiär som stundar inatt..

breaking dawn del 1 ur, sista delen av twillight -sagan..
och man skulle ju önska att saker och ting skulle fungera..
och man förstår ju kundernas frustration, men vad ska man göra..
man gör ju så gott man kan, men man tar allting på får stort allvar egentligen..
eller hur var det nu..

man kan ju låtsas att man inte bryr sig..
lägga skulden någon annanstans..
man kan frånsäga sig ansvaret..
men hur skulle det se ut, jag har inte lyckats..

SUCK!!!

önskar också att drömmarna inte vore så verkliga..
och att jag får SOVA!!!

jag är trött för jämnan och energilös..
varje kraftansträngning gör mig nästan till ett kolli..
och jag behöver verkligen röra på mig..

ska väl försöka med ett spinningpass här i veckan igen..
och hoppas att vi kan fortsätta vara kompisar..
får ibland är det svårt att komma överens med sina träningsredskap..
de kan ofta få en att känna "jag kan bättre än så här" eller
"förra veckan klarade jag ju så mycket mer"..

men man ska lyssna till kroppen..
för allmäntillståndet talar om för dig var du befinner dig..
och det är det du ska lyssna på inte, vad du klarade förra veckan..

men hur många gör det..??
jag har struntat i det så många gånger..
men då har jag också fått betala ett högt pris för det..

just nu är jag inte kompis med livet..
men vad ska man göra..??

jag gråter lite och sedan får vi se om det blir bättre..
troligtvis inte..
men tårarna de kommer ändå..

/å

Fars dag..

2011-11-13T11:08:00.000-08:00

ett litet ljus brinner på kyrkogården..
skulle gett vad som helst för att få höra hans röst, försöker febrilt hitta den någonstans däruppe bland dammiga bokhyllor, skitiga golv och ett allmänt kaos..
jag vill tro att ljuset gör skillnad, att han ser det och vet att mina tankar finns hos honom..

naturligtvis ett stort grattis till er andra underbara pappor därute..

var hemma hos svärfar med lite godis,
lakrits ska det vara så klart..
lite mumsig äppelkaka fick vi och en liten pratstund..
det var ingen lakrits i äppelkakan för er som undrar..

igår när vi såg "så mycket bättre" som är ett väldigt uppskattat program här hemma,
och när Laleh uppträdde, ja vad ska man säga allt hon gör blir till guld typ..
men det var inte dit jag ville komma, utan låten hon hade valt..

Jasons alias Timbukto låt "alla vill till himlen, men få vill ju dö"..
alltså jag tänker så här, vill man inte dö just för att komma dit..
alltså vad man än tror händer efter döden så vill man ju tro att man ska träffa alla man förlorat,
och kan då inte det var en anledning till att man just vill dö..
jag vet inte, men ibland tänker jag lite knasigt..
så häng inte upp er för mycket på det nu bara...

för övrigt, om vi bortser från idag,
så mår jag nog lite bättre, åtminstone säger min man att han märker stor skillnad..
jag är ju pessimist och märker inga stora skillnader, men kanske några små..

jag har börjat läsa igen...
jag har börjat skriva igen..
och igår ni som var här vet att jag började träna igen..

kanske har det varit en vecka med lite mycket aktivitet,
och därför jag inte kom upp helt ordentligt och har varit helt slut idag,
kan naturligtvis bero på att det är fars dag också,
många känslor i omlopp...

eller så mår jag bara piss.
PUNKT!

hursomhelst, nästa vecka blir nog något lugnare..
hoppas ni alla får en bra vecka..

/xoxo

fortsatt helg..

2011-11-12T15:31:00.000-08:00

visste inte riktigt hur det skulle bli idag,
sömnen som ni vet spökar ju för mig, vaknar varannan timme..
inte alltid mardrömmar, men man befinner sig i något parallellt universium
och vet inte vad som är vad..

nu har jag läst ut Issas bok Verklighetsprojektet som finns att köpa på bokus,
och jag gillade den skarpt, min första bok på evigheter och jag är stolt att jag kunde hålla fokus,
för ibland blir allt så okontrollerat dimmigt..

det blev melodikrysset i morse, gick bättre än förra veckan..
HURRA för oss!!

sedan skulle Linda komma över, tyvärr blev det ingen fika..
men det skulle vi ta nästa vecka..
ser framemot det, bara tjöta av sig lite skit och så..

Fick våra nya ljusstakar om ni kommer ihåg, kommer bild på dem senare..
lite besviken på ljusen dock, som trots allt kostar nästan 15kr/st och det ena
dränkte sig själv och dog ut, två höll ut..
men lite besviken måste jag säga att jag är...

hjärtat mitt har röjt ute i vårt förråd idag och fått slängt en massa skit
och ställt in en gammal hylla från posten som mamma hade i sitt garage innan hon flyttade,
han hivade även ut en gammal frysbox, en helt dagsverke kan man väl säga..
inte konstigt att han drar timmerstockar här bredvid..

Jag har tagit upp kampen igen..
med spinningcykeln..
tog det lite lugnare, men det gick väl ok
kan alltid gå bättre så är det ju..
var lite darrig efteråt, och kommer förmodligen ha ganska kraftig träningsvärk..
men vill man vara fin...
ja ni vet hur det går..

hoppas ni alla haft en fin lördag,
här har dimman inte lyft på hela dagen..
man känner att vintern är på väg..

/sov gott och ta hand om er var ni än är och vad ni än gör
xoxo

helg..

2011-11-11T14:25:00.000-08:00

man säger att tiden bara rinner iväg,
men ibland står den faktiskt helt stilla..
ett litet ögonblick och allt bara stannar upp..

visst känns det så ibland..
mitt ögonblick var den 7:e augusti 2004..
då min vilsna själ fann sin drömprins..
och han sa "JA"...

det var mitt ögonblick då världen stod helt stilla..

sedan när jag fick veta att min pappa dött..
då stannade tiden i min värld..
och ingenting skulle mer bli som förut..

så är det..
man har sina ögonblick, då tiden faktiskt står still..
då man hör sina egna andetag som i ett vakuum..

nu har jag filosoferat klart för ikväll..
och låt oss se vart kvällen har lett oss..

trodde det värsta om jobbet ikväll,
väntade mig kaos..
men ingenting...

hade en jätteskön och trevlig kväll tillsammans med Cecilia..
inga arga besökare och alla kom in i tid..
skönt med sådana fredagar, mer sånt säger jag..

så trots att jag sovit med propavan gick arbetet utmärkt..
och jag lyckades till och med dammsuga lite hemma,
och jag började på Isabellas bok "verklighetsprojektet" har snart läst ut den..

Hon kan skriva den tösen..
inte konstigt hon fick lilla augustpriset...
kommer förmodligen bli mer priser om hon fortsätter att skriva..

själv blir jag inspirerad att ta upp mitt eget skrivande..
älskar ju att skriva..
och har länge haft drömmar om att ge ut en bok..

den som lever får se...

imorgon...
Melodikrysset, hoppas det går bättre än sist,
då var vi riktigt dåliga...

puss och kram vänner..
och krama varandra i trafiken...

/kärlek och tack för ordet

sova...

2011-11-10T11:53:00.000-08:00

ja vad ska man säga om läget..
ingen sömlös natt i alla fall, även om jag var lite orolig ett tag..
men efter en stund på spikmattan så däckade jag totalt..

skönt, utvilad och lite trött..
men jag är ju å andra sidan trött jämnt,
så skillnaden är inte alltför stor..

idag fick jag en bok på posten som jag är mer än sugen på att dyka in i..
Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson..

extra spännande då man har haft äran att träffa henne,
och faktiskt jobbat ihop med henne, nu väntar bara en liten signatur i den också..

ska man summera dagen så har den över lag faktiskt varit ok..
jag har fungerat..
tvättat både stor och lill-rosa..

varit hos doktorn..
bara för att säga att jag fått ny läkare och hjälp på närmare håll,
känns som att säga hej då till en gammal vän...
men jag var välkommen tillbaka om det skulle krisa..

så hur är läget egentligen..
frågar man mannen så säger han att han märker en skillnad..
och jag kan väl känna en viss skillnad..
men i vissa situationer så fungerar jag inte..

vissa tankar dyker upp mer sällan..
medan andra nya dyker upp istället..

man gör ju så gott man kan..
och jag tänkte försöka komma igång med spinningen till helgen också..
och nästa vecka är lite lugnare..
så jag kan börja jobba lite med mig själv..

nu har det mest handlat om att sova eller inte..
att vara orkeslös, deppig och trött..
kramp i hela kroppen och inte röra sig mer än nödvändigt..

men alla bitarna måste falla på plats..
en bit i taget..
ett litet steg och vägra ge upp..

snart kommer väl snön också..
så det är bara att förbereda sig..
inte kompis med vinter, kyla och halka precis..

men vem är jag kompis med egentligen ??
ångesten, depressionen, ???

imorgon kväll vankas det biojobb..
med goaste lilla Cecilia..
kommer att bli en lite speciell kväll, då alla våra priser och menyer ska höjas..
och biomaten som inte fungerar..
kommer att bli spännande, kaotiskt...
som en vanlig dag på bion..

det gäller bara att inte ta åt sig..
för det är ju inte vårt fel..
och sedan att lämna problemen där de hör hemma..
Just på bion...

det kommer väl att gå så där..
som allt annat när det gäller mig..
men så är det..

ibland är det svårt att älska livet..
för vissa prövningar vill man inte gå igenom..
och det är svårt att älska sig själv..
speciellt när man inte mår bra..
och fokus ligger på allt som man misslyckas med..
och det är ju massor..
för man har redan satt ribban så högt för att man just ska..

MISSLYCKAS!!

det är svårt det där..
och jag gör det aldrig lätt för mig..
en dag kanske jag kan acceptera mig själv..
men det är en lång väg dit än, och det är något jag måste jobba på...

Tack för ordet idag och ett stort..

GRATTIS TILL EDVIN PÅ 5ÅRSDAGEN!!!

sover gott med meds ikväll också..
så om ni går på bion imorgon så vet ni vad ni har att vänta..
Skämt åsido..

skönt att få nattsömnen orubbad i alla fall och kanske vem vet..
blir det lättare att bemöta alla arga kunder som inte kan acceptera våra priser eller att biomaten inte fungerar, för det kommer att vara några sådana imorgon kan jag garantera..

ha nu en fortsatt skön torsdagskväll underbara vänner som tittat in hos mig

/xoxo

Kommunikation och sömnlösa nätter

2011-11-09T08:04:00.000-08:00

har egentligen ingenting med varandra att göra..
men är ändå vad det här inlägget kommer att handla om..

just nu har mina sömnproblem tagit över mitt liv känns det som.
Vet inte om det var att jag började tänka en hel del efter föreläsningen igår,
eller för att vi ska ha schemamöte ikväll..
ni som följt min resa vet att detta inte är det roligaste jag vet precis..

hur som helst så har min natt varit en aning jobbig,
för att uttrycka det milt..

jag skyller inte på att mannen snarkade för högt, för så himla farligt var det inte..
visst snarkade han, men det har varit mycket värre..
nej så illa var det inte..

jag gick igenom alla mina sömnappar utan att kunna komma till ro..
tankarna for runt i huvudet på mig, vi snackar inte om tennis,
nej nu snackar vi pingismatch på högsta nivå...

jag kan inte direkt säga något specifikt..
utan det handlade om allt som hänt, som förmodligen kommer att hända
och som man inte kan förändra eller göra något åt..
det handlade om jobbet, mötet, chefen och alla som jobbar där,
handlade om mamma, brorsan och alla runtomkring mig..

och ja att somna..
hm inte direkt..
när klockan var halv fem gick jag upp..

Huvudvärk och törstig...
gick ned i köket och mannen kom efter och undrade vad som var fel..
jag förklarade för honom, tror jag i alla fall för han gick och lade sig igen..
och jag...
jag plockade ur diskmaskinen..

sedan gick jag upp och lade mig..
tittade efter skuggor i taket tills hans klocka ringde och han gick upp..
somnade väl någon gång när han åkte iväg till jobbet..

så till sist 3 och en halv timmes sömn..
det har liksom gått i slow motion i dag kan man säga..
ett besök hos min psykolog och sedan mötte jag Marjo på stan,
har inte sett henne på evigheter fick en värmande kram av henne..

sedan hem och fram med datorn,
för efter mötet så tror jag inte jag kommer orka blogga..
nu eller aldrig typ..

så till huvudämnet egentligen..
KOMMUNIKATION!!

att det ska var så himla svårt att säga det man vill..
vissa har absolut inga problem och jag avundas dem faktiskt..
visst ibland kan det kanske vara bra att hålla inne vissa saker, som blir svåra att ångra..
men att inte kommunicera alls det är värre, för man vet ju ingenting..!!

jag är lite sådan, som har svårt att kommunicera..
bara för att jag och hjärtat redan gått igenom allt det här förut,
så tror jag att han ska kunna tolka mig utan att jag behöver säga något..

och säg något förhållande som fungerar så..
INGET..!!

så jag måste lära mig att försöka säga saker på rätt sätt,
svårt kanske på rätt sätt, men prata det både behöver och måste jag..
hur ska det annars fungera..

folk kan ju inte gissa hur man mår,
om man inget säger..

och tyvärr kan man uppfattas som tvär, när man kanske bara känner sig missförstådd..

ett tydligt exempel var igår när vi skulle på föreläsningen..
mamma hade beställt våra biljetter, till mig och mannen och henne och en väninna..
och jag trodde ju att vi skulle gå tillsammans då..

men igår visade sig att det var inte riktigt fallet..
mamma blev hämtad av sin väninna och jag åkte med mannen..
och vi satt långt bak för att slippa allt folk..
medan mamma och hennes väninna satt långt fram..

mamma frågade om vi skulle sitta alla ihop för min skull..
men jag snäste nog av henne lite mer än jag tänkt och sa att sitt du där framme,
så sitter vi här i bak..

för mamma handlade det om min ångest och göra det lättare för mig,
och för mig handlade det mer om att umgås och sitta tillsammans och lyssna..

men när man inte kommunicerar så blir det så här tyvärr..
och man vill ju inte ha det så..
man vill inte uppfattas som tvär och sur..
för sådan är jag inte..
åtminstone så tror jag inte det..

likadant är det på jobbet..
kommunikation som inte fungerar..
och det blir kaos..
mer kaos än vad man klarar, då man har sin beskärda del ändå..

ska sova gott i natt..
proppad med sömntabletter..
för jag orkar faktiskt inte tänka mer..

en dag i taget
en natt i taget
en förändring tar tid
ge det tid annars trillar man tillbaka

Tack för ordet och lycka till med träningen Therese :)

/xoxo

att acceptera förändringar..

2011-11-08T12:58:00.000-08:00

Det är inte lätt alla gånger..
och vi försöker hålla oss fast vid
"så har det alltid varit och varför förändra något som alltid har fungerat"

men jag undrar är det så..??
fungerar det verkligen när allt går på rutin..
man låter allt rulla på och åren går och plötsligt vaknar du upp och halva livet har gått..

ja jag fick en tankeställare på föreläsningen vi var på idag.
det var på många sätt ett litet uppvaknande, samtidigt som man kände igen mycket..

Håkan Andersson gör föreläsningar genom sensus..
han är psykolog och har haft många föreläsningar..
väldigt duktig, man fick sig några härliga skratt,
samtidigt som man började tänka på sin egen situation rätt mycket

livet är föränderligt så är det bara..
och mycket kan vi inte kontrollera..
det bara händer..

och vad gör vi..
vi oroar oss för sådant som kanske kommer att hända..
vi är livrädda för sådant som vi inte har kontroll på..
men olyckliga hemska saker händer..

människor vi älskar dör ifrån oss,
och det finns ingenting vi kan göra åt det..
vi kan inte kontrollera döden..

tillslut så fastnar man i katastroftänkandet och tänker att varje situation leder till döden..
så fort du går utanför dörren kan du bli påkörd..
åker du flygplan så kommer det att störta..

vem orkar leva så här..??
det är förbannat jobbigt kan jag säga..

jag är inte rädd för min egen död..
den kommer det vet jag..
men alla andra runt omkring mig..

man kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara..
men ändå har man gått igenom sin beskärda del av förluster och överlevt..
men inga fler..
NEJ!!

jag är inte Gud och kan bestämma det,
men jag skulle inte klara det..

det är svårt med förändringar, små som stora..
men utan dem så står man ju kvar på samma ställe och trampar.
ett litet steg i taget och man är på rätt väg..

att älska livet är svårt och tufft..
att älska sig själv är ett helvete
att se sig själv som andra gör är nog det svåraste,
men det är en bit på vägen..

och kanske kommer man ut som en hel människa..
som kan andas, leva..
kanske finns det hopp för mig..

som sagt ett litet steg i taget..
och kärlek till er alla som lyssnar..
och ger mig ett själ att orka fortsätta..

TACK!!!

/xoxo

ny vecka..

2011-11-07T06:27:00.000-08:00

det är konstigt hur hjärnan kan spela en stora spratt ibland..
nästan som om man lever i någon sorts illusion..

idag när jag satt i väntrummet och väntade på min psykolog,
så hade jag blicken ned i golvet, allt för att slippa någons blick..
ja ni vet ju hur det går...

och då såg jag en massa rödbruna fläckar..
genast så går tankarna till att någon har suttit här och skurit sig..
någon har kanske suttit precis där jag sitter och försökt ta livet av sig..
och helt plötsligt såg jag mig själv framför mig, med avskurna handleder..

alltså hur kommer det sig..??
varför så självdestruktiv...??
och varför kan inte fläckarna få vara intorkad lera..??

hjärnspöken..
kan man beskriva det på något annat sätt..

JA JAG BEHÖVER SOVA!!!!!
utan avbrott, för hjärnan är ur funktion när det gäller att sålla bort vissa saker,..
saker som jag inte behöver gå och tänka på..

det har gått en hel helg utan att jag kommit upp ur soffan..
och nu kommer en vecka med en hel del aktiviteter...

biojobb ikväll..
och då har jag lovat mig själv att jag ska försöka tagga ned lite..
det är inte mitt ansvar att saker och ting ska fungera..
det är inte bara jag som jobbar där...
får se hur det går..??

imorgon kväll ska vi faktiskt gå på en föreläsning på Valhall,
anordnad av sensus..
det ska bli spännande samtidigt som det känns jobbigt med en massa folk..

blir att sova med propavan inatt...
så att batterierna får lite mer energi..

önskar bara att kroppen inte var så motsträvig..
så mycket mer jag vill att den ska orka..
men den säger ifrån så fort man gör någonting..

och jag vill börja träna igen..
få igång mig själv..
men det verkar långt borta just nu..

en annan tid..

/xoxo

Alla helgons dag..

2011-11-05T11:58:00.000-07:00

Ett besök på kyrkogården,
alla ljusen som lyser upp den..
så vackert..

ett ljus för varje ängel som inte längre finns hos oss,
men ljuset står för hopp och man vill hoppas och tro..
att det gör skillnad..

att varje tanke på en familjemedlem som inte längre finns hos oss,
någonstans ändå ska nå fram,
och vart än själen tar vägen så ser den alla vackra ljus..
och vet att där finns många som inte glömt..

aldrig kommer att glömma..

jag har varit nere hela dagen och inte orkat,..
kanske just för att besöket på kyrkogården rör upp så mycket,
man känner saknad och sorg..

men samtidigt är det faktiskt rofyllt med alla ljusen,
och man blir trots allt lite varm i själen..

respekten för de som inte längre går på vår jord,
som är änglar och följer oss i våra tankar och minnen...

Vila i frid pappa

farmor & farfar,
mormor & morfar,
faster..

tack för ordet idag och skänk en tanke till era egna änglar..

/xoxo

ledig fredag..

2011-11-04T13:30:00.000-07:00

så skönt att få sova ut, visserligen inte helt av mig själv men ändå..
Tack Cathrine för att jag fick den här dagen att vila upp mig på,
det var verkligen vad jag behövde..

och som sagt idag har jag bara myst med "barnen" i soffan..
och faktiskt inte tänkt så mycket på jobbet..
så kanske har jag lärt mig att jag behöver vila ibland,
och att detta faktiskt kan vara berättigat..

jag hade ju tänkt läsa lite idag,
men jag var väldigt dåsig på morgonen,
så jag kände att det inte var rätt dag att försöka få orden att vara still i en bok..

trots att jag var dåsig och trött så gjorde jag alla mina rutin grejer på morgonen..
skillnaden från igår,
tom kaffekopp på diskbänken..
ingen tvätt idag..
men jag tog in posten och bäddade sängarna..
banala grejer kanske,
men när man inte funkar så blir banala saker riktigt tokjobbiga att göra..

nu tittar vi på idol..
och allvarligt min favorit var rätt kass idag..
Molly, hon har alltid varit min favorit men idag..

VAD HÄNDE...
hon är ju så himla duktig..
hoppas hon får vara kvar...

spelar lite wordfeud under tiden också,
det är det som håller hjärnan igång,
när inget annat funkar...

vill också tacka Håkan och Linda för vår nya kontorsstol,
har inte sett den än eller provsuttit den,
men en pinnstol hade varit bättre än den vi har idag..

blir att lägga sig tidigt ikväll känns det som,
och städningen i morgon,
ja det får nog bli hjärtats jobb..
kroppen säger nej..

behöver sova,
behöver...

nog med det..
hoppas ni som kämpar imorgon förstår..

Kramar en något dimmig Åsa ikväll
/xoxo

grått och mera grått..

2011-11-03T12:58:00.000-07:00

det är inte bara i håret som det gråa invaderar..
utan ser man ut så tränger det gråa nästan in i själen på en..

man vill inte mycket..
man orkar inte mycket...
men mötet med psykologen är det viktigaste för mig i veckan..
så JAG måste upp...

men i morse var det grått..
och verkligheten lika grå som drömmen..
vad var vad nu egentligen...

rutiner som följs varje morgon..
och ja det funkar för mig..
bryts det..
ja då står jag där och ser mig förbryllad omkring och vet inte var jag är..

tänkte att jag skulle försöka tvätta lite idag..
tanken var där hela morgonen..
och lite smått förvånad blev jag då jag upptäckte att jag ställt min urdruckna kaffekopp på diskmaskinen när jag kom in i tvättstugan...

hm...

ja det fungerar inte alltid som man tänkt sig..
och imorgon ska jag försöka börja läsa lite..
kanske..
om jag nu kan koppla bort de där tankarna..

frågade mitt hjärta idag hur han tycker att jag verkar må..
om han märkt någon förändring..

det går upp och ned hela tiden..
försöker väl vänja mig vid de nya tabletterna...

kroppen är dock inte min..
det är inte jag som styr den..
jag vill så mycket mer med den..
men den orkar inte..

behöver sova...
behöver få tillbaka energin..
behöver bli mig själv..

fast...
vem är jag då egentligen..
hur är JAG, när jag är jag..

den frågan kan man ju ställa sig..
för ärligt..
vet inte vem jag var eller vem jag kommer att bli..
kanske tar det aldrig slut...

kanske är det så här jag kommer att vara..
kommer jag att kunna leva med det..
förmodligen inte..

men en dag i taget..

/å

dreamreality...

2011-11-02T12:40:00.000-07:00

ja just nu är gränsen ganska hårfin..
mellan dröm och verklighet..

då pratar jag inte drömmar om sådant jag önskar eller vill..
inte heller sköna drömmar om natten...

utan i mina morbida drömmar springer man omkring i labyrinter..
jagad av något man inte kan se..
när det hinner ikapp dig ser du dig själv i spegeln...

man vaknar upp till någon absurd verklighet där drömmen fortfarande finns kvar..
man minns inte om det är verklighet eller dröm..
hände det där, sa jag det där eller var det bara en dröm..

och i drömmen kommer verkligheten ikapp dig..
dina värsta farhågor blir plötsligt besannade,
och där i spillrorna av ditt forna jag sitter ett barn..

barnet är JAG..
jag behöver hjälp..
någon som får mig att gå i rätt riktning..
Jag gråter för ingen är där..

ensam mitt i allt och ingen väg ut..
och man vaknar upp och allt känns likadant..

vad hände..
krossat glas, spillrorna av din själ..
ditt liv i någon annans händer..
men det är dina händer..
tårarna rinner nedför kinden..
orkar inte mer..

inte ens propavanen tar bort det..
vad ska jag göra..

drömmar som förgör, krossar..
var är alla fina regnbågar, hästar och allt vackert..
varför är mitt drömlandskap en mardröm gjord av labyrinter..
att inte hitta ut..

varför...??

Har inte rest mig upp från soffan idag..
så det finns ingenting att berätta..

kanske behövde jag det..
men så känns det inte..
kan inte känna det..

jag ligger ju jämnt...

kanske drömmer jag just nu..
ber om ursäkt i så fall för då hänger väl ingenting ihop..
men gör det någonsin det..

vet inte om jag kommer sova inatt..
kanske lika bra att vara vaken..
för då är jag väl här i verkligheten eller..??

ni är tålmodiga som orkar följa mig,
och jag är glad att ni gör det för jag har svårt att säga hur jag mår,
men lättare att skriva om det...

man skriver om sitt innersta och att veta att ni kommer in till min galna värld..
det betyder mycket för mig..

NI är VIKTIGA för mig, glöm aldrig det..

KÄRLEK till er...

/å

..då var det dags igen..

2011-11-01T13:35:00.000-07:00

Känns som om jag inte sovit ordentligt på flera veckor..
dålig sömn och frossa på det, ingen höjdarkombination som ni förstår..

och igår ska vi inte prata om...

jag vet att jag sitter här idag och kan skriva om det..
men när jag var där igår på jobbet i över 8h,
och hann knappt sitta i fem minuter då var det kaos och jag hade verkligen svårt att dölja hur jävla dåligt jag mådde och hur gärna jag ville därifrån..

när händerna var som värst fick jag dricka med ett sugrör..
och mitt goda te jag hade med mig det hann jag aldrig dricka..
hela dagen gick i ett och mitt i smeten...

där var JAG...

det var som att befinna sig i en mardröm...
svetten pärlar sig i pannan, hjärtat slår sönder i bröstet på dig..
och vad du än gör så skriker kroppen att "jag vill inte vara här, ta mig härifrån nu"..

jag har skrivit att jag stressar på jobbet och ofta tar för stort ansvar..
att det är en stressig miljö och man vet aldrig vad som kan hända..
men jag går dit och det funkar..

igår var ett helvete, kan inte beskriva det på något annat sätt..
och hela huvudet rörde upp hemska tankar..
och tillslut visste jag inte vilket ben jag skulle stå på..

Tack goa Colleen som var där, lugnet själv..
och en av de bästa vännerna i hela världen..
hade nog gett upp om det inte var för henne..
Kärlek till dig gumman...

men jag överlevde...
men dock kände jag att Nej nu orkar jag inte mer..
så här klarar jag det inte..
och då visste jag att jag skulle dit på fredag..
vilket förmodligen skulle bli ännu värre..

och som en ängel kommer Cathrine och säger att hon kan jobba åt mig om jag vill..
om jag vill..
ville säga ja direkt, men jag behövde ta upp det med min man först..
hans ord betyder mer för mig i sådana situationer än mina egna..
kan inte riktigt förklara det..
men han sa att han tyckte det var bra...
och det var allt jag behövde höra..

Nu är jag ledig en hel vecka..
och jag ska låta medicinen verka och kurera min förkylning,
som verkligen är envis..
och igår rann näsan i ett och så slog det lock för ena örat så jag hörde knappt något heller..
ja en olycka kommer ju sällan ensam..

hoppas nu bara att jag kan sluta känna tvivlet..
tvivlar på om det var rätt beslut att inte gå till jobbet på fredag..
kanske kommer jag känna att jag behöver slippa fler dagar,
och sedan slutar det med att jag inte går dit alls..

fick rådet att jag skulle försöka hitta på något på fredag,
så jag inte bara ligger hemma och tänker på att jag BORDE jobba..
och jag tänkte att jag kanske skulle försöka läsa lite..
och framförallt inse att jag behöver den här veckan, när allt är så kaotiskt..

idag har jag tagit en snabb fika hemma hos Mamsen,
och sedan har jag varit hos min underbara psykolog..
och då upptäckte jag att de nya parkeringsavgifter visst började gälla idag..
så ju längre bort från stan man parkerar desto billigare..

inte konstigt att folk drar sig bort från stan,
och dit där parkeringen faktiskt är gratis..

just nu har jag fått nog av sömnlösa nätter,
och mornar då man vaknar med tårarna rinnande nedför kinderna,
så inatt blir det propavan..

så förhoppningsvis sover jag gott inom en timme..
och kommer vara trött imorgon..
men inga bilfärder eller andra utflykter...

så sov gott allihopa..
så hörs vi kanske imorgon om ni orkar och vill..

/xoxo

sista oktober..

2011-10-31T04:03:00.000-07:00

Vad hände..
hur kan det redan vara november i morgon..
fattar inte var dagarna har tagit vägen..

det har varit tunga dagar..
och jag önskar att jag slapp den här frossan jag har..
fryser och svettas om vartannat..
jag vet att det inte är feber, men att bara gå upp och ned för trappan..
ja det är som ett träningspass just nu..

nya tabletten som är på väg in i systemet,
och den gamla som är på väg ut ur kroppen..
abstinens kanske..??

vad det än är så är kroppen inte min längre..
den styrs av darrningar och kramp..
inte det roligaste när jag snart ska iväg till jobbet..

men jag gör mitt bästa..
som jag alltid gör och hoppas att det ska räcka även idag..

det jag tog upp i gårdagens blogg var kanske en känslig fråga för många..
men det behöver sägas och uppmärksammas..
inte för att det inte gör det, men ibland kan det som uppmärksammas för mycket få helt motsatt effekt.

jag kan ändå inget göra så varför ska jag lägga mig i..
helt fel...
sjukdomen behöver konfronteras direkt när varningssignalerna syns..

jag säger inte att jag vet hur man ska göra eller hur det ska göras...
men bara man gör något..
försöker att se personen ifråga, som inte längre kan tänka förnuftigt..
att skälla och gapa hjälper inte...
att säga att vad bra att du gått ned några kilon, men nu räcker det hjälper oftast inte heller..
att tvinga personen att äta hjälper heller inte..

Man måste inse hur sjukdomen bryter ned psyket på personen..
och inte ge upp..
att få en anorektiker att inse att hon är sjuk är svårt, men inte omöjligt..
man får börja med små steg...
men blunda inte för problemen...

så det var dagens allvar..
nu till något helt annat..

Det är någons födelsedag idag...

STORT GRATTIS BRITT-MARIE!!!

..som fyller 50 idag..
hurra på din dag, hoppas det blir en skön dag för dig..
Du förtjänar ompyssling och naturligtvis en massa kärlek till dig..

det är skönt att tillhöra en familj som bryr sig så mycket om en, som ni gör..
och från första stund har jag alltid känt mig välkommen, tack för det..

så nu har vi en ny vecka framför oss..
vet inte hur den kommer att bli..

ärligt..??
inte så hoppfull på en bra vecka..
då sömnen spökar för mig och är ett jätte problem..

antingen så somnar jag inte..
eller så somnar jag och drömmer så konstigt att jag inte vet vem jag är när jag vaknar..
och detta resulterar lite i att man faktiskt inte vill somna..
något inom en säger till dig att det är en hemsk plats du kommer till om du somnar..
och då somnar man ju inte..

och jag kan/vill inte somna med hjälp av sömntabletter varje natt..
för jag blir alldeles för trött dagen efter..

onda cirklar...
och jag kommer inte ur dem...

SUCK!!!

ha ett bra höstlov ni som är lediga...

/xoxo

en jobbig sjukdom..

2011-10-30T09:50:00.000-07:00

tänkte börja kvällens blogginlägg med en liten historia eller vers om man så vill..

Det var sommar när hon kom in i mitt liv,
jag välkomnade henne med öppna armar.
För hon var väntad,
önskad och jag hade mer eller mindre bett henne komma.

Hon var stark från första början,
och jag var ganska svag och ville bara bli sedd,
behövde någon som såg mig och kunde hjälpa mig.
Hon var den rätta det visste jag.

Det började med små viskningar till en början,
sedan blev hennes röst högre och mer aggressiv.
Men jag hade släppt in henne i mitt liv,
och kände att jag verkligen behövde hennes aggressivitet.

Jag svalde varje ord hon sa,
för hon var ärlig.
Hon sa ju precis samma saker som alla andra,
men hon gjorde mer än så hon hjälpte mig.
Det hon sa blev verklighet,
hennes ord blev min lag.

och innan jag förstod vad som höll på att hända,
var det redan för sent.
Jag hade inte styrkan att stå emot henne,
hon tog över och blev jag.

Hon blev min spegelbild,
och hennes röst ska för alltid eka i skallen på mig.
För får hon fäste i ditt liv, släpper du in henne i ditt huvud,
då försvinner hon aldrig.

hennes röst kan vara viskningar,
och du kan under långa perioder förneka att hon finns.
Men tro mig, när du mår som sämst,
då kommer hon tillbaka och lovar att allt ska bli så bra.
Och du kommer att släppa in henne i ditt liv igen..

..hennes namn är ANOREXIA!

som liten var jag knubbig..
och naturligtvis får man höra det från alla håll.
och när man får höra att
"slutar du inte äta kommer du att rulla fram" ja då händer liksom någonting.

I det ögonblicket bad jag att få in henne i mitt liv..
Jag bad att få aneroxia, så jag skulle sluta äta och bli smal som alla andra..

jag visste inte vad jag bad om..
men jag fick till slut som jag ville,
och ja sedan blev livet sig aldrig mera likt.

som ni förstår av min lilla historia så krossar hon allt som kommer i dess väg.
Hon börjar med att sänka ditt självförtroende..
"se på dig själv, du är fet och äcklig, sluta äta" och man tror på det,
för det är den bilden man ser i spegeln.

hon ger falska löften om en perfekt kropp,
går du bara ned de där kilona så blir det toppen..
sedan blir det fler kilon och fler kilon..

och du lever på gurka,
och en och annan knäckemacka..
du tappar mer eller mindre 10kg på två veckor..
och känner dig så stolt när examenskläderna får sys in flera storlekar..

men ingen annan reagerar..
ingen säger ett ljud..
och kanske är det däri felet ofta ligger..

vi ser vad som händer, men vi blundar..
och då tyvärr rättfärdigar vi det också..
för det var så jag såg på det..

ingen brydde sig på den tiden..

det är annorlunda idag..
vi är mer medvetna om farorna..
men många unga tjejer råkar illa ut..
och hon tar många liv i sitt grepp..

jag hann att bli vuxen, innan jag blev konfronterad..
jag hade inte problem..
nej jag hade koll..
koll på vad jag stoppade i mig..
det är inte samma sak..
jag var inte sjuk..

men tillslut fick jag inse att jag behövde hjälp..
och det fick jag..
men ätstörningen finns kvar..
jag tror inte man blir helt fri ifrån den..

och jag vet att de flesta har någon i sin närhet som har problem..
Våga konfrontera, ta fighten i tidig ålder om ni upptäcker att någon har problem..
Jag önskar att någon hade tagit tag i mig..

det är svårt att konfrontera anorektiker, för de vägrar inse att de har problem..
men man får aldrig ge upp..
det handlar om självförakt och hat till det egna jaget..
och man tror att allt blir bra bara man blir smal..
men att svälta sig själv leder ingenstans..
att stoppa fingrarna i halsen, väga sig varje dag, räkna kalorier...
det är inte kontroll...

det är kaos...
total kaos, för man tappar sin kvinnlighet..
man förlorar så mycket och det är inte värt det..
jag vet det..

men ätstörningen lever ändå kvar i mig..
när jag låter henne ta över helt, då vet jag att det gått för långt..
för jag känner igen symtomen..
och jag vet att när jag börjar förneka att det är ett problem..
då är det ett problem..

de flesta av er vet redan att jag har en ätstörning..
så detta kommer inte som en överraskning för er..
men jag vill ändå göra er uppmärksamma på hur vanligt det är..
och hur viktigt det är att man upptäcker det innan det går för långt..

så det var en liten avstickare i dagens blogg..
idag har det inte hänt mycket, vi har fått en extra timme..
det är vintertid nu..
tyvärr hjälpte det inte mig, då jag har sovit på soffan nästan hela natten..

jag mår riktigt dåligt idag också..
känns som feberfrossa..
och så fort jag gör någonting så blir jag helt slut..

förkylningen känns lite bättre, då näsan inte rinner lika mycket..
men att jag inte sover, det är jobbigt..
och imorgon blir en ganska lång dag på jobbet då det är höstlov..

men jag jobbar ju med världens bästa Colleen,
så det kommer inte att bli några problem...

tack för ordet idag kära vänner...

/xoxo

natt med propavan..

2011-10-29T09:02:00.000-07:00

jag hade inget val kände jag igår när jag kom hem.
Efter flera mer eller mindre sömnlösa nätter behövde jag få sova,
och det var en lugn natt, förutom att näsan täppte igen och halsen blev torr.
Men inga konstiga drömmar...

Tack och lov och skönt med en medicin som gör det den ska...
Jag börjar känna av den nya medicinen, och det är tufft ska jag säga..

känns som att ha feberfrossa..
men svettas en sekunden och fryser nästan ihjäl i den andra.
Och med allt folk som var på bion igår..

HJÄLP!!!
det var en riktig utmaning..
och så trött jag blev, men man håller god min..
skämtar med kunderna medan svetten rinner i pannan och benen skakar..
men man kör på som vanligt, för vad annat kan man göra..

förkylningen gör ju inte saken bättre..
tung i huvudet, ont i halsen och en näsa som bara vägrar sluta rinna.
Man skulle ju kunna önska att allt inte kom på en gång,
men såklart inte..

livet är ju fullt av överraskningar..
"SUCK"

och nu blir det en lugn helg..
måste vara förberedd på en ganska lång dag på jobbet på måndag..
och energin som egentligen inte finns, den måste komma fram..
frustrerande...

och på allt detta känner man att man "måste" göra det ena och det andra...
man "borde" göra det och det..
men det orkar man inte och då blir allt bara så förbannat jobbigt..

jag hade ju kommit igång med träningen..
gått ned några kilon och nu är jag fast i soffan..
vill inte..

men just nu handlar det inte om vad jag vill...
utan vad jag orkar..
och dammsugningen idag gjorde mig inte pigg precis..
en kall dusch och sedan däckade jag i soffan..

lite Dharma & Greg..
och lite middag..
kanske somnar jag..

/xoxo

stressat namnsdagsbarn..

2011-10-27T11:29:00.000-07:00

hur man än vänder och vrider på det, så blir det aldrig riktigt bra.
Man kan önska och försöka proppa skallen full av positiva tankar...
men platsen för dem finns ju inte där..
för just där finns ju alla andra röster och spöken från det förflutna.

och man undrar hur galen är du egentligen..??

men kan man bli något annat..
man hör röster, vaknar upp var och varannan timme och tror men resignerat till barndomen.
Att man befinner sig i det gamla barndomshemmet, men allt är upp och ned..
verkligheten kommer som en chock..

och vad gör man när man vaknar i en värld och tror man är galen..
man vill inte gå upp, inte lämna sängen..
dra täcket över ansiktet och bara försvinna..

så vaknade jag i morse, ville verkligen inte gå upp...
men så visste jag att jag faktiskt behövde det där samtalet..
så tillslut kom jag på vem jag var och var jag befann mig och gick upp..

det blev en lugn morgon...
tills svärföräldrarna ringde och sa att de ville komma förbi med en blomma..
Nej var min första tanke, men jag sa att visst men det är stökigt för jag har inte orkat..
precis har inte dammsugit på en vecka, och det gnager verkligen på mig..

visst jag har en förkylning, som gör mig andfådd att gå i trappor..
och jag är helt slutkörd över för lite sömn...
men dammsuga det MÅSTE jag väl göra..?

jag blir så trött...
och så precis innan de kom sprang jag runt med sopborsten och försökte få undan all skit..
vilket slutade med att jag nästan satte mig ned och grät...

varför gör jag så..
man har väl rätt att vara sjuk och ta det lugnt för att kunna friskna till..
men inte jag, nej jag ska vara någon perfekt hemmafru med kliniskt rent hem..
ingen begär det av mig, bara JAG..

och vad händer när det inte blir som man tänkt sig..
man bryter ihop och orkar tillslut ingenting..

Jag är så trött på alltihop och kanske är mannens analys inte så felaktig...
att cipralexen är på väg ut ur kroppen..
och att cymbalta har börjat verka och det är det jag känner av..

han har ju rätt...
i det mesta faktiskt, men jag sätter mig ändå oftast på tvären..

jag måste lära mig att lyssna mer..
att inte analysera sönder saker utan förstå helheten..
men jag gör ju så, har ju alltid gjort det..
men som jag sa igår bättre att kommunicera än att inget säga alls..

jag hade också en annan tanke med dagens blogginlägg..
och det är kärleken..

mitt hjärta är allt för mig...
han är i luften jag andas..
och utan den kan jag inte existera..
mitt hjärta slår varje slag för honom..

så varför är det då så svårt att se det tvärtom..
att jag faktiskt är allt för honom..
och att han kanske inte kan leva utan mig heller..

varför är det bara åt det ena hållet, men inte det andra??
och varför är min hjärna full av destruktiva tankar??

kanske för att han är min raka motsats..
han stressar aldrig..
oroar sig aldrig..
och vet att allting alltid kommer att lösa sig..
fråga mig inte hur han vet det, men sådan är han..

vilket ibland gör det svårt att se vad jag har att erbjuda..
jag som inte tar hand om hushållet..
jag som bara gråter och ligger i soffan..

Han jobbar heltid, kommer hem och lagar mat..
diskar, tvättar och gör i ordning det mesta..
sedan slocknar han i soffan..

och ja..
det är ju mitt fel..
han gör ju allt som jag skulle kunna göra..

Jag är en dålig fru...
och borde inte vara här..

precis så känns det..
ok allt är inte antingen svart eller vitt..
men varför känns det så..

hjärtat är den mest fantastiska jag vet..
förtjänar inte han bättre..??

men han har ju valt..
dragit en nitlott, visst..
men han är ju kvar här..
det måste ju betyda något... eller??

visst gör det de..
men ibland så ser man som sagt inte helheten..

..och helheten är att vi är VI
det är han och jag..
och även om jag kanske inte alltid förstår..
så måste jag acceptera att den snarkande, trötta mannen bredvid mig i soffan..
han valde mig...
för den JAG ÄR, med eller utan rösterna..
han visste om det när han sa JA i kyrkan...

..så är det...
jag har svårt att se det, och även svårt att acceptera det ibland..
för jag känner att jag inte förtjänar att ha en sådan underbar man..
trodde aldrig att en sådan man skulle se åt mig ens..
och ändå är han här...

en dag kanske..

kanske det fastnar och aldrig försvinner..
men just nu är det mesta flyktigt..
tankarna, humöret och rösterna från det förflutna...

och det är inte bara min namnsdag som firas idag..
fick en orkidé för er som undrar..

stort Grattis också Hanna och Cathrine :)

imorgon biojobb, men det är en helt annan dag..

tack för att ni orkar lyssna på min historia...
och glöm inte att ta vara på ögonblicken, de kommer aldrig tillbaka..

/xoxo

höstmörker..

2011-10-26T08:00:00.000-07:00

det är mörkt, grått och trist..
regnet slår mot rutan och allt är bara så höstigt,
som jag inte gillar..

gårdagens inlägg kanske kom som en chock för många...
men tyvärr så är det sant och känslorna är äkta och finns där..
det är mycket som behöver bearbetas, som ni förstår..

ibland känns det helt ärligt, bara så hopplöst och meningslöst allting..
och man skulle bara vilja göra slut på det..
men samtidigt så vet man att det är det mest själviska man kan göra mot sin omgivning..

jag vill ju leva...

men samtidigt slippa känslan av att vara en börda för andra..
för skuldkänslorna finns ju där..
hur kan man få andra att tycka om en...
när man hatar sin egen spegelbild..

idag är jag bara tom...
känner mig ihålig på något vis..

sov på propavan i natt, och var helt borta hela natten..
känns lite så idag med, så det blir inget gjort här hemma..
har inte orkat ta hand om disken ens..

...och så den här idiotiska förkylningen som inte vill ge med sig..
ont i halsen och torra slemhinnor, som gör det svårt att svälja..
det är väl bara att vänta ut den antar jag..

ha en skön onsdag..
tills vi hörs igen..

/xoxo

kommunikation och mörker..

2011-10-25T04:44:00.000-07:00

ibland fastnar man i mörkret..
man famlar i blindo och vet varken ut eller in..
ingenting är som det borde vara...

man känner en oro så stark att det känns som om en bomb ska explodera.
En oförklarlig känsla av skräck och ångest och tusen tankar far runt.
Tankar som inte ska finnas där, som återigen kommit upp till ytan.

man vaknar upp och helt plötsligt är man inte där man borde vara..
vad är upp och vad är ned..
är detta min säng, vem är jag och hur har jag hamnat här ??
varannan timme likadant och tillslut vill man inte somna..
men ensamheten är mörk och tyst och ger tyvärr mer utrymme för tankarna.

Det är svårt att säga det rätt ut, och en VARNING utfärdas för att läsa vidare...
om man inte redan vet vad det handlar om...

Det handlar om självmord..
kanske om man läser mellan raderna, eller inte vill läsa mellan raderna..
men lik förbannat har de dykt upp igen..
inte så ofta som förut, men att de finns där..
ja det är som en ond kraft som tar över, som bara vill skada, förgöra...

det är svårt att förklara...
svårt att kommunicera...
och även om man är stark nog att kämpa emot...
det ena jaget starkare än det andra..
kärleken till hjärtat och tanken på att lämna honom ensam..
ja det väger tyngre..

men hur är det med allt som följt med en sedan barnsben..
alla rop på hjälp som aldrig uppmärksammades...
alla som tryckte ned dig, sa att du var värdelös, aldrig skulle duga någonting till..
hur är det med de rösterna..
har de rätt??

är det någon självuppfyllande profetia..
Du duger inte, så varför finns du ens och tar plats..
Hur blir man av med det, hur får man rösterna att tystna...

och varför är det så svårt att kommunicera..
speciellt med de som står en närmast...
att sätta ord på känslor..

varför ska det vara så himla svårt..

Jag existerar här och nu...
och jag har valt att leva trots allt..
men rösterna från det förflutna lever kvar..

Det finns utrymme för kärlek i mitt liv..
och jag måste kanske börja se mig genom någon annans ögon..
för att se mitt riktiga jag..
för min egen spegelbild talar bara om för mig hur misslyckad och dålig jag är...
och att jag inte förtjänar kärlek, för vem kan älska mig...

MIN MAN ÄLSKAR MIG!!!
han har valt mig, och ingen annan...

så varför har jag då så himla svårt att ta det till mig..

nu behöver jag vila..
behöver kunna stå på benen när jag ska jobba ikväll..

ni känner mig och vet att det går upp och ned..
just nu mycket ned...
men om några veckor vet vi hur nya tabletten verkar..
och jag måste tro på den..

tack för ordet idag och ta hand om varann..
och kommunicera, sluta aldrig försöka sätta ord på era känslor....

/å

upp..upp..upp.. och ned igen.

2011-10-24T08:55:00.000-07:00

Ja förra veckan och helgen var full av aktiviteter som jag faktiskt inte avstod ifrån.
Förkylningen sänkte mig inte och inte de nya tabletterna heller..
so go for it...

och det gjorde jag..
jag tvekade, velade fram och tillbaka..
men stod på mig..

nu eller igår kväll fick jag betala priset...
somnade i soffan av ren utmattning, länge sedan nu..
och sedan började darrningarna och kramperna bli värre och värre..
att bara komma i säng var som ett träningspass...

fick lyfta upp benen i sängen med hjälp av armarna.
De gick inte att lyfta från golvet..
och sedan när de hamnat på plats i sängen, kunde jag inte röra på dem utan de låg där de låg..
fick ta en tablett och efter en halvtimme, timme kunde jag röra dem igen..

jag pratade om att känslan inte var otäck förut..
men det här var inte roligt kan jag meddela..
att inte kunna röra sina ben..
det är som om delen av hjärnan som styr dem bara lagt av.

För du tänker att ni går vi, men något är liksom felkopplat..
kanske skulle jag ha tagit tabletten tidigare under dagen..
men nu vet jag att jag behöver den..
inga mer onödiga risker med att mixtra med tabletter som man uppenbarligen behöver..

och idag..
nej det är på väg ned igen och hela kroppen värker...
både på utsidan och insidan..
som om den inte är min längre..
som om man är avskärmad från den..

så trött att jag slumrar i soffan..
från att känna att jag faktiskt var på väg uppåt..
känns detta som ett tungt nederlag..
och vems är felet..

behöver det ens sägas..
det är helt och hållet på mig..
som sagt man får betala priset..

ska jag låta detta hindra mig nu..
när jag äntligen gick framåt..

ärligt..??
jag kan inte svara på det..
men jag trivs inte i mörkret och med den här kroppen..

NEJ TACK....

nu vill jag avsluta med att tacka underbara goa familjen H och Micke också naturligtvis..
för en toppenkväll, avslappnad och skön..
underbar mat, vissa samtalsämnen kanske inte...
men jag kan vara mig själv, som jag är..

Så mycket kärlek till er och miljoner tack för den fina presenten...
kommer bild på den när den är uppsatt..

nu lite bilder ifrån mamsens nya lägenhet..
vi var där igår och hälsade på..

lägenheten är jättefin...
och att det kommer in så mycket ljus gör mycket...

tar en dag i taget...
man får gå tillbaka för att komma framåt..

/å

dumma förkylning...

2011-10-22T06:10:00.000-07:00

Vill inte....
näsan rinner och är röd som hos den värsta alkisen..
hostar utan att något kommer upp..
halsen ömmar och pratar man för mycket, vilket inte borde vara något problem för mig..
men ändå..
då hörs man knappt till slut för slemhinnorna torkar ut och det av fler orsaker än bara förkylningen..
ni som äter antidepressiva och ångestdämpande vet ju att de torkar ut hinnorna de likväl..

laddar med te, ja jag ska inte dra visan igen ni hörde den sist..
men ni vet inte hur det gick på torsdagen...
gick jag eller gick jag inte... ja det är frågan...

jag gick faktiskt...
och samtidigt som jag blev lite fattigare...
ja jag kunde inte låta bli...
så var det trevligt..

stressande för mig... visst
men underbara Linda är ju den perfekta värdinnan..
och hon öppnar sitt hem för alla och snacka om fint hem..
det syns att hon jobbat med inredning om man säger så..
skulle behöva ha henne hit hem till oss tror jag..
men jag skäms för mycket för att visa vårt hem för någon..

nåja...
jag gick och även om jag var först att lämna så var jag där..
borde vara stolt...
känner det inte riktigt än..
men jag är glad att jag gick..
och fick lite råd och tips av underbara Therese..
jätte kul att träffa henne och Paula också..

som sagt jag håller mig mest inomhus..
och speciellt nu när förkylningen dämpar mig..
kombinationen med nya tabletterna gör mig lite lummig faktiskt..
konstigt nog inte på morgonen, då jag tar tabletten..
effekten verkar komma mer på eftermiddagen..

kan inte förklara det riktigt..
men man känner sig lite darrig samtidigt som man känner sig lite berusad..

det är faktiskt inte otäckt..
jag är ju van vid konstig medicin som gör än det ena och andra..
och än vet vi ju inte effekterna helt klart..

så igår var en stor dag för mamsen då hennes flytt gick av stapeln..
som ni misstänker var jag inte med, men hjärtat var där och hjälpte till...

Hon var stressad lilla mamsen och det var kaos överallt..
tur att hjärtat och min bror kan behålla lugnet och styra upp det..

jag jobbade ju igår..
laddade så gott jag kunde..
men Cecilia fick göra det mesta och för en gångs skull tog jag inte kontrollen..
kändes ganska ovant, men jag var trött och lite hängig..

men jag fixade det också..
och hade riktigt mysigt med Cecilia som är världens goaste...
Tack för en skrattfylld och mysig kväll <3

och gulliga Colleen kom in och kollade med dig om jag orkade..
har jag inte de underbaraste vännerna i världen eller vad..??

idag blev det lite annorlunda än det brukar vara på våra lördagar..
inget melodikrysset på morgonen..
men det blir i morgon, man kan lyssna på det i efterhand har vi lärt oss..

och då det var en hel del kvar att göra med mamsens flytt..
allting som skulle till lägenheten flyttades visserligen igår...
men en del saker som min bror skulle ha behövde flyttas på..

och sedan behövde mamsen hjälp att komma igång i lägenheten..
som ni förstår är jag inte med..

kaos och oreda är något som jag inte klarar av..
lyfta och bära är ett helvete för min nacke och mina axlar..
och sedan en grotesk förkylning på det..

nej, jag får hälsa på mamsen en annan dag..
jag vet att hon förstår..

och ikväll..
ja då ska vi äntligen hem till Tina och Mattias..
vi har pratat om det hur länge som helst..
typiskt att man blir sjuk..
men jag har redan kollat läget och för dem gör det inget..
så då åker vi dit..
ska bli jätte trevligt..
bara jag och hjärtat och hela goa familjen H.

och jag ska också göra en fabriksåterställning av äppelskrutten..
förhoppningsvis är det allt som behövs för att få den att bli mer normal igen..
tack Håkan för det rådet..

så nu kurerar vi oss och vilar så vi orkar ikväll..
vi och vi, jag menar JAG och mitt andra jag... ;)

/xoxo

Förkyld.. me no like

2011-10-20T06:40:00.000-07:00

rinnande näsa dumma näsa..
halsont och hostattacker...

VARFÖR...

ja någon har sagt att när man väl slappnar av då bryter det ut..
slappnar av..??
hm..
ok kanske har den här veckan varit snäppet bättre än förra..
men slappnat av vet jag inte om jag gjort..

nåja..
såklart kunde det vara värre..
jag är inte sängliggande, soffliggande i och för sig..
men jag hävdar med bestämdhet att det inte är samma sak..

jag ska ju på party ikväll..
orkar jag..??

SÅKLART..

jobb imorgon..
orkar jag..??

ABSOLUT..

varför tror jag inte riktigt på mina egna ord..
kanske för att jag så gärna vill..
att jag glömmer bort hur dimmig jag känner mig..
trött i kroppen likväl som knoppen..
men jag är uppe och det måste vara ett plus i alla fall...

vill verkligen inte detta nu..
gudarna är emot mig..
eller kanske någon annan osynlig kraft jag inte känner till..

laddar med te, näsdukar till max och strepsils ingefära..
mer kan jag inte göra, hoppas bara det inte eskalerar mer..

tog nya medicinen idag..
inte giftig..
känner inte av den alls..
positivt där i alla fall..
eller..??

BLÄ..

jag har inte varit förkyld på länge..
kanske ändå bäst om jag stannar hemma ikväll..

nej..
jag vet inte.
men Linda vet hur läget är..
jag VILL verkligen gå...

nu slutar jag innan jag börjar tjafsa mer med mig själv..
aldrig bra att bråka med sig själv..
för JAG förlorar alltid..
konstigt..

/xoxo

halsont och min nya medicin...

2011-10-19T11:49:00.000-07:00

Idag hämtade jag ut min nya medicin, och i morgon är första dagen med dem.
Jag vet inte hur det kommer att kännas, men JAG vet hur jag oftast reagerar på nya mediciner.
Man läser igenom biverkningarna och självklart får man allt på en gång..
Det är ju så jag fungerar...

Fördelen..
JAG vet att jag reagerar så här, och jag vet att mår jag konstigt imorgon så...
ja då kan vi skylla det på tabletten..
Lite fiffigt ändå eller hur..
Dock ser tabletten rätt giftig ut, så jag är lite skeptisk till hur jag ska få ned den..

giftigt värre...
men från botten finns bara en väg och den är uppåt och så är det...

Jag har tänkt, någon som är lite förvånad..?
Tänkte väl det..

men allvarligt, igår när jag dammsög, städade toaletterna och slutade med att göra ett yogapass, så insåg jag att jag faktiskt fungerar lite bättre när jag INTE tänker för mycket.

Jag fick mig en riktig tankeställare i helgen, insikt är kanske inte rätt ord, men några ord fick mig att börja fundera på min egen verklighet och andras.
Det kommer i små etapper och ibland när jag är för långt borta kommer jag inte åt det, men som sagt om du pinkar på en sten....

min verklighet är inte sund på något sätt och det vet jag, men det har varit min verklighet så länge att det är svårt att ändra på. Att helt plötsligt börja se sig själv som kanske andra gör.
Det går inte över natt, men ett litet frö....

Jag önskar vissa saker vore annorlunda...
att jag inte tänkte så mycket på mat och vikt..
att jag inte tänkte så mycket på vad andra förväntar sig..
att jag inte tänkte så mycket på att göra allt för andra och sällan för mig själv...
att jag inte tänkte alls ibland....

det är svårt att leva här och nu..
när man inte gjort upp med det förflutna, och när det är det som format den som man är idag..
Jag är lite skadad, kanske mycket skadad..
men skärvorna kommer förmodligen bli en helhet så småningom..

Jag vill gå på Lindas party imorgon...
so what om tabletterna gör mig konstig...
so what om halsen gör ont...

jag äter ju strepsils...
vill rekommendera ingefära faktiskt, riktigt skön för halsen..
lite reklam också...

jag vill så gärna välja livet..
och idag gör jag det..
för jag är inte ensam...

Tack älskade make
Tack Tina

utan era samtal i helgen så hade jag aldrig fått veta..
på riktigt veta vad mitt val skulle medföra..
och det har gjort mig tveksam till mitt val...

...så kärlek till er och alla ni andra som tänker på mig och ger mig nytt hopp..

/xoxo

... Dum äppelskrutt

2011-10-17T14:57:00.001-07:00

Lite irriterande...
Sedan jag gjorde den nya uppdateringen på "skrutten" så har den blivit lite knasig..

När 50% återstår av batteriet så lägger den av helt..
Ingen förvarning ingenting, men den kräver ström på stört..
Och sedan tar det minst 15 min innan det går att få igång den när man väl kopplat in den till en strömkälla..

Vad händer...
Känns som en bugg, men jag vet ingen annan som rapporterat om detta...

Hoppas det inte fortsätter för länge, för det stör mig..!!!

Var hos min nya doktor idag..
Han har läst psykologi och vet vad det handlar om..
Kändes skönt att få den backupen...

Ny medicin...?
Jadå, nu heter den cymbalta (tror jag) och är förhoppningsvis bättre för mig, även om resultaten inte kommer förrän om en månad.
Biverkningarna är dock som en hel roman, men så är det ju..
De vill väl gardera sig antar jag..

Blev bjuden till ett ljus och krydd-party i veckan..
Vet inte om det går Linda, men jag har aldrig varit på något sådant och vägen hem är ju inte så lång om det inte går..
Som det känns nu så tror jag att jag gör ett försök...

Men som vanligt är det dagsformen som får avgöra hur det blir. Hursomhelst tack för inbjudan Linda, glad att du tänker på att fråga mig <3

Vill också tacka Colleen för en trevlig biokväll...
Hoppas Miringen kryar på sig och att hennes arsle till farsa tar sitt ansvar...

/xoxo

Skickat från min iPhone

snart ny vecka IGEN..

2011-10-16T11:48:00.000-07:00

ja det är söndag och man fattar inte var tiden tar vägen.
Många stressar sig igenom sin vardag och när helgen kommer umgås man med familj och vänner.
Men vad händer med den där egna tiden som är så viktig, har vi glömt bort den..???

Jag är ju ensam en hel del, som ni säkert redan vet och gör kanske inte så mycket på dagarna.
Men att bara vara JAG och inte få något gjort är tro det eller ej väldigt svårt.
Det är inte egen tid att försöka få rösterna i huvudet att försvinna.
Att ta sig upp varje dag är en kamp, och energin räcker inte till.

Jag skulle vilja göra så mycket mer, önskar att viljan fanns för allt som jag älskade att göra.
Men någon har tagit över mitt huvud.
Någon säger till mig att varför ska du göra det där..

DU KOMMER ÄNDÅ ALDRIG ATT KLARA DET!!!!

så är det att vara JAG just nu.
Kanske gnäller jag för mycket och inte orkar lyssna till alla fina ord och värmande kramar.
Inte för att de inte betyder något, för det gör de...
Tro mig de betyder mycket, att folk bryr sig och reflekterar..

och igår pratade mitt hjärta något om att spotta på en sten..??
i korthet om man säger samma sak gång på gång så borde det tillslut fastna någonstans.
Och kanske har han rätt..?
Kanske inte idag eller nästa vecka, men någon gång..

Vi pratade igår.
På riktigt för första gången på länge.
Och att han gör allt för mig det råder det inga tvivel om.
Att han älskar mig det vet jag också.

men det är så svårt när jag föraktar mig själv så mycket.
Det kommer att bli svårt att få mig att börja tänka annorlunda, men det är nog det jag måste.
Jag hatar mig själv varje dag, och bilden av mig själv....
ja ni förstår själva..

men så är det att vara JAG.

igår var det dags för spinning igen, har nästan blivit en vana på lördagar.
Och jag säger så här...
vem behöver piller..
vilken kick man får och jag skulle göra det varje dag om jag kunde.
Men så åter till frågan om egen tid.

Tränar jag för mig, för min skull..??
Nja så är det nog inte egentligen.
Jag gör det för att visa för de som aldrig trodde att jag skulle bli något.
De som sa att jag var värdelös på gympan och aldrig dög någonting till.
Jag gör det för dem, men ser de det..
Nej just precis..

och naturligtvis gör jag det för att gå ned i vikt.
Inte det för min egen skull heller.
Utan för att visa för de som kallade mig fet och tjock att jag kan bli smal.
Men till vilket pris frågar jag mig..?

jag fick mitt pris.
jag fick aneroxia.
som jag praktiskt taget bett om som ung.
Och var det så bra egentligen.

SÅ KLART INTE!!

att köra fingrarna i halsen är inte så himla kul.
att räkna kalorier och bara tänka på att bli av med dem, eller varför inte ge fan i att äta.
Tog år innan någon såg det och sa ifrån..

man undrar ju..

Du blir sedan aldrig fri ifrån det.
Och demonerna kommer när du är som längst på skalan.
som nu.

Lugn..
Jag äter och jag kräks inte.
men jag ljuger om jag säger att jag inte tänker på det, för det gör jag.
Vareviga dag.

Hjärtat vet allt om mig.
och på ett sätt är det en lättnad.
önskar bara att jag inte var så plump med det igår och hasplade ur mig all skit på en gång.
Men det blev nog värst för mig, när han kom med sina motargument..
som jag inte kan förneka..
men just nu finns bara plats för mina tankar, och ni vet att det är en mörk plats.

Idag har jag sovit, så inte så mycket att rapportera från idag..
och imorgon ska jag träffa en ny läkare..

Jag är nervös faktiskt, men det ska bli skönt samtidigt.
Får se vad vi får för roliga mediciner den här gången.
Sämre kan det inte bli i alla fall..

och sist men inte inte minst TACK TINA!!
alltid skönt att prata med dig.
Du är och förblir min förebild i livet, och tack för att du finns i mitt. KÄRLEK!!!

så njut nu av det sista av söndagskvällen.
och kom ihåg Kärleken övervinner allt....

/xoxo

tankar en sen fredagskväll..

2011-10-14T15:54:00.000-07:00

det är kallt, minusgrader och kylan är inte bara ute..
den tränger sig in i märg och ben och man märker det inte förrän det är för sent..
för sent att göra någonting åt det..

det handlar inte om att man är kall mot sin omgivning..
för kylan stannar inuti och känns bara obehaglig för dig..

idag har jag funderat mycket på hur jag ska göra för att försöka läka mig själv..
få mig att inte ta för allvarligt på saker och ting..
och speciellt att inte lägga ned all min energi på jobbet..
att inte ta på mig för stort ansvar..

hur tror ni det gick..??

Visst åt skogen..
och nu har jag fått det svart på vitt..
det spelar fan ingen roll vad man gör..
allt går åt helvete ändå..

så nu är det bekräftat än en gång..
det lägger bara mer ved på brasan..

jag är rätt värdelös och klarar inte av det..

jag kan inte prata med någon om det..
för bara jag kan göra någonting åt det..
och mannen är så trött stackarn..

jag vill inte belasta honom med all skit just nu..
så nu är det soffan som gäller..
mina demoner..
mitt helvete...

önskar någon gång att man kunde säga NEJ...
nu får det vara nog..
men jag klarar det så där..

det funkar så här...
om inte jag gör det så blir det inte gjort..
och då MÅSTE jag göra det..

ja ni förstår..
demonerna jag kämpar mot..
är MIG och MIG...

jag sätter ribban..
och det alldeles för högt..
för då misslyckas man..
och det är ju vad som förväntas av en..

så vad är jag ett misslyckat fiasko..
troligtvis..
jag har ju hört det genom hela livet..
så varför inte..

Hej jag heter Åsa och jag är misslyckad..

Blä!!!

nu skiter jag i allt...
orkar inte mer..
allt jag gör blir ändå bara fel...

åt helvete med allt...

/Å

Soffan igen..

2011-10-13T15:16:00.001-07:00

En natt hjälpte det..
En ynka natt utan drömmarna..

Nu är de tillbaka och man vill nästan inte somna.
Jag kan inte somna.
Allt är mörker och kaos och jag vill bara bort ifrån det.

Det kryper och sticker i hela kroppen..
Och demonerna är där i ens huvud..

Du duger inte...
Du är värdelös..
Varför finns du ens..?

Har ställt mig frågan många gånger..
Har aldrig fått något svar som jag kunnat acceptera.

Smärtan äter upp mig...
Mörkret förtär mig...
Hjärtat slits sönder i bröstet på mig...

Varför existerar jag när jag bara gör fel...
Gör folk ledsna och stressade..
Ingen vill prata med mig..
För ingen ser MIG, eller vågar se mig..

Jag är rädd för dem också..
Vad de ska se när de ser MIG...

Inatt är jag ensam med demonerna..
Beredd på en hemsk morgon...

/å

Skickat från min iPhone

mediciner hit och dit..

2011-10-12T13:51:00.000-07:00

ja sömnmedlet var det ju.
Ögonlocken blev tunga, ingen tvekan om det..
men jag somnade inte så snabbt precis..

men det var ju faktiskt inte därför jag tog dem.
utan för drömmarna..
och jag har inatt haft en drömlös sömn..

trött och dåsig..
javisst..
men det är jag ju ändå, så vari ligger skillnaden.

jag hade bestämt mig redan igår att oavsett hur jag skulle känna idag..
så skulle jag ändå köra ett spinningpass idag..
och det gjorde jag..

det gick bra, bättre än jag trodde..
men adrenalinkicken efter blev inte så bra..
stressade på känslan och pulsen steg i skyn, när jag skulle slappna av..
inte så bra..

men jag lär mig, och det är inte första gången jag mår dåligt..
lyckades få ned mig själv på jorden..
och tog det sedan lugnt..

mer än lugnt..
däckade ned i soffan och låg där..
har kramp i benen och känner mig allmänt olustig..
men det är ingen ny känsla precis..

ska ta propavan ikväll igen tänkte jag..
och imorgon ser jag framemot mitt samtal med psykologen..
skönt att få ventilera..
man är oftast ensam med skiten..

känslorna finns kvar och tankarna också..
undrar..
funderar..
to do or not to do that´s the question..

har gjort en del saker som jag inte är stolt över..
men så är det ju..

biojobb på fredagkväll...
läkarbesök på måndag..
mamma flyttar nästa vecka..

många förändringar...
många tankar kring hösten..
depressionen och tankarna som inte försvinner..

må hända har jag varit stark..
må hända kämpar jag på..
men en människa orkar bara så mycket...

hur mycket orkar jag..
när tar det slut..
och vad händer då..

frågorna har varit där förut.
och man förändras inte över en natt..
och även om man skrattar och ler..
vem ser smärtan i själen..
hur det blöder inuti..

INGEN....

så nu dags att sova..
imorgon är en annan dag..
kanske god morgon..

förhoppningsvis god natt...

/å

Sömnmedel...

2011-10-11T14:27:00.001-07:00

Inatt hoppas jag slippa drömmarna..
Inatt vill jag bara slippa vakna och önska att jag vore död istället.

Inatt testar vi propavan..
Ännu en ny tablett till samlingen.

Kanske blir morgondagen inte som planerat, men jag kommer i alla fall få veta om tabletten fungerar...

Måste också säga att mannen har sluppit sin pjäxa och går mer eller mindre utan kryckor, fast han sover fortfarande i soffan ;-) skillnaden han har huvudet på kudden där foten var förut..

Välkommen tillbaka foten, lite svullen, men inga bindor eller annat.

Kanske mannen blir mindre uttråkad nu och får lite mer energi efter lite rehab -träning.

Puss mitt hjärta..

Godnatt hoppas vi, ögonlocken börjar bli tunga..

/XOXO

Skickat från min iPhone

så ännu en ny vecka..

2011-10-10T11:36:00.000-07:00

ja, det är måndag..
en biofri måndag faktiskt, men jag har haft att göra ändå idag.

det har varit en jobbig natt, även om jag sovit i min säng.
men mardrömmarna..
ja jag vänjer mig inte.

lemlästade söta små kattungar.
vill bara skrika och vaknar av illamående.
tar två timmar innan jag inser att allt bara var en dröm.
inga blodiga yxor i närheten.

blä...

men nu är det faktiskt bara en vecka kvar tills jag ska få träffa en ny läkare.
och förhoppningsvis få nya mediciner och slippa känna det så här.

gjorde något idag som jag kanske inte borde ha gjort.
men jag tyckte på en liten skala att jag var värd en liten present.
jag har ju trots allt tagit mig till stan idag.

och jag har gått genom Commerce, hela varuhuset.
bara för att utsätta mig för ångestladdade situationer, och se att jag fixar det.
jag gör ju det, men med små steg åt gången.
så jag köpte mig en parfym.

och ni känner mig.
så jag behöver inte tala om att jag från början utgick från flaskans utseende.
men den luktar faktiskt ganska gott också...

det har varit en jobbig helg..
jag kan inte säga mer, och när tumultet lagt sig så kommer tårarna.
man känner sig rådlös och man har svårt att sätta ord på känslorna.

jag hoppas att inte fredagen kommer att påverka mig imorgon när jag ska jobba.
Jag vet ju att platsen är förknippad med olust efter händelserna i fredags.
och det påverkar mig naturligtvis...

men det blir förhoppningsvis en toppendag för min man imorgon.
och vi håller alla tummar för att pjäxan ska bort.
och att han kan börja rehabilitera foten så fort som möjligt.

just nu är han mest uttråkad...
trots att han gör det mesta här hemma..

önskar så att jag var en bättre fru..
kanske är det det han behöver..

kanske..???

/å

lite mer kramp än vanligt...

2011-10-08T15:30:00.000-07:00

skulle väl kunna säga att det beror på gårdagen, och att situationen jag befann mig i var alltför jobbig för mig att hantera. Visst överlevde jag, jag sitter ju här nu, men efter jag släppt av Colleen hemma hos henne var jag inte längre säker på att jag skulle orka hela vägen hem..

men jag hamnade på parkeringen, kan inte säga att jag minns vägen hem.
Jag skulle kunna säga att fan vad bra jag var som fixade det, men det kan jag inte.
Hela min värld vändes upp och ned som genom ett trollslag.

Jag var ensam i kassan på första föreställningen, samma som förra fredagen. Märkte inget konstigt mer än att datorerna var lite segare än vanligt, sedan efter 20min gick systemet helt ned. Ingenting fungerade kom helt enkelt inte in, kunde inte sälja biljetter, ta ut bokningar, boka, använda presentkort eller betalkort, kort sagt out of order....

och där står man helt själv, supporten upptagen och när jag väl kom fram så får man veta att hela systemet är nere och ingen vet någonting. Och där står man själv och ska förklara för kunderna, tack och lov hade de flesta överseende, men mitt hjärta slogs nästan ur kroppen på mig. Jag klarar inte sådant här utan att känna panik..

Jag får panik och vill bara springa iväg...
gulliga Colleen kommer ned och stöttar upp mig och efter någon timme är det igång igen tack och lov.
Men det är sällan en olycka kommer ensam...
Brandlarmet utlöstes under första föreställningen så lokalerna fick utrymmas och barn var rädda. Jag visst inte vad jag skulle göra. Så alla samlades utanför tills brandkåren kom.

Och då är det ju popparen som utlöst larmet, tyvärr är det ju inte första gången det händer mig. Men det vet man ju inte innan. Men ska sanningen fram så suger fläkten bara upp 15-20% av all os och rök, resten går ut i foajén.

Har egentligen bara en sak att säga om det...
Fixa fläkten, för man vill inte ha brandkåren där när man ska poppa,
eller så slutar vi poppa så enkelt är det..

Det var en kväll utan dess like, och trots allt så blev det rätt bra fixat ändå,
för det som blev fel i sista änden kan jag redovisa för...

En kväll som jag vill glömma, vill aldrig mer stå där ensam med all skit igen.
så trött, och vem bryr sig egentligen..??
Skulle kanske önskat mer att mannen förstod, kanske ringde för att höra hur det var..
vilket också gjorde att jag blev så himla ledsen när han inte förstod..

men så är det ju..
jag säger inte så mycket, så varför ska jag begära förståelse..

fick sömntabletter igår, borde väl inte diskutera om det är bra eller dåligt..
men nu är det som det är..

så vad har dagen medfört...
ett spinningpass, det är så himla skönt ändå..
och jag brukar inte få sådan kramp efter, men ikväll har det varit riktigt illa.
Mår piss också, efterdyningar förmodligen..
men hjälper det att man vet..

Nej det gör ju inte det..

åt lite kräftor ikväll och tyvärr smakade det inte bra..
inget fel på kräftorna, men mina smaklökar..
biogänget är ju ute och bowlar och käkar på o´learys...

inte med som ni säkert förstår..
så himla tråkigt att man måste säga nej till sådant..
säger nej till de flesta tillställningar som medför mycket folk och en massa stök..
tycker om att bowla, men ja det skulle aldrig ha funkat..
hoppas de hade en trevlig kväll
och att allt fungerat som det skulle på bion...

blir till att sova på soffan igen ser jag..
mannen snarkar bredvid...

orkar snart inte med så mycket mer, en liten del av mig själv försvinner för varje dag.
snart finns det väl ingenting kvar...

mörkt och svart,
en splittrad själ som bara försöker hitta något att hålla fast vid
men livet är flyktigt och döden är evig..

Kanske..???

/å

fredag och biojobb...

2011-10-07T02:27:00.000-07:00

ibland ser man hur världen snurrar på utan att man själv hänger med.
Man är liksom inte en del utav av den, utan sitter och tittar på när allt försvinner mellan fingrarna på en.
Beslut tas om ens eget liv, men man har själv inte gjort de valen.
Beslut som senare kommer att forma ens framtid, får en att göra val som man inte vill egentligen.

När man blir äldre, har man en föreställning om att man själv bestämmer hur ens eget liv kommer att se ut. Att valen man gör är ens egna och ingen annans. Man har någon sorts vanföreställning om att man inte påverkats av allt annat som hänt i ens liv.

Men så fungerar det ju inte. Man har ett förbannat tungt bagage med sig, som man bär med sig genom hela livet. Ibland blir man av med lite skit och man går lite lättare framåt. Men blir man inte av med det under vägen, då växer det och blir större än du själv och då...

ja då hamnar vi där vi är nu, med jobbiga tankar, ångest, panik och depression.
Och man undrar Varför?????
varför var det aldrig någon som såg hur illa man mådde.
Nej för vi ska inte prata om känslor, usch nej.
Vi tiger ihjäl problemen och sedan försvinner de av sig själva.

Vem tror på detta???
jag gör det inte, ett tag trodde jag kanske att de skulle försvinna av sig själva.
Men nej det gör de ju inte. Demonerna följer med dig och gör allt för att trycka ned dig i skorna.
Platta till dig som ett bananskal på marken.

Jag är inte ensam om känslorna, många lider i det tysta och vågar inte säga ifrån.
För man tror kanske att så här ska det vara, och man tror att det är ett tecken på svaghet att prata om det. Men nej så är det ju inte och ensam med smärtan ska man inte behöva vara.

Ska man försöka ta sitt liv för att få folk att förstå, för att folk ska öppna ögonen.
Ärligt, det är inte alltid det hjälper heller. För vissa blundar även för de problemen.
Vissa vill bara inte se, eller så tiger de om det i det tysta.

att livet är värdefullt borde vara en självklarhet, och att vi alla har ett värde.
Men så är det ju inte, alltför många går in i destruktiva förhållanden eller behandlar sig själva destruktivt, för man tror inte man är värd något annat.

Är jag värd något annat ??
Jag har världens underbaraste man, men han kan inte ändra det som finns på insidan.
Han kan inte ändra mitt sätt att tänka om mig själv.
Det kan bara jag göra, ingen annan. Och så länge jag har den här självbilden, de här demonerna i mitt bagage så kanske jag inte kan bli frisk.??

Tack och lov för terapin, och som det är nu kommer vi att träffas oftare.
Det går inte att ändra på ett invant beteende över natten, det kommer att krävas mycket arbete.
Och ändå kanske det inte räcker.

just nu är man mer omsluten av det där jobbiga mörkret....
och man är helt ensam, ingen som förstår eller ens vill försöka förstå...
för man känner sig ensam, förutom alla demoner, men vem vill prata med dem.

igår var jag hos doktorn, fick sömntabletter och mera lugnande.
Var på apoteket... och jippie de fanns där, slapp åka runt i hela bygden för att få tag i dem.
och när vi kom hem vid sjutiden så kände jag att hela dagen gått och jag hade ingenting fått gjort.??

Varför gör jag så...
det gick ju i ett hela dagen..
terapi på förmiddagen...
hämta mannen från jobbet..
hem och käka...
till doktorn...
till apoteket...

tog en lång varm dusch när jag kom hem.
och gick och lade mig ganska tidigt, apparna fungerar nu och det är så himla skönt.
Kunde dessvärre inte somna så snabbt jag önskat..
men så småningom gick det och tro det eller ej, en hel natt i sängen..
bara jag och mina mardrömmar...
Tjohoo...

jag har svårt att se hur jag ska komme ur allt detta..
men kanske..
en annan dag..

/å

sen onsdag kväll..

2011-10-05T15:26:00.000-07:00

Först vill jag bara ge en stor bamsekram till Linda L...
som jag vet kommer rocka imorgon på intervjun...
är du sugen på att läsa Lindas fantastiska historia så finns hon under bloggar jag gillar,
kort och gott http://www.lindabloggar.se/

och nu helt otippat ska det handla om...
Mig..
lagom ego som man är...

det handlar om träning...
och igår fick jag testa mitt senaste inköp, som jag hade sådan ågren över..
nu är det invigt och kan inte lämnas tillbaka..
den funkade bra, inga konstiga funktioner eller liknande...
kanske kommer den att hjälpa mig i min träning...
hoppas det...
för jag börjar känna igen en del otäcka symptom som jag inte gillar...

och jag tror att gårdagskvällens otäcka krypningar..
oförmågan att somna, hade något med saken att göra...

för att ta ut mig...
ja jag vet ju inget annat sätt när jag väl sitter där...
och kanske blev det för mycket igår...
jag låg väl kanske lite back på kalorierna också...

det börjar ju så här..
och jag vet det...
men är det så fel att känna att..
ja jag har faktiskt tappat några kilon..
och jag kommer i de där jeansen jag inte haft på över ett halvår...

det känns ju inte fel..
men tankarna jag har kring det är väl fel antar jag..
gud jag vet ju att det är fel..
men jag behöver träningen, adrenalinet är som en drog...
och samtidigt känner man sig duktig...

BLÄ!!!
och nej jag har inte resignerat till en trotsig barnrumpa..
även om jag känner mig sådan ibland...

jag har mycket skit i huvudet som ni vet...
och ibland är jag tveksam till om någon verkligen fattar hur jävla illa det kan bli..
speciellt när man själv är livrädd för dem...

jag har inte sagt det rätt ut...
men en del har nog genomskådat det också...
att prata om det gör folk ledsna...

visst om man säger att man vill ta livet av sig...
att man inte har något att leva för...
och att man känner sig som en värdelös skit...

svaret man får kan variera, men budskapet är väl det samma..
så får du inte tänka, du har massor att leva för...
visst det kanske jag har...

men tankarna kommer ju någonstans ifrån...
och bara det måste ju vara en varning av något slag...

visst man kan säga...
nej, jag skulle aldrig göra det...
för man ser hur ledsna och illa berörda alla blir av det...
men slutar det...
nej egentligen inte...

hur försvinner tankarna...
hur blir man fri från eländet...
man pratar om det i terapin...
men det går inte över efter två veckor....

SUCK!!!

det skulle kanske underlätta om man inte hade alla konstiga drömmar...
drömmar om död och de värsta fasorna man kan tänka sig...
och när man är trött...
ja som sagt motståndskraften är lika med noll..

imorgon behöver jag verkligen det där samtalet...
ska bli skönt att ventilera...
sedan en tur till doktorn, medicinerna är slut!!!
och skulle ju behöva byta ut dem...
men det får nog bli när det är dags att byta läkare...
den 17e fick jag en tid...

så på vilken upplyftande skala hittar vi detta inlägg..
inte alls om ni frågar mig...

men så är dagarna...
och trots allt har jag ändå kommit upp varje dag...
så något positivt...

dags att ge sig nu...
det lär inte bli bättre om jag fortsätter...

en annan dag...
en annan tid...

/å

zombieland...

2011-10-03T15:31:00.000-07:00

idag har det verkligen varit så..
man vaknar i någon sorts twillightzone och vet inte var man är...

tar några timmar innan man hittat sig..
och känner igen omgivning..
ok hemma, sängen känns igen...

man blir efter när det blir så...
det funkar inte liksom...
och rörelser går liksom lite svajigt och sakta..
som man inte riktigt är vaken...

har varit lite så hela dagen..
och det var jobb ikväll...
jag minns ju vägen dit...
men hem...

ja helt plötslig var jag hemma...
kan inte riktigt säga hur det gick till efter att jag släppt av Colleen hemma..
men hem kom jag...

och i vanlig ordning behöver jag varva ned..
så inatt blir det soffan för mig..

jag vill hoppas på en bra dag i morgon..
men det kan jag inte...
nätterna är ju ganska jobbiga..
även om man sover så är det den där känslan när ögonen öppnas...
var är jag och hur hamnade jag här...

ja det är knepigt med drömmar...
och jag skulle behöva ringa vänner som jag inte pratat med på länge..
men det är tungt faktiskt...

"hej jag mår skitdåligt hur mår du??" ja ni hör ju själva hur det låter..
och själva tror jag ibland att de inte vågar ringa..
för ingen vet vad de ska säga mig...
eller så har de så fullt upp i sina liv...
ofta är det ju så med barn och jobb och allt...

en annan sitter ju här med sitt lilla helvete...
inte så att jag vill gå någonstans..
men ibland kanske bara ventilera med någon...
kunde ha ventilerat med underbar Colleen idag...
men det inföll sig inte riktigt..

hoppas hon förlåter mitt ganska tysta lite självupptagna beteende...
hon vet hur mycket hon betyder för mig och det hoppas jag inte har ändrats..
hon är en ängel som bryr sig mer om andra än sig själv...
älskar dig gumman <3

soffan väntar tills 5 i morgon bitti då mannen går upp...
då blir det att sova sängen innan jag går upp...
inga klockor, inga göromål...
bara ta det som det kommer...

hm får väl se hur det går...

sleep well....

/å

söndagkväll...

2011-10-02T12:54:00.000-07:00

jag önskar att jag kunde säga att jag älskar livet...
att utmaningarna man får bara stärker en och gör en starkare..
och att den enda vägen från helvetet är uppåt...

men så fungerar det inte...
jag älskar inte livet...
ibland önskar jag faktiskt ärligt mer döden...
ingen förstår det...
jag förstår det inte själv alltid...

så hur ska jag lösa problemen...
som vanligt...
vi pratar inte om dem...
kanske försvinner de av sig själva...

ni vet ju att det inte fungerar så...
jag vet tom att det inte fungerar så...
vi pratar om det på terapin...
och kanske är det där som det ska stanna...

men ibland vill man bara släppa det...
och låta det vara där...

gjorde ett köp idag som jag till och från ångrar...
varför gör man så...
man kan inte tillåta sig själv att njuta av vissa saker..

men just shopping tillsammans med vad man ska äta och inte...
är ganska känsliga ämnen...

jag köpte mig en pulsklocka...
har letat på nätet och hittat en som uppfyller alla krav...
men när jag fick den i min hand, betalade den och fick hem den...
så hade jag ångrat mig...

den är ju inte ens rosa...!!!

ja vad säger man...
den har alla funktioner så jag kommer bli nöjd...
men just nu...
vet inte...

det har varit en riktigt jobbig dag...
inte någon lugn och skön söndag precis...

ville inte upp alls i morse...
och dessa hemska drömmar...
man vill bara sova utan något annat att tänka på....

SUCK!!!

ny vecka, nytt helvete att ta sig igenom...
hur länge orkar man...
hur länge står man ut med skiten...

kanske behöver jag bara sova..
who knows ???

/å

ny månad...

2011-10-01T15:36:00.000-07:00

rent logiskt faktiskt...
igår sista dagen i september och idag...
javisst första dagen i oktober...

kommer ni ihåg slutet av oktober förra året...
visst var det så...
snö...

och idag när dimman äntligen lättat och solen tittat fram...
en ljuvlig höstdag utan blåst och härliga 23 grader varmt...
orkar inte tänka på att det kan börja snöa...
då kan vi snacka om att tiden har runnit ifrån mig rejält...

hösten är jobbig, och det är svårt när man inte kan vara ute...
man ser inte förändringarna på nära håll...
man kan inte njuta på samma sätt och helt plötsligt är marken täckt av löv..
och träden står nakna, ensamma och utan skydd inför vintern..
precis som man själv känner sig emellanåt, eller rättare jämnt och ständigt...

jag ska var ärlig...
det har varit en rent hyfsad dag, vad nu det innebär..
men med mina mått mätt...

melodikrysset med mannen...
lyckades inte fullt ut idag tyvärr, men det är alltid mysigt att ha det och se framemot varje lördag..
och man kommer upp i hyfsad tid dessutom..
sedan tvätt och lite dammsugning, efter en vecka som har gått i zombiens tecken,
har det funnits en hel del att göra idag...

och så naturligtvis lite spinning på det...
har inte orkat träna en dag den här veckan...
så...

ja ni förstår ju själva...
måste ju ta igen det man missat och ge järnet...
frågade min man efteråt om jag fick kräkas...
och hans svar ja ni vet det säkert redan.. du får inte ta ut dig så mycket...

hm...
det ska kännas och man lever länge på den härliga adrenalinkicken man får..
ska tillägga att det är skönt att ha en stol i duschen...
funderar på att behålla den även när pjäxan ryker...
kanske börjar jag bli gammal och lat...
men har du ont och du börjar känna av krampen i benen då är det förbannat skönt att kunna sitta ned..

det gick bra med cykeln...
för bra kanske för jag skulle inte ha något emot att köra ett pass i morgon också..
men det är en annan dag....

en annan sak som inte var fullt lika kul...
jag tog min lilla terapi -runda till containern...
och vad händer...

det firas ett nytt litet mirakel hos en av grannarna på vägen dit...
och där ute satt en massa folk, en massa liv och rörelse...
och sedan står Linda L där och pratar med några grannar...
säger ett snabbt "hej" till henne...

och sedan när jag går tillbaka..
kan inte se henne i ögonen, kan inte se någon i ögonen...
och gården fylls av ungdomar som spelar hockey eller vad det kallas...
och jag vill bara springa...

dörren går igen bakom mig...
springer upp och lägger mig och gråter...
kan inte prata med mannen...
som undrar vad som hände på den korta stunden...

när den värsta attacken lagt sig kan jag prata igen...
och jag var inte beredd på allt folk...
och efter mitt träningspass var jag ganska slut och orkade inte riktigt med det...

älskar dig Linda L, hoppas du vet det...
men det blev för mycket...
hoppas ni har det bra du och barnen...

och även om jag sagt det tidigare...
stort grattis till jobbet..

för att inte avsluta negativt...
vill jag bara säga att igår när jag jobbade så sa jag ifrån...
på riktigt...

vi får ofta skit för saker vi inte kan göra någonting åt...
och ofta när en förälder kommer och ska skälla på en...
ja då får jag ofta andnöd och stressar upp mig som bara den...
igår sa jag ifrån, utan att få denna känslan...

köper man biljetter med kontokortet och inte vill ge det till sina barn eller komma dit med det...
ja köp dem inte då, boka dem...
systemet säger klart och tydligt att kortet ska med...
litar man inte på sina barn...
ja köp då inga biljetter, svårare än så är det inte...
och att skälla på mig...
jag har inte gjort systemet...

det kändes bra faktiskt...
för det var inte mitt fel...
kanske blev han lite gnällig på mig och tyckte jag var otrevlig...
men den bjuder jag på...
ger du mig skit...
ja då ger jag tillbaka...
för jag kan också få nog...

så alla ljuvliga vänner god natt till er
och ett stort grattis till Biostaden Saga som firat sin tioårsdag idag..
hoppas att ni hade det bra och att ballongerna vi blåste upp igår, höll sig kvar...

idag kände jag mig levande...
vet hur snabbt det kan vända, och förmodligen är det fortfarande adrenalinet...
man lever länge på ruset och känner sig hur duktig som helst...

vi såg en "rysare" idag, hyrde den via boxen för 35kr...
house of the haunted hill, funkade tills de sista 20-15min...
då ballade den ur, som många rysare gör tyvärr..
och då är den knappt 90min lång...

kan säkert sova på soffan...
känner mig inte skrämd direkt...
och mannen har redan börjat snarka, så det lutar väl åt det hållet...

nu ska jag ge mig...

söta drömmar kära vänner...
och en härlig söndag på er..

/xoxo

septembers sista dag..

2011-09-30T15:50:00.000-07:00

ja ännu en ganska blåsig vacker höstdag...
visste inte riktigt hur det skulle gå i morse om jag ska vara ärlig...
men jag kom upp i tid...

och jag åkte till jobbet i ännu godare tid..
vilket var tur för att hitta en parkering nära jobbet en fredag...
nja det brukar väl inte gå så himla bra när man är där vid lunchtid...
så jag fick parkera en bra bit bort...

och just att ta sig till jobbet är väl egentligen inte det jobbigaste, trots avståndet menar jag..
utan när man har jobbat och är trött och går ensam genom staden en fredagkväll..
ja det är rent ut sagt skit jobbigt...
speciellt när man upptäcker att man är omringad av två grupper av fulla ungdomarna...
så det spelar ingen roll vart du går...

kände mig inte helt närvarande när jag väl satte mig i bilen och skulle köra hem..
jag vet jag har blivit erbjuden skjuts...
men man vill ju klara sig själv...
jag måste klara mig själv...
och hem kom jag väl....
men om jag haft någon energi idag så är den helt borta när man kommit hem...

och mannen så trött och somnar framför teven...
stackarn som får vänta med att lägga sig tills jag somnat...
och ändå somnar jag inte...

för nu ska ni få höra...
jag har bara haft bra saker att säga om apparna som får mig att somna...
men så gjorde jag en uppdateringen på dem igår...
och nu är de skit, volymen höjs och sänks och börjar brusa...
och helt plötsligt vet jag inte hur jag ska somna...
inte ens spikmattan hjälpte...

nu ligger jag i soffan...
trött visserligen...
men mer psykiskt trött än fysiskt...
så mycket som pågår däruppe att man undrar hur man överhuvudtaget överlever ibland..

jag överlevde dock jobbet...
och ensam på matinén dessutom...
kul att jobba med gulliga lilla Fanny som numera bor i Gbg...
och sedan fint besök av Catrin F och Malin S...

hoppas att de har en trevlig tjejkväll...
önskar att det vore annorlunda och jag hade kunnat vara med...
men som vanligt känner jag att vem skulle vilja ha mig med...

och där är tankarna igen...
orkar inte mer just nu...
hoppas på en helg med lugn och ro...
med min älskade make och kanske lite kryssande också...

ta vara på varje ögonblick för de kommer aldrig tillbaka..
och livet är flyktigt ta det aldrig för givet...

godnatt och hoppas på söta drömmar för er alla, speciellt för min kära granne...

/xoxo

höstlöven faller...

2011-09-29T11:53:00.000-07:00

det har varit en vacker höstdag, trots blåsten...
trots allt kan man se lite av det vackra i det...
men det går för fort...
alldeles för fort...

man känner av det..
kanske mer depression än ångest just nu...
man blir liksom tom inombords och vill ingenting...
man sluts in i sitt eget mörker och inget tvingar en att gå upp...

tvingar ska jag inte säga..
för innerst inne vet jag att det aldrig är bra att dra sig undan..
för då blir det liksom lättare att rättfärdiga sitt eget misslyckande...

jag har så mycket som jag skulle behöva göra...
hjälpa till med hemma...
och jag lägger allt på mig...

och när det blir för stort...
ja då misslyckas man..
och utgångsläget är där...
jag misslyckas ända så vad är meningen...

det är så det fungerar...
jag sätter ribban för högt..
bara för att få rätt...
jag klarar det ändå inte så vad är meningen...

många av er känner säkert igen er...
kanske lyckas ni bättre än jag...
men den här veckan har jag varit sängliggande 2 dagar...

det hjälper inte...
naturligtvis vet jag det...
men när mörkret och tomheten finns där...
då hjälper inte så mycket...
man är där och kroppen är så nära död...
man fungerar inte....

men ni vet det där redan...
nu vill jag ge det där lilla positiva...

först blev jag överraskande glad när jag lyckades få mig ett par jeans...
som inte passat mig på över flera månader...
och bara det, kanske skrämmande nog ändå med tanke på min historia, gjorde mig lite stolt..

var hos min psykolog idag...
och jag måste säga det att jag älskar henne..
hon är underbar och trycker på väsentliga saker..
hon ser MIG...

gladare och lite starkare tog jag en runda på stan...
ville ge min underbara make en liten present..
eftersom han står ut med mig och alltid finns där...
även med kryckor och pjäxor...

det blev lite mer annorlunda än jag tänkt mig...
en bukett, som jag med hjälp av de gulliga tjejerna på "flickorna på rådhusgatan"...
lyckades få till...

han är ju galen i älgar...
och sedan lite härliga höstfärger...

imorgon är en nästan heldag på bion...
och jag hoppas verkligen, önskar verkligen att jag kommer upp...
jag måste ju det...
vet ju det...
men ingenting är självklart längre...

vill bara säga att ett innerligt leende betyder massor..
så tack P för att du är du och ger av dig själv...

nu dags för lite mys framför teven...

tack alla goa vänner för att ni finns i mitt liv <3
och mannen du är mitt allt...
all min kärlek till dig och för att du står ut med mig<3

/xoxo

vad hände med måndagen...

2011-09-27T15:26:00.000-07:00

ja hur gick det egentligen till..

hm..
jag vaknade...
mina ögon var öppna i alla fall...
och så låg jag...

som om någon dragit åt handbromsen...
bara tomhet och mörker...
vad är meningen...

som att vara fast i en kropp som inte vill röra sig...
totalt meningslöst...

man saknar omdöme...
ingenting fungerar varken i kroppen eller i huvudet...
orden kommer liksom inte fram...
och man kan inte förklara varför det är så himla jobbigt...
varför man bara inte kan komma upp...

tycker så synd om min man..
som fick ta hand om allt igår...
och då hoppar han runt på kryckor...

önskar han slipper komma hem till det igen..
men tyvärr känner jag att det nog inte var första gången...

livet är ett riktigt helvete ibland...
och när jag kommit hem från jobbet sitter jag ofta kvar i bilen..
tårarna som ingen ska se...

ofta känner jag mig så ledsen...
att jag inte längre vet hur det är att vara glad...
så vad gör man...
man spelar, man döljer känslorna och låtsas...

men vad är äkta..
snart känns det inte som om jag existerar längre...
jag är bara ett stort jävla misslyckande...

och jag gör det igen...
för jag vet inget annat sätt...
jag har misslyckats som hustru..
som vän, syster och dotter...
vart jag än vänder mig så får jag folk att må dåligt...

ingen vet vad de ska säga till mig...
och ärligt vem vill höra svaret..
Jag mår skit, men så är det ju...
standard svar numera...

och vad hände idag...
tack och lov kom jag upp och dagen blev hyfsad...
kom till jobbet...
men det tar verkligen all energi ifrån en...
oavsett om det är en lugn kväll eller om det är massor av folk...

undrar om jag orkar hålla på så här...
snart så kanske jag inte kommer upp dessa dagar heller.
och då blir det tufft kan jag säga...

hoppas hoppas att jag med hjälp kommer hitta ut igen..
så att inget av det som finns i skallen...
som är så dolt för alla runtomkring..
inte kommer att bli verklighet...

börjar bli trött...
inte bara för ikväll..
på allt...

godnatt och tack för att ni orkar lyssna på mig..
inget roligt inlägg idag

/å

så helgmys tillslut..

2011-09-25T12:06:00.000-07:00

det blir för mycket alldeles för ofta för mig..
och igår..
ja det kokade över lite grann kan man väl säga..

inte så att jag inte klarade av jobbet..
för där stod jag med darrande och krampaktiga armar och händer..
men jag var där...

på hemvägen då kom tårarna och sedan var det benens tur...
jag lyckades ta mig hem...
men jag skrämmer mig själv ibland...
och tankarna som far genom huvudet...
ja man blir rädd...

hoppas nu att det ska släppa lite...
när jag kommer att få hjälp...
hoppas bara att det ska räcka...

igår var igår...
och idag var kroppen tung och jobbig..
speciellt efter en natt i soffan...

han rår ju inte för det..
men så länge han bara kan ligga på rygg.
ja då snarkas det en hel del...
och imorgon ska han börja jobba igen...

stressnivån är hög..
så är det bara...
och lite spinning på det...

ja så är det och jag vet inget annat sätt än att ge allt...
och jag lär mig aldrig heller..
jag gör ju passen själv...
så jag borde kunna göra dem lite lättare...
men varför då..??

Ja nu är det som det är...
och det mesta börjar slå tillbaka mot mig...
och livet den här veckan...
ja det har varit tufft...

och tyvärr så går det ut över fel person..
för mannen får fåordiga svar...
och jag ska hela tiden försöka vara stark och klara allt själv...
men trots kryckor så gör han ändå mer hemma än vad jag gör...

och hur känner jag mig då..??
naturligtvis..
värdelös...
kan inte hjälpa honom..
och vill han hjälpa mig...
vad gör jag då...

ni vet svaret redan..
jag skjuter bort honom...
och allt slår sedan emot mig...
och vi blir ledsna båda två..

satan i gatan som Veronica Maggio skulle ha sagt..
ska det vara så här...

och alla underbara vänner runtomkring..
ni är verkligen toppen..
erbjuder hjälp med det mesta....

tyvärr så kör jag fortfarande med att jag ska klara att ta hand om oss...
det är svårt att be om hjälp...
speciellt av de som man vet oftast har det värre än man själv...

och då tänker jag på goa positiva Linda L...
du ger så mycket av dig själv...
och du kämpar och ger allt...
imponerad av din styrka...
och stort lycka till på ditt nya jobb imorgon...
kommer gå hur bra som helst...

jag är inte frisk...
jag är sjuk....
men man blir så bra på att dölja..
rentav ljuga...
bara för att ibland slippa prata om det...
för när det värker, då värker det...
när hjärtat slår dubbla slag...
då väntar man sig döden...

då benen inte bär...
då kommer man inte framåt..
när tankarna kommer då är de där....

tack för ordet och hoppas eran vecka blir bra...

jag kan bara hoppas...

/å

lite positiva nyheter..

2011-09-23T03:25:00.000-07:00

äntligen lite positiva nyheter...
jag har fått en tid som jag väntat på..
och jag kommer att träffa en psykolog nästa vecka..

samma underbara tjej jag redan pratat med..
och har förtroende för...
hon jobbar visserligen bara 3 månader till...
men under den tiden kan mycket hända...

så äntligen lite glada nyheter...

nu ska jag snart iväg och jobba...

/kram på er och ha en skön helg

inga spikar i foten...

2011-09-22T12:23:00.000-07:00

han är hemma med foten i en så kallas aircast, ser ut som en pjäxa typ..
ligamentet är helt och gipset är borta...

vill varna känsliga tittare/läsare..
men här kommer lilla foten..

och så här ser själva pjäxan ut

nu kan han ta bort den, och framför allt stödja på den...
2-3 veckor ska den vara på och på måndag är det jobbet som gäller..
han börjar känna sig lite uttråkad milt sagt..

så jag kan bara säga att den här veckan har varit riktigt omtumlande..
väntande och mer väntande och gårdagen var nog bara droppen..
då han skulle läggas in och få sin stabilitetsröntgen..

jag fick ju inte följa med..
det är bara för dig att åka hem sa sköterskan...
vi vet inte hur lång tid det kommer att ta...
kvart över två lämnade jag honom...

jag ville ju överraska lite när han kom hem så jag mitt knäpphuvud åkte till staden..
dels för egen del skulle jag hämta tabletter till mig själv...
och där tog det stopp...
efter en kvart knappandes på datorn kom hon fram till att nej...
de har vi inte hemma...
frågade då om hon kunde kolla på andra apotek..
men också där fick jag nej...

ingen koll på varken mig själv eller benen..
gick jag in i bokhandeln och köpte några nya böcker till mannen..
som har läst en massa i sommar...
en liten överraskning tänkte jag...

sedan kom det bara över mig...
och goaste vännen Colleen som var på sitt jobb tog emot mig gråtandes...
vi satte oss ned och pratade och hon är verkligen en ängel...
tack sötaste du, så mycket kärlek min vän <3

sedan försökte jag på ett annat apotek...
fick dock lite mer information där...
de hade tydligen problem med just detta preparatet...

ok, vad gör jag nu då...
visst ja vi har ju ytterligare ett apotek i staden...
och där var det halv kaos med nytt datasystem...
men mina tabletter, ja faktiskt men i storpack...
så det tog en stund innan hon packat ned dem i små kuvert...

lite bättre...
sedan hem och vänta...
och vänta...

kvart över fem ringde han...
yes tänkte jag nu får jag hämta hem honom..
men då hade han inte kommit in än...

ännu mera väntan...
och inget fick jag i mig heller..
mannens föräldrar hade varit gulliga och handlat åt oss..
så de kom hit och höll mig sällskap en stund...

sedan ännu mera väntan...

vid halv nio äntligen...
dags att hämta honom...
inga spikar utan gipsad igen....

idag fick han sin pjäxa...
men jag orkade bara inte...
hans pappa fick hämta och skjutsa honom...

det känns i hela kroppen...
och man tränger undan sina egna tankar..
och sätter honom i första rummet...
men så mycket jag har gråtit den här veckan...
ja det äter på mig...

och inget svar än från vuxenpsyk...
där väntar man också...
tar eländet slut någon gång...

ska jobba två dagar i sträck...
vet inte hur det blir...
min man kan ju inte komma till undsättning direkt...
och det känns...
och då är det nästan som om man bara väntar på att det ska komma...
jag känner mig själv....

det kommer att explodera...
och det snart...

varför säger jag bara...
varför, om jag bara hade varit lite starkare...
men det är jag inte...

nu till ett trevlig överraskning....
och denna trevliga överraskning stod fam Lätt/Svensson för...
som kom hit med mumsiga muffins...

som små äppelkakor...
himmelskt goda...
Tack Linda, receptet finns på din blogg kanske...
så goda....

helgen kommer inte bli rolig...
men söndag är jag i alla fall ledig...
dags för lite spinning, hade jag tänkt...

/xoxo

ingen operation..

2011-09-20T14:53:00.000-07:00

de säger att det ska röntgas,
men blir man sövd och eventuellt får en spik "inmonterad" i foten..
ja då är det väl en operation..

de hade för mycket akut idag...
så vi väntar...
imorgon kanske...

dock blev det ett tre timmars besök på akuten..
då mitt hjärta kände att gipset skavde på fotknölen..
svullnaden hade gått ned, vilket är väldigt positivt..
men det blev inget nytt gips, bara nya gasbindor och vadd...

de ska ringa imorgon igen..
håller tummarna, både för att det inte ska vara någonting..
och att det blir gjort så vi slipper ovissheten...
och jag vill verkligen inte åka dit fler gånger...

kräks bara jag tänker på det..
väntan...
sterila miljöer...
och detta eviga tickande...
hör det i mina drömmar...
Blä...

men det finns ingenting jag inte gör för honom...
om man bortser från att handla och laga mat då vill säga..
min erfarenhet säger mig att då kommer jag nog att dö på kuppen..
för att ge mig på något som jag ALDRIG gör normalt...
sätt spiken i kistan..
lite allvarligt uttryckt..
men efter alla turer så är det så det känns...

men man måste hålla lite av sig själv ovanför vattenytan..
blev faktiskt ett spinningpass idag...
ut med skiten, all frustration liksom försvinner..
och för ett kort ögonblick är man lite av sig själv igen...

men jag kan inte göra det varje dag..
och det vet jag ju..
även om det är skönt att leva på ruset ett tag..

blev en skön dusch...
fick på mig "rosa" och lilla "rosa" på bordet bredvid..
ständigt pipande...
då jag som så många andra har jag förstått...
har hamnat i wordfeud -träsket....

så kul, alfapet i mobilen...
håller min hjärna i gång...
jag kan ju säga att jag behöver det för att hålla mig fokuserad..
men man blir beroende..

så om någon vill..
fruDahlin vill gärna ha en match..

idag vill jag passa på att gratulera brorsan och hans underbar fru på bröllopsdagen..
Kärlek till er båda <3 <3 <3..

och tack för att svt play finns..
såg precis på Mia Skäringers "dyngkåt och hur helig som helst"..
vilken föreställning..
se den om ni har möjlighet...
så mycket allvar blandat med humor...
hon ÄGER!!

så godnatt på er vänner och kärlek i massor till er

/xoxo

måndagkväll med en strejkande kropp..

2011-09-19T14:49:00.000-07:00

man kan önska att vissa saker aldrig skulle behöva inträffa..
och sedan finns det saker som bara händer..
så där bara..
utan vidare...

jag trodde aldrig att det skulle bli ett sådant helvete när mannen trampade
ned i en håla på Karlstads fotbollsarena..
men ack så fel jag hade...

jag har ju inte precis koll på mitt eget liv eller mig själv..
och så händer detta..

hela söndagen gick i sjukhusets tecken..
och helt plötsligt skulle jag försöka vara den starka..
det gick inte så bra precis...

har aldrig mått så dåligt som på sjukhuset...
det enda som far genom huvudet är förruttnelse och död..
kan inte sluta tänka på de avsked som gjorts...

de gånger man varit helt utlämnad och ensam..
väggar som tränger in dig i ett hörn och klockor som tickar ned till din sista stund..
kan inte förklara det bättre...
och jag vet att jag mådde sämre än mannen..
han sa knappt ett knyst fastän vissa övningar var väldigt "osköna" ...

vad säger man...
jag måste ju försöka vara stark..
men det är jag inte...
jag handlar inte, lagar inte mat...
och helt plötsligt befinner jag mig i en situation som jag inte fixar..

det är för många element som stör min kontroll...
och igår när jag äntligen kom ut från sjukhuset...
och regnet öste ned och jag gick och gick för att hämta bilen..
då kom tårarna och all skit som jag förträngt hela eftermiddagen/kvällen..
för vad..??

verka starkare än jag är..
och när jag körde oss hem..
ja man kan säga att jag inte hade mycket kontroll över bilen..
och jag styrde inte längre med händerna om ratten...
utan styrde med handflatorna då jag inte kunde greppa ratten..
för mycket kramp..
och det var inte bara regnet som skymde sikten utan alla tårar..

det var en söndag som jag aldrig vill minnas...
och jag hatar att jag inte kan hjälpa honom...
han finns ju alltid där för mig...

hatar att jag är ett missfoster..
hatar att jag inte kan få styrkan..
hatar min sjukdom..
hatar att jag inte har kontroll...

det är inte mig det är synd om...
det är ju mannen...
jag vet att han tänker mer på mig...
men jag ser bara gipset och kryckorna..

mitt liv är för rörigt..
och imorgon är det dags för röntgen igen..
jag vill vara stark och vara där för honom..
så som han skulle vara för mig...

ja jag kommer få skit...
men jag vill att han sak känna att jag finns där..
och att det är mitt ansikte han ser när han vaknar...

han är ju mitt allt..
kan ju inte leva utan honom..
så visst mår jag hellre skit än lämnar honom där ensam..

ska också säga att det gick hyfsat bra att jobba idag..
och det var betydligt lättare att ta sig hem med bilen..
får se hur det går imorgon...

förhoppningsvis är det inget fel på ligamenten utan han får börja med lite sjukgymnastik
och sedan är han på benen igen...

jag ska finnas där..
och göra det jag orkar,
för förhoppningsvis får jag ett positivt besked i veckan..

/god natt på er

lördag och lite spinning

2011-09-17T12:16:00.000-07:00

ja, så har man varit ensam hemma igen hela dagen..
med mannen i Karlstad dömande semifinal i amerikansk fotboll..
fick dessvärre höra att han skadat foten och fick avbryta..
lite synd, men han har varit med i alla fall och jag för min del är väldigt stolt..

och som vanligt är det jobbigt att sitta hemma med sina tankar..
man försöker ju så gott man kan att få dem att försvinna..
men många med mig vet att tankar inte bara försvinner så där..

de trasslar in sig i sig själva..
och man försöker att hålla sig sysselsatt så gott det går..
men när man inte orkar eller har energin att göra saker som man förr älskade att göra..
ja vad gör man då...

man tränar..
ja och så är vi där igen..
det har fungerat bra på spinningcykeln jag säger inget annat..
men man glömmer inte så lätt..

ambulans till sjukhuset...
ortorexi och all annan skit man gått igenom..
man där sitter man och man blir någon annan..

jag kan inte sitta där utan att ge allt..
för då är det inte jag...
och ska sanningen fram har jag en hel garderob full med träningskläder..
de måste ju användas...
och visst känner man sig lite bättre till mods när de faktiskt passar..

ja jag vet jag spinner när mannen inte är hemma...
kanske gör jag det medvetet..
för jag vet att han inte vill att jag så att säga ska cykla "skiten" ur mig..
men när jag sätter mig...
ja som sagt en liten galning tar över och inget hindrar mig...

nu njuter jag av ruset..
gör inget mer även om man känner att man nästan är berusad av all energi..
men på ett sätt så gör det mer skada än nytta att ta del av den nu..
för då kommer jag att tömma mig själv på energi..
och då kommer ångesten som ett brev på posten..

men jag säger det igen..
jag och spinningencykeln är ett..
och jag har vunnit de senaste gångerna..

HEJA MIG!!!

nu till lite mer allvar som jag ofta tänker på...
jag kan räkna mina "bra" stunder på en hand..
medan de dåliga styr mitt liv och mitt leverne..

jag stannar hemma..
vill inte gå ut och möta andra människor..
för de skrämmer mig, gör mig rädd..
gör att jag tappar kontroll..

detta gäller även vänner..
stora sammankomster som kalas, bjudningar och liknande..
jag börjar gråta så fort jag tänker på det...
och även om jag aldrig är öppen och social annars heller..
så brukar jag ändå vara med och jag älskade att bara sitta tyst och lyssna på andra..

nu vill jag bara bort från allt vad sådant heter..
man kan säga att mitt sociala liv det är begränsat till bloggen,
facebook och de gånger jag tar mig till jobbet...

jag undrar var det gick snett..
för inte har det alltid varit så här..
som liten tös vet jag att jag ofta pratade med främmande människor..
älskade uppmärksamheten..

när tog det slut..
och varför kan jag inte få det tillbaka...

idag kan jag inte se hoppfullt på framtiden..
för ärligt ibland ser jag ingen framtid alls..
jag är lyckligt lottad som har många fina vänner runt omkring..
och det värmer...

men mitt i skiten sitter jag..
och ingenting hjälper..
jag slits itu..
jag går sönder..
kanske är jag galen..
förmodligen...

uppskattar kramarna och all kärlek jag får..
men egot spelar en spratt ibland..
och då går det inte in i skallen..
för man är så ensam och ingen förstår...

älskar er det vet ni..
men det är tungt, så tungt...

/xoxo

fredag..

2011-09-16T03:40:00.000-07:00

veckorna går fort oavsett vad du gör eller inte gör..
denna veckan har varit tuff för mig..

och ibland känns det som man står på en klippavsats..
ska jag hoppa eller inte..
vill jag hoppa och vad vill jag ska hända när jag väl hoppat..
är mörkret så stark att längtan att inte finnas till tar över...

ibland är den sidan av mig så stark att den skrämmer mig..
den andra sidan den lägger ned...
jag vet vad som är rätt och jag vet vad som är fel..

men när den sidan av mig tar över..
var går gränsen...
finns det ens en gräns...
vad kommer att hända...

att sitta 4h i bedömningssamtal tar på krafterna..
och tar fram dina värsta tankar och mardrömmar..
och även om man inte känner smärtan där, så kommer den efteråt..

man tänker på saker som man inte vill tänka..
rädslorna kommer fram..
ångesten tar över...
man ser inte längre hur det någonsin ska bli ett slut på det..

jag gör så gott jag kan, jag vet det...
men det slår tillbaka på mig lika fort...
igår var skakningarna värre än någonsin..
varade någon timme..

bara kände att nej nu går jag lägger mig..
försöker varva ned, ta det lugnt..
somnade vid 19 tiden tror jag..
mannen väckte mig strax innan 21, för ett avsnitt av CSI Miami..
och kunde jag somna efter det..

nej..
blev någon timme på soffan..
och sedan någon timme i sängen när mannen åkt till jobbet..

har ont i hela kroppen..
men värst är nacken och axlarna..
får se hur det går på jobbet ikväll..
standard numera "får se hur det går"..

jag är ju någon annan där..
så det kommer väl att gå..
och att jobba med finaste Cecilia, ja det kommer bli trevligt..

mitt liv skulle inte se ut så här..
och det skulle inte vara så svårt att få hjälp..
men jag hoppas på ett positivt besked i veckan..
bara någon vill prata med mig, hjälpa mig, få bort smärtan..
och tankarna som inte ska finnas där...

önskar att jag orkade leva mitt liv..
men det gör jag inte och här sitter jag nu..
fängslad av alla jobbiga känslor och tankar..

/å

frustration...

2011-09-14T11:27:00.000-07:00

igår vill jag helst av allt glömma...
ingen sömn...
bråkiga katter med söndertuggade sladdar...
brandlarm som varnar för dåligt batteri...
och sedan skulle jag till jobbet på kvällen...

var som upplagt för problem..
och jag säger bara så här...
frustrationen blev inte bättre...
och jag var så trött när jag kom hem...

man kan säga att så nära att strypa någon har jag aldrig varit...

men idag var en ny dag..
åt helvete med den också vill jag bara säga..

konstiga drömmar om att bli begravd i snö...
vaknade upp och frös...
ville inte gå upp, ville inte svara i telefonen...
det var ett nummer som jag inte kände igen..
lät det ringa...

något senare skickade mamsen ett sms och frågade om hon fick ringa..
jag var ju vaken, så visst varför inte..
det var ju inte så att jag behövde gå upp..
äntligen hade hon sagt upp avtalet med mäklaren...
och satte faktiskt lite press på honom också...

vilket resulterade i att hon idag fick ett telefonsamtal från honom..
där han hade fått ett bättre bud, som mamsen är beredd att acceptera..
om ingen kommer med ett högre inom en vecka...
lite press var allt som behövdes...
och nu har hon lugnat ned sig betydligt..
skönt...

så vad händer med mig då..
tyvärr är jag fortfarande frustrerad...

fick veta idag efter mitt andra bedömningssamtal
att det är upp till 1 års väntetid till att få träffa någon av deras psykologer,
och det är inte direkt goda nyheter...

bedömningssamtalen är nu över i alla fall...
och sedan nästa vecka ska det beslutats vilka åtgärder som ska sättas in för att hjälpa mig..
kommer jag till psykolog så att jag får vänta ett år,
finns det tydligen stödsamtal man kan få..
jag kan då få prata med sjuksköterska eller kurator
eller psykiatriker som också kan vara första ledet att få min medicinering ändrat,
för bara där tror jag kanske att det kan lätta lite i alla fall...

men ett år...
känns inte alls bra faktiskt..
och det tyckte inte hon jag pratade med heller..
men som sagt nästa vecka ska jag förhoppningsvis ha mer information..
och jag har då rätt att protestera om jag vill...

är inte så mycket för att protestera..
men släpper de iväg mig utan åtgärd...
ja då vill jag nog protestera en aning...

kan man bli mer frustrerad....?

och den bästa medicinen mot frustration..
jag har sagt det förut...
träning...

så ett spinningpass satt inte helt fel just nu kan jag meddela...
ut med all skit bara...
och så ringer det på dörren..??

har haft busringningar här förut idag, så jag brydde mig inte...
sen kom en till...
och jag var mitt i allt, andfådd och svettig...
men ställer mig och ropar ut genom fönstret på övervåningen...

vem är det och vad gäller det..
då var det elektrikern som kopplat in värmeväxlaren..
han ville komma in och kolla så det fungerade..
kl 19,00, vad är det för tid att komma...

jag sa att jag tränade så han fick komma tillbaka en annan dag..
men fungerar gör det ju..
det har vi märkt på elementen i alla fall...

så avslutningsvis...
ett rosa paket kom idag...

så nu är äppelskrutten laddad inför vintern..

imorgon ska finaste frissan Ida klippa mig..
ska bli skönt...

stort grattis Linda L.till ditt nya jobb..
och vad härligt att se att du har orkat med..
du är en riktig fighter <3

/xoxo

lite av nerverna utanpå..

2011-09-12T12:42:00.000-07:00

vilken morgon...
från första andetaget kände jag "hjälp, det här går inte"...
det var tunga släpiga fötter som tog sig ned till frukostbordet..
förväntansfull och spänd som en fiolsträng..

det värsta släpper ju en aning när man har saker att göra.
och det är ju måndag idag...
precis...
dammsugaren fram, och det tog tid idag..
ville väl att det skulle ta tid så man inte hinner tänka så mycket..

men ja efter ett tag var jag ju färdig och då var det ändå 2h timmar kvar..
satt en stund, insåg snart att det var ganska hopplöst...
tankarna for iväg som besatta...
svarade på ett "grattis på namnsdagen" -samtal från svärmor..
men hörde inte så mycket av det hon sa om jag ska vara ärlig...

tog mig en dusch, och sedan kom det igen...
jag gick framåt men inte mina ben..
som gjutna i golvet, och då får man som sagt ta det man har..
gick upp för trappan krypande med benen släpande efter..
sittande på det översta trappsteget och andades en stund...

sedan efter 10min kund jag resa mig upp och med benen släpande och inte alls fungerade,
lyckades jag få på mig lite kläder innan vi skulle iväg för det första bedömningsamtalet..

hjälp vad stressad jag var och tårarna var där..
och man gör ju alltid större grej utav av det och minnen från tidigare dök upp..
tänk om hon var likadan, nonchalant och likgiltig..

gissa vem som hade så himla fel...
naturligtvis jag...
ett riktigt toppen tjej..
hon lyssnade, ställde rätt frågor och hon SÅG mig...

tiden gick dock alldeles för fort...
så jag ska träffa henne igen för att fortsatte min bedömning på onsdag..
sedan så ska hon berätta för en grupp av läkare och psykologer det vi gått igenom..
och sedan får vi se vartåt det lutar..
kanske inte ens säkert att jag kommer hamna där...
hoppas ju på det, och hoppas på henne naturligtvis, för henne fick jag starkt förtroende för..
men vi får se..

håll alla tummar ni kan..
för nu är det nog på rätt väg...

mannen har suttit i möte ikväll, men nu är det nog dags att fira min namnsdag tycker jag ;-)
och imorgon hoppas vi att allt ska vara löst med telia, så vi kan koppla in allt och få fler roliga kanaler...
och kanske ett litet rosa paket, vem vet..

/kram på er vänner och tack för alla lyckönskningar idag <3

xoxo

Söndag och lite ångest...

2011-09-11T12:32:00.001-07:00

Ingen strålande morgon direkt.
Vaknade med mardrömsvånda och tårarna rinnande nedför kinden...

Ingen bra start, men tog mig till soffan och lite frukost tillsammans med reprisen av finalen i "so you think you can dance".. Snacka om gåshud...

Sedan tog mig kärleken och jag ut på en promenad. Varmt och torrt, en aning huvudvärk och sedan en kall dusch innan det var kabeldags...

Fick en ganska kraftig ångestattack efter duschen...
Jag lyfte benen och gick framåt, men kroppen rörde sig inte en millimeter..

Man får göra vad man har med det som fungerar, så jag tog mig fram med hjälp av armarna istället med baken släpande i golvet..

Efter en stund går det ju över...
Men det är rätt jobbigt att inte fungera.
Sedan var det dags att arrangera lite kablar, borra lite..

Och inget kaos med kablarna, men det borrades lite extra både här och där, men nu är kabeln på plats...

Ville också passa på att gratulera fam. Tauson på bröllopsdagen <3 kärlek.

Och min man grattis till att du får döma semifinalen, du är bäst <3

/xoxo

Skickat från min äppelskrutt

en lite annorlunda lördag..

2011-09-10T11:25:00.000-07:00

ja det händer faktiskt att man förvånar sig själv ibland..

det var tufft på jobbet igår...
och även om det kanske inte märktes så mycket igår när vi kom hem..
så kände jag det i hela kroppen i morse..
tungt att komma upp, och kroppen styrdes inte av mig..
börjar känna igen fenomenet...

men det var klart att jag skulle upp och få lite tid med mannen..
innan han skulle iväg till Örebro för att döma..
och lite av en tradition brukar vi försöka oss på melodikrysset..
så även idag och direkt efter åkte han..

och där satt jag, kände mig lite övergiven, trött, less och allmänt ofungerande..
tog plats i soffan med en filt och vi som de flesta andra har hamnat i spotify -träsket..
så jag fick en liten idé att göra ett spinningpass med lite bra låtar..

när jag var igång på den tiden hade jag flera pass i ipoden..
nu gjorde jag ett i spotify på äppelskrutten och sedan...
ja då somnade jag i soffan...

och sedan var den dagen över..?

nja faktiskt inte...
jag vaknade vid femsnåret, inte jättehungrig, men lite lagom..
käkade och började fundera på vart dagen hade tagit vägen..
och så blev jag bara så sugen på att köra passet jag gjort...

så jag tog upp kampen igen...
och vem vann den här gången..??

JAG....!!!

det är en seger för mig..
och den är mäktig...
13.4km på 45min och jag gjorde det..
lite skakningar och ömma muskler, men jag lever...
ingen tung andning,
bara härligt slapp i soffan i väntan på mannen som är på väg hem...

en bra avslutning på den här dagen...
imorgon väntar kabelkaos när vi ska installera...
hm vet inte riktigt vad det är vi ska installera,
men vi får några extra kanaler via bredbandet..

kan bli en rolig söndag...;-)

och sen är det måndag..
stressar och oroar mig, men det får vi ta imorgon..
nu ska jag leva på mitt rus en stund...

kram alla ljuvliga, underbara läsare..
kärlek till er och njut av en mysig lördagskväll <3

/xoxo

fredag och trött i kroppen..

2011-09-09T02:35:00.000-07:00

den strejkar..
vill inte röra sig som jag vill..
fingrar som skakar så fort jag försöker räta ut dem..

det är mycket stress i kroppen idag..
och över 8h på jobbet idag/kväll...
hm...

önskar att det vore lite lättare att släppa på de där känslorna..
men det tog mig nästan 2h att somna igår..
och då går det runt i skallen på mig...

vad kommer att hända på måndag..?
bedömningssamtal...
jag vet att man bara ska säga som det är..
inte säga det man tror de vill höra...
men hur ska de bedöma mig, när ingen annan lyckats..

jag kan knappt skilja mig själv från alla känslor och tankar...
var mitt i all skit finns jag...
någon som bara vill känna sig levande, glad och lycklig i alla fall ett litet tag..

är jag bara deprimerad, ledsen och trött..
just nu är det så...
och här sitter jag och vet varken ut eller in..

slutar det någonsin...
kommer jag att sluta ge mig själv skulden..
kommer jag att bli mig själv igen...
kommer livet någonsin tillbaka...

ärligt..
känns inte så..
har hoppats så länge och önskat..
men snart orkar jag inte hoppas längre..

/å

lite av en ilsk zombie..

2011-09-08T11:22:00.000-07:00

kanske kan hända att det låter komiskt..
men så är det inte...

jag har varit förbannat arg idag..
skulle vilja slå någon väldigt hårt som får min mamma att må dåligt..
och då min kropp idag inte reagerar som normalt..
så välkommen till zombieland..

ni som följt bloggen vet att min mamma ska sälja sitt hus...
och allt hade kanske varit frid och fröjd om hennes mäklare inte gått bakom ryggen på henne..
sagt nej till ett högre bud än det som är lagt som högsta bud idag..
alltså får man göra så..
gå bakom ryggen på sin klient...

jag är så förbannad..
min mamma har haft stress och oro i sitt liv ändå..
det här tar ju bara priset..

hon fick aldrig reda på det här första budet..
och hade ingen aning förrän andra började prata om det..

hoppas hon skäller ut honom ordentligt..
och löser det med dem som är intresserade av att köpa..
för de finns ju där, även om hon aldrig fått reda på det..

arg är jag, men det löser dessvärre inga problem...
fortfarande zombie och värk i hela kroppen som inte känns som min..

hoppas det släpper lite tills imorgon då jag ska jobba..
med Fredrik och finaste Colleen...

sov gott på er

/xoxo

en dag i taget..

2011-09-07T14:15:00.000-07:00

det var segt och jobbigt i morse..
kan inte förnekas och en dag i soffan var planen..
men ibland förvånar jag mig själv faktiskt..

och idag tog jag upp kampen..
jag vs mr spinningcykel..
och vem vann..
en gissning...

Jag vann...
vilken skön känsla, att för en gångs skull känna att jag gjorde något för mig..
för att jag skulle må bra...
kanske lite "nu ska jag visa att jag klarar det" också..
men jag gjorde det...

och med adrenalinet på topp kände jag att nu har jag så mycket energi att jag kan göra vad som helst..
men jag insåg ganska snabbt med den erfarenheten jag har..
att fortsätter jag i samma tempo så kommer ångesten snart när ruset gått över..
så jag tog det lugnt och tog på mig rosa och vilade ut i soffan..

skulle också säga att kallelsen kom igår, så även om jag inte svarat på det dolda numret..
så hade jag fått ett brev..
och det är ett bedömningssamtal jag ska på..
så då borde jag redan vara antagen, så tolkade vi det åtminstone..
så då borde det vara på rätt väg..

och det där med jobbet..
fattar inte varför jag gör det, stressar upp mig i onödan..
var inget kaos alls på jobbet igår..
mer än 160 kartonger popcorn som hade gjorts i ordning helt i onödan..
så man kan väl säga att popparen inte gick varm igår precis..

synd på Colleens och Tinas fina jobb med popcornen..
men så går det med "missuppfattningar"

kram på er ta hand om de där ögonblicken..
vi lever här och nu...

/xoxo

..bara några tankar..

2011-09-06T05:50:00.000-07:00

ja, det gör jag ganska ofta..
tänker menar jag..
och med tankarna kommer oftast en analys..
"varför tänkte jag så eller varför gjorde jag så.. osv"

det som gör att man tar det där extra steget på morgonen...
fast man inte vill, inte orkar..
är att förnuftet säger till oss att ingenting blir bättre om vi ligger kvar...
snarare tvärtom, det kommer bli svårare för varje dag att gå upp..
om man som sagt ger efter och inte lyssnar på förnuftet..

och så fungerar det ju varje dag...
förnuftet styr våra handlingar, hjälper oss i rätt riktning..
inte känslorna eller tankarna, de hjälper bara till att förstärka en oroskänsla...
detta om man har problem med ångest, panik och depression..

de flesta kanske inte tänker så mycket utan går på..
de gör som de alltid har gjort utan att reflektera så mycket över varför de gör det..
de bara gör det för det har de alltid gjort..
finns ingen anledning att analysera..

men jag undrar, för jag vet hur fort det kan vända...
vad händer den dagen jag vaknar och förnuftet inte längre finns där..
vad händer när jag som är en känslomänniska låter känslorna styra mig helt och hållet..
vad kommer då att hända med mig..??

jag kan tänka rationellt och jag gör det med mitt förnuft..
men är det alltid äkta..??
ljuger jag för mig själv ibland..
och tror att detta är rationellt och vettigt...

kommer mitt förnuft lämna mig..
jag vet att det kan hända..
jag har varit med om det stundtals...
men sedan vet jag vad som är absurt eller inte...

Jag undrar bara...
när känslorna styr då är oftast förnuftet borta..
och då fungerar man inte som man ska...

och var kommer jag att hamna då..??

har också tänkt lite på hjälpen som jag behöver..
för ibland kan jag känna att kanske andra behöver den hjälpen bättre än jag..
och kanske kommer de också fram till det..
och då står jag där...

jag vet jag säger emot mig själv..
jag behöver hjälp..!!!
jag vill fungera och må bra..
framförallt vill jag börja skratta igen...
glädjas åt något roligt, se fram emot något som ska hända...
jag vill bara känna något annat än smärta, sorg, panik, ångest och stress...

en dag kanske...

/Å

skit dag...

2011-09-05T12:47:00.000-07:00

ny vecka, nya möjligheter "my ass"..
ursäkta språket...
men idag säger jag nej...

orkar inte vill inte..

jag var på jobbet igår kväll...
gick hyfsat, har mått bättre...
men jag gjorde mitt jobb

och att jobba med Tina...
ja, jag kan knappt komma ihåg när vi pratade sist..
var skönt att prata och hon säger det precis som det är...
inget knussel och jag behövde höra det hon hade att säga...
så stort tack Tina <3

men när vi kom hem, ja då var huvudet igång igen...
tankar som leder till tårarna, som leder till kramper..
kramper som gör att du inte kan röra dig framåt..
fick hasa mig fram på rumpan när jag efter mycket möda väl tagit mig upp för trappan..

ja det är sant, så kraftiga kramper att kroppen vrider sig i riktningar,
som man inte trodde fanns..
det är inte du som rör den, det kan liknas vid en marionettdocka..
och det är ångesten, paniken som styr den...

så vad hände den här gången..
dels har jag jobbat tre dagar i veckan och det har väl kanske inte varit idealiskt för mig just nu..
men imorgon, som ska vara en helt vanlig tisdag så är det mycket på gång på bion..
och igen kommer vi till kontrollen...

det kommer att vara en massa folk där och inget kommer att vara som det brukar..
och jag får panik, vet inte hur jag kommer hantera det..
om jag kan hantera det..
ja jag vet att jag är hyfsat bra på mitt jobb..
men hjälper det i en sådan här situation..

svaret..
Nej såklart...

jag stressar såklart och nu är det allt jag tänker på..
har tänkt på hela dagen...
och sedan telefonsamtalet i morse...

jag är förbryllad...
jag har väntat på en kallelse och så får jag ett dolt nummer på displayen..

om man som jag har den här problematiken..
ja då brukar man inte svara på nummer man inte känner igen..
speciellt inte dolda nummer...

men nu gjorde jag det ändå och det var väl tur..
får komma dit nästa måndag...
och nu börjar det äntligen att hända saker...

men tack om det blir fel...
om jag är fel, säger fel eller gör fel...
stress igen...

orkar inte mer just nu, regnet har smattrat mot rutan hela dagen...
och just nu vill jag nog bara slockna...

/Å

en helt ok dag..

2011-09-03T11:26:00.000-07:00

det händer ibland faktiskt...
att vissa dagar passerar och man känner att javisst det här var faktiskt ganska ok...
och detta trots att mannen inte varit hemma på många timmar..
så dröjer det inte alltför länge innan han kommer hem igen..
och då får vi vara tillsammans igen...

jag kan inte sätta fingret på det...
jag är trött och känner mig lite seg i kroppen...
men inte så mycket mer...

jag borde inte analysera varför...
utan bara vara glad att det är en sådan här dag...

jag jobbade igår...
och det var tufft kan jag säga..
mycket folk och stökigt och rörigt..
och helt okontrollerbart...

det är ju det som är min svaghet...
att inte kunna kontrollera situationer...
men det värsta var inte att ha dem i kön, för då vet jag ändå vad jag sak göra..

nej det värsta är när man ser över 200 personer komma ut från salongen till foajén..
då slår hjärtat i 250 slag i minuten och kramperna kommer som på beställning..
det är just tanken på att hjälp vad många de är...
och man vet inte riktigt vart man ska ta vägen...
döden vore ju att ge sig ut bland dem...
kan inte ens tänka tanken...

det som far genom huvudet just då är istället...
nu springer jag härifrån...
nu vill jag fly från den här situationen...
för känslorna och tankarna säger att situationen är förknippad med livsfara...

visst det är ju inte så...
och naturligtvis vet jag det också..
men ibland mitt i allt, när tröttheten styr...
då kan man inte reglera det...

det gick ändå bra igår...
inga direkta anfall...
och idag har jag faktiskt hoppat en lugnande tablett...
och trots detta mår jag hyfsat bra...

så vad har dagen haft att erbjuda..
melodikrysset med mannen innan han åkte iväg...
en timmes stavgång...
lite frustrerande för jag tycker jag går fort...
men kommer sällan längre än 5km på en timme...

men snart så kommer det...
det är jag säker på...

sedan en välbehövlig dusch...
en god kopp te tillsammans med Fringe som jag spelade in igår..
en tvättmaskin full av rosa "ludd"...

sedan lite kärlek till mina älskade orkidéer...
lite disk och nu lite bloggande....

min riktiga älskling är på väg hem från Göteborg...
och så här snygg är han när han ska iväg och döma...

något suddig, men stilig är han mitt hjärta...
och jag är lyckligt lottad med en riktig själsfrände vid min sida..
älskar dig av hela mitt hjärta <3 <3 <3

idag vill jag också passa på att tillägga...

att jag är lyckligt lottad...
jag har ben att gå på, händer och armar som jag kan lyfta med...
jag har ingen obotlig sjukdom, trots att jag kanske aldrig blir fri från ångesten..
vissa dagar kan det visserligen kännas som att allt är slut...
men så länge man tror och hoppas så kan man också övervinna rädslan...

många lever med obotliga sjukdomar...
reumatiska sjukdomar så som några av mina bästa vänner...
obotliga, inte dödliga, men de kan inte röra sig som de vill...
inte göra saker som andra kan...

men vet ni...
det gör de ändå...
ingen ser deras smärta, men den är där för dem alltid...
smärtor som aldrig försvinner...
men de tar vara på varje ögonblick och gör det bästa av det de har...
och så starka och levande...

jag döljer också min smärta när det är tungt...
det är så himla vanligt att man gör det...
men varför..

känn, berätta och våga visa att det inte är ok...

för är man inte ok, då ska man inte behöva vara ensam med det...

livet är förbannat orättvist...

kommer alltid att vara det...

men vi lever, finns här och nu...

älskar er alla så mycket <3

/xoxo

ny månad

2011-09-01T12:38:00.000-07:00

vill inte, orkar inte just nu...
faktiskt riktigt jävla illa idag..

och till råga på allt har de gjort om gränssnittet här på blogger,
så jag vet inte riktigt hut det kommer att se ut..
känns lite jobbigt, när man var så invand med det gamla..

inget i brevlådan idag heller..
behöver hjälp nu, varför ska det vara så svårt..

ingen att prata med, mannen sover...
imorgon ska jag jobba, på lördag ska han döma i Göteborg och på söndag jobbar jag igen...
borde inte störa mig så mycket, men just nu gör det det...

vill bara känna lite hopp och kunna se framåt..
men nu kan jag knappt fokusera på imorgon...

det är splittrat idag, men jag är splittrad...
ju längre tiden går desto större blir bomben..
och tro mig snart exploderar den...

så idag var det spruta igen, alltså 3ml vätska med en sprutspets på 5,5cm..
för er som tar sprutor eller jobbar med dem, vet vad jag pratar om..
det är mycket vätska och en STOR nål, tack och lov ser jag aldrig när hon tar den..
men nu vill jag inte mer...

vill inget mer, trött på allt...

fick en ny medicin också...
inte mot ångesten eller depressionen utan för örat..

ni kanske kommer ihåg det, lite susande och jobbigt som aldrig gick över..
nu fick jag en nässpray med kortison...
för tydligen var det lite problem med örat, lite svullet inuti tydligen..

vi skulle mysa lite med teve ikväll..
går så där kan jag säga, det är jag och CSI Miami...
han vaknar väl till slutet som det brukar vara...

skit också...
jag vill inte att han ska sova, för här sitter jag och är ledsen..
han behöver sova jag vet...
och när han väl vaknar kommer jag inte vilja prata om det..

varför gör jag så..
vet inte..

Hoppas verkligen att ni har haft en bättre start på den här månaden..
för den här dagen vill jag bara glömma...

/å

lite tjall på bloggen idag kanske...

2011-08-31T11:59:00.000-07:00

vet inte riktigt varför bloggen bara visar ett inlägg på startsidan,
men ni som läser vet att ni kan välja inlägg under bloggarkiv om ni har missat något inlägg..

det har varit en hyfsad dag faktiskt...
visserligen en riktigt sen frukost, men det var lite mammas fel...
fel ska jag definitivt inte säga, för det var ett bra sätt att vakna på..
och lite kul att höra att det blir en ny visning på huset, håller alla tummar..
snart måste det hända något, hon stressar upp sig som bara den för detta
och vi vet alla vad som händer om man stressar för mycket..

det är ju dessvärre inte bara huset som oroar och stressar henne..
hon oroar sig för sina barn också, typiskt de flesta föräldrar..
speciellt en annan fin mamma jag känner...

Colleen, underbar mamma och vän - kärlek <3
och ett stort grattis till din store kille som fyller 8 idag..

den här dagen började med solsken och efter min sena frukost...
en promenad i spåret, skönt att få lite luft efter gårdagen..
och får man bara upp lite bättre fysisk styrka och kondition så kanske kramperna släpper lite..
och sedan har jag ett annat mål också naturligtvis...

bra eller dåligt kan ju diskuteras..
men när kondition är tillräckligt bra, tänkte jag börja spinna på riktigt igen..
jag har mycket att tänka på när det gäller den biten..
men min man kommer säkerligen ha koll på mig..
så jag inte börjar överträna igen...

det är ju allt eller inget med mig som ni vet...
just nu funderar jag på att gå på en föreläsning i höst...
med en massa folk, men jag har bestämt mig för att det får vara värt det..
mamma och mannen ska ju följa med...

han ska vara en riktigt duktig föreläsare och även psykiatriker,
så jag hoppas på lite tips för egen del...
och kanske om ingen annan vill ta sig an mig...
så kanske han kan vara något...

än ingen kallelse...
men nu vet jag att det finns andra...

undrar lite över vädret i eftermiddag, och just nu börjar det svartna på igen..
åskan har inte hörts så mycket, bara några småknallar...
men regn, hagel och solsken på samma gång, hallå säger jag...
och då snackar vi skyfall, en flod har bildats utanför trädgården..

börjar känna mig en aning seg...
och ser INTE fram emot att bli torterad i morgon av sprutmarodören..
som hellre sticker, ska säga hugger sprutan i mig än i sina alpackor, för dem är det synd om..
men jag då...

lite gnällig kanske, men det gör verkligen ont...
och det är mycket som ska in, och sist då kände jag lukten av det,
och konstigt nog också smaken av det hela kvällen efter, inte kul alls...

men snart är det slut på dem, bara 2 st kvar..

så nu är augusti snart slut..
hösten är här, gulnade löv och kallare vindar..
vet inte riktigt hur det kommer att kännas..
då alla mina känslor och tankar inte riktigt är i symmetri med varandra..
och speciellt inte jag, jag är någon helt annanstans...

nästa vecka blir det förhoppningsvis lite lugnare...
så vi får hoppas att huvudet och kroppen är med mig...

lite extra omtanke till alla ni underbara vänner <3
kärlek och värme, ni är allihopa så fantastiska för att ni är de som ni är,
glöm aldrig det...

/xoxo